Hemma har vi en filt. Den är röd (oväntat va?). Jag och E fick den av E´s mellansyster förra julen och den hänger fortfarande kvar på soffan. Den är fluffig och verkligen jättehärlig att vira omkring sig på kvällen.

Men. På något mystiskt sätt lämnar den efter sig röda garntrådar som följer med överallt. Och jag menar verkligen överallt! Vi hittar dom i bilen, i E´s mustach, i väskor, skor och långt in i  garderoben. Vi har alltid skrattat åt det men sent igår när jag satt sömnig på toaletten hoppade jag till ordentligt när jag tittade ner i trosorna och såg blod! Efter någon sekund förstod jag att det var garn från den röda filten som tagit sig ner där. Men herregud innan jag förstod vad det var.

Förstår ni vilket problem denna filt kan orsaka under ruvartiden?! Det får bli en sväng till IKEA eller liknande för att köpa en ersättningsfilt. En filt i en mindre katastrofal färg.

Idag sprutar jag för 10:e gången och jag längtar! tills på Måndag så att vi kan få en tid för äggplock. Nu börjar det göra ont att gå, för att inte nämna sätta sig ner. Det är som en ägglossning som aldrig ger med sig. Magen är uppsvälld som om det vore dags att berätta för släkt och vänner att vi är gravida. Samtidigt är jag glad för varje ilning och varje värkande steg jag tar. För det händer saker.

Det går frammåt.

Är det normalt att det känns typ som ägglossning i magen såhär när man sprutar inför äggplock? Det gör ont när jag sätter mig ner och jag har ÄL-flytningar precis som vid en ägglossning... det kan väl inte bli så att äggen lossnar innan det är dags? Det fanns ju inget ägg som var stort nog än...

Tillbaka från VUL hos TF. Jag var jättenervös innan jag satte mig i stolen! Så tog han lång tid på sig innan han förde staven mot äggstockarna också. Var nästan säker på att det skulle så dåligt ut. Men det gjorde det inte! :D

Det såg inte superbra ut heller eftersom inga ägg hade växt på sig ordentligt. Men mycket ägg fanns det. Runt 20st i varje äggstock! Jag som trodde att jag hade runt 12st i varje. Måste ha fattat TF fel någon gång. Alla dess ska såklart inte växa på sig, men gärna runt en 10-15 st.

Återbesök på Måndag kl 8.30 och sänkning av dosen till 150 ie. Slemhinnan var på 8mm. Nästa gång kommer jag om möjligt att vara ÄNNU mer nervös. Då måste ju flera st ha "gasat iväg" och växt till sig. När jag gick ut från kliniken ringde jag E på en gång och berättade att det gått rätt så bra. Jag hörde hur glad han blev och hur han andades ut. :)

Hoppas lite försiktigt på ett äggplock nästa Onsdag. Nu har jag så otroligt mycket på jobbet att jag nästan drunknar. Hinner inte svara på era fina kommentarer men TACK <3!

Kix skämtade om att jag var som en narkoman för några inlägg sedan när jag visade bilder på den första sprutan. Jag skrattade gott åt det men vet ni vad, det stämmer kanske ganska väl... Detta hade ju lika gärna kunnat vara en beskrivning av en person beroende av droger:

Det ligger nålar och sprutor överallt. Det enda jag tänker på och det enda som gör mig glad är nästa spruta. Magen och armvecken är fulla av nålhål och blåmärken som jag döljer för mina kollegor och vänner. Utåt ser jag kanske ut som vanligt men på insidan är det kaos. Mitt humör går ut över andra. Det är jobbigt för andra att behöva ta itu med mina problem och oftast låtsas man som om de inte finns. Nästan ingen vågar fråga hur jag mår. Väldigt få erkänner att de varit med om samma sak.

Jag måste smyga iväg till doktorer och ofta har jag dragit mig iväg till något hörn eller ensamt rum för att ta en spruta. Hemmet och vårt förhållande blir lidande av min situation. All vaken tid spenderas åt mitt "beroende". Jag har hamnat i en spiral och ingen vet när/om/hur jag kommer ur den. Ekonomin blir lidande och min vikt går upp och ner.

Likt eller hur?

Igår tog jag den nya dosen, 225 enheter Menopur. Om jag tyckte att jag kände av magen innan så var detta som att sätta äggstockarna i snurrning. Jag låg ju bara i soffan hela kvällen och konstant liksom surrade det från den nedre delen av magen.  Det sved också väldigt när vätskan sprutades in. Kändes som om jag satt där en evighet och tryckte in allting...

Idag känns det ungefär som en ägglossning. Lite ömt, svullet och "surrande". Ibland hugger det till. Blodprov nr 2 är taget imorse iaf. Både mamma och Alf satt så fint och väntade i bilen.

Jag börjar bli så nervös nu att jag inte ens kan skriva ett meningsfullt och sammanhängande inlägg. Hoppas som bara den att morgondagens VUL visar på många ägg och lugnar ner mig lite. Såhär kan man ju inte gå runt. Som en fiolsträng.

Nu ska jag gå på toa och spela snake på telefonen. Då går tiden lite snabbare till eftermiddagsfikat. Har än en gång gett mig själv googleförbud. Tror ni jag följer det?
Njää

Nu har jag börjat oroa mig igen. Var så lugn där ett tag men nu när jag var tvungen att höja dosen trängde sig en massa jobbiga tankar på. Tänk om det inte blir så många ägg, tänk om vi måste avbryta, tänk om vi aldrig lyckas, tänk om tänk om...

Som vanligt när jag mår såhär jobbar E sent. På något konstigt vis går de dagarna alltid hand  i hand. Oftast tränar eller målar jag men ikväll har jag ingen ork till något sådant. Ikväll ligger jag bara framför tv:n och känner efter i magen. Väntar på att ta sprutan och gråter en skvätt.

I morse när mamma hämtade mig med bilen för att åka till jobbet berättade hon att hon drömt om mig och E. Vi hade köpt en sommarstuga vid vattnet och höll på att renovera för fullt. Utanför i sjön badade en stor elefant.

Så på lunchen när vi träffas utanför matsalen räckte hon över ett paket. En liten smällkaramell med orangea band. Innuti låg en elefant i mörkt trä. För flera år sedan hade hon hade fått den postat till sig av en god vän. Detta var under en väldigt jobbig period i mammas liv och den lilla elefanten hjälpte henne att samla mod att göra det hon var tvungen till.

Imorse när mamma vaknade hade hon förstått att drömmen uppmanade henne att skicka den lilla elefanten vidare, så nu har jag den på kontoret. En symbol för allt jag verkligen behöver just nu. Styrka, mod och lycka.

Nu ringde T från kliniken. Svaret på blodprovet var att det låg lite lågt så min nya dos från och med ikväll är 225 ie. Nytt blodprov imorgon och VUL på Torsdag klockan 8.

Vet inte riktigt vad detta innebär. Hoppas att det inte påverkat äggproduktionen negativt att jag fick börja med en låg dos. Det kanske är helt andra kriterier och nivåer nu såhär vid provrörsbefruktning men innan IVF så brukade TF alltid säga att jag var så himla lättstimulerad. Då sprutade jag med ynka 50 ie i några dagar. Iof bara för att få till ett enda ägg men ändå...

Nu blev jag lite nervös. Tänk om vi bara får se några st ägg på Torsdag...

Kom precis på... hur får jag reda på "resultatet" av blodprovet? Kommer någon från TF att ringa eller måste jag ringa dit själv?Nojjig nu...