Hade på något sätt missat det här inlägget från dig. Tack så mycket för alla fina ord Cecilia <3! Att hjälpa till med nytt omslag var bara roligt och ingenting i jämförelse med hur mycket du hjälpt mig med din bok.

Gulledej!

Ikväll packar jag och E för en helg i Stockholm. Vi ska fira att vi i Februari varit tillsammans i 10 år och självklart att vi ÄNTLIGEN är med barn! Vi har inga storslagna planer utan satsar på mysiga dagar i gamla stan och goda middagar. Alf kommer självklart att följa med.

Vecka 28 (27+1)

Idag går vi in i vecka 28 jag och Pyret. Det firades med en ny magbild, nya filmer till blivande pappa E samt ett mysigt yogapass.

Vi har precis fått hem jättefina dregglisar som Nenne gjort. Bilder kommer senare. Nu sova. Zombietrött!

Vecka 28 (27+0)

Fina Hjärtat blöder tipsade mig om att föreningen Barnlängtan just nu har en fototävling där de söker efter sin nästa headerfoto till hemsidan. För ett tag sedan knäppte jag och min svåger en hel drös med bilder till Cecilias underbara bok "Väntrum". Det var en tid då jag fortfarande var ganska anonym på bloggen så ni fick aldrig se dom. Bilderna som inte användes till omslaget ligger fortfarande i min dator men nu har de fått nytt liv som bidrag i tävlingen. De ska symbolisera känslan man ständigt går runt med när man befinner sig mitt i sin kamp, den där tryckande svarta tillvaron som alltid omger en. När bilderna togs var vi mitt uppe i den långa väntan på att få sätta igång med medicinerna inför IVF:et. Min syster var höggravid och jag lika tom som jag alltid hade varit. Det var alltså inte svårt att leva sig in i känslan vi ville uppnå.

Vecka 27 (26+6)

Jag inser ofta, flera gånger om dagen att vi plötsligt befinner oss på andra sidan. Från att ha identifierat mig som ofrivilligt barnlös, någon som kämpar, en som stöttar och blir stöttad är jag nu en sån som lyckats. Mentalt finns jag fortfarande kvar i samma tankebanor och jag lider verkligen med de fina bloggvänner jag har som fortfarande kämpar. Många av dom läser nog inte ens här längre. I tankarna kommer jag alltid att vara ofrivilligt barnlös men fysiskt är jag på andra sidan. Magen växer, pyret sprattlar och jag känner mig nästan skyldig. Skyldig till att ha lyckats mycket fortfare än många andra. Mina och E´s tre år känns futtiga i jämförelse med andras.

Idag låg jag med magen i vädret i soffan hemma hos mamma. Tillsammans tittade vi när Pyret pökade omkring där inne. Då berättar hon om en nära släkting till oss som precis gjort sitt första IVF efter många år av kämpande. De fick ut fyra ägg varav ett blev befruktat. Innan de hann åka till kliniken för återinsättning fick de samtalet som alla fasar för. Det hade slutat dela sig. Fruktansvärt.

Det var också fruktansvärt att inse att ni är det jag och E som de inte kommer att vilja träffa i sommar. Min mage kommer att göra dom lika nedslagna och ledsna som andras magar brukade göra oss och fastän vi varit i samma sits kan vi inte längre stötta.

Jag är såklart överlycklig över vårt mirakel i magen men samtidigt lider jag med de som ännu inte är där vi är nu. Önskar det fanns mer att göra, att jag fortfarande kunde stötta på samma sätt som förut. Nu tittar människor på min mage på samma sätt som jag tittade på andra. Nu ser jag vilka som får ont i hjärtat och då gör det ont i mitt också.

Vecka 27 (26+4)

Vi har haft ögonen på en Brio cot two eftersom den är stilren och för att det går att sänka ena långsidan vilket underlättar när man ska ta upp bäbisen och om man vill ha sängen stående nära sin egen säng. Tyvärr så verkar den vara slut i lager överallt och Brio kan inte leverera till affärerna förens någon gång i Juni/Juli vilket känns allt för nära vårt BF-datum.

Både jag och E tyckte att det var jättetråkigt att vi kanske inte skulle få köpa den säng vi sett ut till Pyret, men idag fick jag svar från butiken Babyliv i Tranås... de erbjuder Brio cot three, den dyrare modellen till samma pris och inklusive madrass! Beställde såklart på en gång. Skillanderna mellan sängarna är att Cot three kan höja och sänka båda långsidorna, har solida kortsidor och har ett hänge till en handduk eller filt på ena kortsidan. Madrassen kostar ju runt 500 :- så vi har nog sparat in 1000 kr. Längtar tills den står i Pyrets rum <3!

Brio Cot two

Brio cot three

Vecka 27 (26+3)

E kom på alldeles för sent att hans mamma beställt en tavla av mig till E´s pappas födelsedag i slutet av April! Det blev alltså ett hetsjobb men jag hoppas att de kommer att vara nöjda över resultatet. Denna gången är det både min och Pyrets själ som lagts ner i tavlan. Jag har målat och Pyret har kickat och snurrat. Den är inte färdig riktigt än men ni får en sneak peak...

Vecka 27 (26+2)

Idag välkomnar vi vecka 27! Det firas med två saker: ett nytt pass gravidyoga som är såå härligt! och med köpet av ett skötbord som jag haft ögonen på en längre tid. Nu återstår det "bara" att få någon slags ordning i det rum jag vill ställa den också. Av alla stora saker en bäbis behöver har vi nu bara sängen kvar att köpa. Det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på att få sätta ihop allting. Tänk att få köra omkring med vagnen inomhus och bädda i den för Pyret. Underbart! Skötbordet är som sagt köpt med sängen och mobilen står på tur.

Brio skötbord med låda

Brio Cot Two med nedfällbar sida

Mobil att hänga över skötbordet. Man kan byta ut de japanska pappersfigurerna mot vad man vill.

Vecka 2 (26+0)

Idag är det 99 dagar kvar till Pyret är beräknad, vilket (såklart) betyder att vi är nere på tvåsiffrigt nu! Trots att vi kommit en bra bit in i graviditeten, ja vi är ju närmare förlossning än befruktning, känns det mer och mer overkligt att vi verkligen ska få barn tillsammans. Jag och E. Hur gick det till? Hur kunde vi gå från att ständigt misslyckas och bara se svart till att magen växer och barnrummet fylls med bäbissaker? Hur lyckades vi stå ut, tillsammans?

Det finns så många exempel i vardagen då jag måste påminna mig själv om det underbara som verkligen har hänt, då tacksamheten nästan blir alldeles för stor.

Måndagar

Jag kommer hem till E som varit ledig hela dagen. Han har grejjat med Pyrets rum eller planerat ett inköp av en bäbispryl vi fortfarande inte har. Tillsammans lagar vi mat. Allt är bra. Huset är städat (oftast iallafall) och båda är glada. Ingen gråter en skvätt innan vi somnar. Han håller inte om mig utan både mig och vårt barn i magen. Inte för att jag behöver tröstas utan för att vi är lyckliga och vill vara nära varandra.

Tisdagar

E jobbar sent och jag är själv. Det gör inget. Jag fyller upp min tid med att bada eftersom benen är svullna.

Jag orkar laga mat tills E kommer hem och jag behöver inte möta honom rödgråten i hallen och berätta att vi misslyckats igen.

Onsdagar

Jag går på gravidyoga och sitter i en mörk lokal med många andra blivande mammor. Vi andas och håller händerna över våra barn. "Ett andetag till dig själv och ett till barnet". Då och då känner jag att Pyret kickar men jag känner mig ändå inte som en av gänget. "Denna övning är jättebra inför förlossningen"... va? ska jag verkligen få föda barn?!

Vi byter vecka! Plötsligt är jag gravid i en helt ny vecka. Gravid, jag! Vi tar ett kort på magen. Den har blivit större!

Torsdag

På Torsdagar går jag på medicinsk yoga på jobbet innan lunchen. Oftast är jag allt för trött att jag somnar på mattan istället för att delta. Benen sväller upp av promenaden till lokalen. Tycker det var alldeles nyss som jag låg där och oroade mig över hur behandlingen skulle gå. Försökte få paniken att lägga sig. Nu är jag bara lycklig, och trött.

Fredag

Arbetsveckans sista dag brukade innebära extra hårt pass i dojon. Oftast för att slå ur mig all ilska och uppgivenhet som stod mig upp i halsen men också för att träna av de extra kilon som behandlingarna kommit med. Nu åker jag raka vägen hem till E. Vi somnar i soffan alldeles nöjda av att bara få vara nära varandra. Jag blir tjockare och tjockare och tycker att det är helt ok :)!

Lördag och Söndag

Vi ligger kvar i sängen på morgonen och känner på magen. E får känna pyret sparka och buffa. Det är verkligen någon där inne! På nattduksbordet ligger en massa böcker om graviditeten och bredvid mig i sängen ligger ALF. Han finns alltid där bäbisen är och bäbisen finns verkligen!

Vi åker en sväng till staden för att handla något till hemmet. Vi boar istället för att bara slita på varandra och på huset. Nu finns det snart färg på alla väggar, glada färger för det är så vi känner oss.

Vecka 26 (25+6)