EttVanligtLiv

Alla inlägg under juli 2014

Av EVL - 31 juli 2014 16:07

A-V älskar Ingrid-böckerna och "ingrid har plåster" får vi läsa flera gånger i veckan. Märkligt nog hade boken en lite oväntad effekt på henne. Istället för att tycka att plåster är fint och speciellt så tycker hon att det är traumatiskt. Då hon sett mina plåster efter droppen har hon sett jättebrkymrad och ledsen ut. Då hon själv har behövt ett har hon grinat mer åt plåstret än själva såret.

Imorse när vi skulle till bilen sprang hon iväg och ramlade så att hon skrubbade knät. Det började blöda men hon varken grät eller såg ledsen ut. Jag skyndade in för att hämta plåster, ett jättefint med ballonger på. När jag satte det på hennes sår blev hon superledsen och nästan rädd. Då jag öppnade bildörren för att ta in henne till dagis satt hon till och med och skakade med benen. Knepigt att det ska bli så. Vi ska prova att köpa plåster med typ Bamse eller Turtles på, då kanske det går bättre....


Den här värmen tar kål på mig. Vid lunchen, efter de obligatoriska 45 minutrarna i vilorummet, kom huvudvärken smygande. I bilen på väg till dagis fick ac:n gå varm (kall) med alla utblås riktade mot pannan. Som tur är vill A-V alltid hem på en gång och efter en kort sväng i vår trädgård där vi åt hallon och räknade smultron kom vi äntligen in i det svala huset.

Varje vardag efter dagis har sett ungefär likadan ut. Jag är zombietrött och placerar A-V vid tv:n i väntan på att E ska komma hem.
Idag lyxar vi till det med en svalkande glass och jag kan slummra till då och då utan att behöva bekymmra mig för att hon ska göra något hon inte får.

ANNONS
Av EVL - 31 juli 2014 09:07

Igår fick jag och A-V jättemysigt middagsbesök av C, lilla Freja och A. Tack för en rolig kväll, alltid lika kul att träffas. Anna-Vera tyckte att Freja var jätterolig. Det tog inte lång tid innan hon sa "min Freja" och jag tror att känslan delades även av lilltjejen :) Man kunde se att de båda beundrade varandra på olika sätt och när A-V började leka tittut gjorde Freja likadant. Så himla gulligt!

 


Jättekul att jag hann träffa A också innan Signe bestämmer sig för att komma ut. Jag tror det blir snart :) Tänk att vi fick vara gravida samtidigt ändå... Så mysigt med stor gravidmage. Det känns helt galet att jag också ska få uppleva det igen. Knasigt att vi har RUL redan den 4:e September... det är ju snart! Kan det verkligen ha gått så fort?!


På tal om stor mage. Efter förlossningen gick jag ner till 57 kilo igen och nu efter alla hormoner har jag inte vågat väga mig. (Fast man har ju sina aningar när byxorna inte går på längre) Tyvärr har man ju inget val hos BM och fastän jag kisade och tittade bortåt såg jag att vågen visade 66.6 Number of the beast... 10 kilo på kor tid och det känns och syns verkligen.


ANNONS
Av EVL - 30 juli 2014 10:23

Idag kl 11 var det dags för inskrivning och jag var nästan löjligt taggad och förväntansfull. Det är ju ännu en gång en dröm som går i uppfyllelse. Skillnaden nu är att det går alldeles jättefort. Det var så märkligt att sitta och titta på den lilla papperssnurran och se att det snart har gått halva graviditeten! Jag har ju liksom inte hunnit med. Förra gången hade jag tagit en miljard magbilder vid det här laget och jag skrev väl nästan för mycket på bloggen om hur det kändes och hur det var för varje vecka som gick.


Första kvarten av besöket gick åt till att försöka förklara hur det låg till med alla mediciner och ingen sista mens-grejjen och återföring av embryot som är tre år osv. Stackars barnmorskan var väldigt brydd där ett tag. Sen pratade vi om hur jag mår och vilka prover jag ville lämna. Vi fick en tid för rutinultraljud den 4:e September. När jag slog upp veckan för att skriva ner datumet såg jag att det lustigt nog är precis den veckan som jag på måfå skrivit "vad hände denna veckan?" längst upp i kalendern. Tror också att det kommer att hända många fina saker för fina vänner den veckan i augusti.


Alla prover var bra förutom järnvärdet som var lågt. Inte alls förvånande eftersom jag mår rätt så pyton. BM skrev ut Niferex (blä och fy) så nu kommer magen att pajja helt. Funderar på att strunta i dom och börja tokäta blodpudding och jordgubbar istället.

Av EVL - 29 juli 2014 10:57

Det är svårt att jobba idag. Är så himmelens trött att ögonen vill gå i kors och jag tror att det är sviter från huvudvärken som suttit i några dagar. Det gör fortfarande ont i pannan och jag känner att jag rynkar den hela tiden utan att tänka på det. Som ett brev på posten fick jag ont i nacken/axeln/vänster arm också, eftersom jag antagligen spände mig så mycket. Hela dagen igår kunde jag inte röra den över huvudet och jag skrek onödigt fjantigt när jag skulle ta på mig kläderna på morgonen.


Kanske har mycket sömn att ta igen så när klockan slår 11.15 stänger jag in mig i vilorummet och sover en stund. Det är välbehövligt.


A-V var också komatrött idag och väldigt lättstött. Man får passa sig på morgonen och när hon kommer hem från dagis, då vill man inte orsaka kaos. Som imorse när hon satt alldeles sömnig på skötbordet:


Jag- Nu ska vi borsta tanden.
A-V - Nej.
Jag - Jo, annars kommer ju tandtrollen. Nu får du gapa.
A-V - Nej!
Jag- Suck, nä men gör det själv då medans jag tar på dig kläderna.
Hon - Mm. (suger bort all tandkräm från borsten).
Jag - Nu ska mamma borsta lite fort, säg aaaaaa.
A-V - ... (kniper igen munnen)

Jag borstar fastän lillmunnen kniper allt den kan. Hon får syn på sina strumpor och ger dom till mig.

Jag - Ska du verkligen ha strumpor till kjolen Anna-Vera?
Hon - Ja!
Jag började ta på dom.
Hon - Neeeeeej!
Jag - Nähä, ska du inte ha dom?!
Hon - Näe!
Jag tar av dom. Hon får gå ner på golvet och tar strumporna i handen.
Jag - Ska du ta med dig strumporna till väskan då?
Hon - Nääääääe!
Jag - Gå till pappa, han ser på tecknat i tv-rummet.
E - A-V, kom jag ser på Hulken.

Hon - Neeeeej! Bryter ihop i dörröppningen med strumporna i handen. Krälar på golvet.
Jag - Jag får huvudvärk!
E - Kom då A-V!
A-V går iväg och jag hör hur E upptäcker strumporna i hennes hand.
E- Vill du ha strumporna på dig?
Hon - NEEEEEEEEJ!! Lägger sig på golvet och slår med benen.
Jag stänger dörren till toaletten och andas för att inte få kväljningar när jag tar på mig deodoranten.

När jag kommer ut är hon jätteglad, hon har på sig strumporna. Vi tar på kepsen och gå till hallen för att ta på skorna. Självklart blir de lite trånga för att hon ska klämma in strumpor i sandaler. Hon får ett utrbrott och skriker och lägger sig på golvet.
Jag - Ska du inte ha strumporna nu då?! Ska jag ta av dom? (lite desperation i rösten)
Hon - Nej!!
Jag - Men ställ dig upp då vännen. Ska du gå själv till bilen?
Hon  - Nääääääääe!
Jag - Nähä men kom då så får jag lyfta upp dig.
Hon - Nej!
Jag - Suck, men gå då. (Tar alla väskorna och öppnar dörren. Hon krälar på marken)
Hon - Komma!
Jag- Men kom då!
Jag får knäcka ryggen ur led för att plocka upp henne samtidigt som jag har väskorna på ryggen.

Hon upptäcker sin vindsnurra i bilen och allting är hur bra som helst. Hon hoppar in på dagis och försvinner genom dörren med fröken utan att säga hej då.

Av EVL - 28 juli 2014 08:42

Vi gick in i vecka 14 i helgen men pga värmen låg jag med migrän och svettades och förbannade sommaren. Fick inte mycket tid att njuta. Hade desssutom A-V alldeles själv eftersom E jobbade till 21.30 varje kväll. Som tur är fick jag avlastning av min mamma på söndagen så att jag kunde sova. Tre gånger under dagen var jag tvungen att sova någon timme för att orka med. Det där med att symptomen ska lätta vid den här tiden känner jag inte av än. Jag är fortfarande vansinnigt trött och känner avsmak för det mesta förutom frukt och mackor. Så fort jag får lite värme på pannan får jag en vansinnig huvudvärk som knappt går över av alvedon. Det är som om allt jag kände när jag väntade A-V har förstärkts x2 denna gång.


Fast även om det verkar som om jag mest bara klagar är jag jätteglad åt att må såhär. Jag har ju längtat efter det också. Herregud vad jag kunde be till Gud för att få må illa och vara trött! Det bästa med denna veckan är att jag då och då i väldigt korta stunder kan känna små pirrningar/snurrningar långt ner i magen. Oftast när jag sitter ner så att livmodern får det lite trångt. Det är svårt att säga med säkerhet att det är barnet jag känner men jag tycker mig känna igen detta från förr.


Igår på kvällen tog jag den sista Crinonen och är därmed utan all medicin framöver. Det känns läskigt, speciellt eftersom jag tagit så mycket olika preparat denna gång. Vad är det som säger att min kropp helt plötsligt ska hålla sig på banan helt själv? Försöker att inte tänka för mycket på det och kanske känns det bättre när det gått en tid. Nu sitter ju vanan fortfarande i att jag ska ta en massa piller och vagitorier innan jag går någonstans...


På Onsdag är det dags för inskrivning hos vår barnmorska, samma som vi hade med A-V. Det är märkligt att det känns så nytt alltihopa och på samma gång har jag ju varit med om detta förut. Kanske var jag i någon slags sväva-på-moln-bubbla sist och inte riktigt närvarande... kanske är jag i en sådan bubbla nu också. Har många ggr tänkt ta en magbild men det har inte blivit av än.



Måste skriva lite om A-V också. Hon är så himla mysig nu. Pratar jättebra och har ibland långa utlägg som vi får höra på. I lördags sa hon "jag älskar dig" för första gången... inte till mig eller E utan till favoriten Odd. Så himla gulligt.

Av EVL - 24 juli 2014 10:07

E jobbade igår så jag och A-V flydde kaoset* hemma för att besöka en nära vän och hennes fina son B. De fick honom på sitt nionde IVF-försök och är i startgroparna att sätta igång med syskonförsöken igen efter klinikernas sommaruppehåll. Hon kommer också att få prova Intralipid-dropp och vi håller tummarna hårt för att det ska vara den rätta vägen även för dom. Så skönt att kunna prata av sig lite och se barnen leka så bra, de som nästan växt upp tillsammans. Hoppas att de håller ihop även när de är äldre. Jag och min vän har hållit kontakten sen vi var bara runt året.


Mot kvällen när A-V äntligen somnat efter att ha kastat ut nappen med vilje ca 6 ggr satte jag mig vid datorn för att redigera bröllopsbilder. Plötsligt kände jag ett sprattel vid höger sida! Jag har misstänkt att jag känt något tidigare också men jag har inte alls varit säker. Detta var något helt annat. Det här var inte bubblor eller tarmar som rörde sig utan någon som sprattlade till. En helt magisk stund. Två ggr till hände det på kvällen. En gång i soffan när jag satt bredvid E och mulade i mig hårdbrödmackor med tomat och peppar och sen precis när jag lagt mig i sängen.



* Vi glömde ställa ut soptunnan och har därför levt två (!) veckor utan att kunna slänga en enda påse!! Tänk er blöjpåsarna... The horror!

Av EVL - 22 juli 2014 10:08

Det känns verkligen att det händer mycket i magen nu. Igår hade jag svårt att sträcka på mig eller andas för djupt för då "sprack" och stack det långt ner i magen. Flera gånger har det ilat kraftigt i sidorna vid äggstockarna, speciellt på vänster sida. Minns att det gjorde väldigt väldigt ont där några veckor när jag väntade Anna-Vera så det kanske är något liknande på gång nu?


I appen på telefonen står det att många upplever att hyn och håret blir finare vid denna tiden. För mig är det helt tvärtom. Jag känner mig som en tonåring igen och jag har hela tiden en bad hair day. Har kommit på mig själv med att titta bort när jag närmar mig en spegel. Känner mig inte direkt snygg just nu. Inte alls. Småfet och dålig hy. Det blir nog bättre när gravidmagen verkligen är en gravidmage pga att livmodern växt sig så stor. Just nu är det ju pga kortisonet och mitt ständigt ätande. Känner iallafall livmodern väldigt tydligt och kan märka skillnad från vecka till vecka. Har inte vågat ställa mig på vågen än :S


Jag är ju tillbaka från semestern och det har gått bra att komma in i rutinerna igen. Det är nästan ingen här så jag kan ta det lugnt och lyssna mycket på musik. På luncherna går jag till vilorummet och lägger mig ett tag. Varje gång tänker jag före "jag är nog inte så trött" men så somnar jag på en sekund. Det är jätteskönt att få de där 45 minutrarna eftersom jag känner att jag orkar mer med A-V när jag hämtar henne från dagis. Hon brukar oftast vara uppe i varv då.


Ikväll drar vi oss nog mot badstranden för att få lite svalka. Nu kan jag med säkerhet inte ha min bikiniunderdel längre så jag får nog dra på mig E´s gamla badbyxor.


Av EVL - 21 juli 2014 10:15

Igår gick vi in i vecka 13 och missfallsrisken sjunker med nästan 60%. Så skönt! Jag hade planerat att ta en magbild men eftersom vi hade kalas för A-V på eftermiddagen var vi helt slut och bara låg i soffan istället. Vi kanske tar en bild lite senare. Magen börjar synas ordentligt nu. Det är några stycken i släkten som påpekat det och jag ser på de kort som E tar på mig att jag gått upp rejält i vikt. Har inte vågat ställa mig på vågen än dock. Armarna, anstiktet och låren har växt. Brösten också men det är ju roligare :)


Jag vet inte om det är rörelser jag känner med då och då på dagarna tycker jag att det liksom sprätter till långt ner i magen. Varje gång stannar jag upp och andas så försiktigt jag kan med förhoppning på att jag ska känna det igen men det gör jag inte. Inte när jag letar efter det. Livmodern är stor som en grapefrukt nu och bäbisen är ca 6.5-8.7 cm lång så den borde väl snart kunna göra lite väsen av sig. Läste på min egen blogg att jag kände något från och med ca vecka 14 och den riktigt starka "sparken" kom i vecka 15. Hoppas att jag börjar känna något lika tidigt också med detta barn eftersom jag vet att jag skulle bli onödigt orolig annars.


Vågar nästan inte skriva det men jag tror att jag mår lite bättre nu. Inte lika panikillamående utan mer liksom less på saker. Jag märker att aptiten har försvunnit. Det finns många saker som äcklar mig och maträtter (även efterrätter) som jag längtat efter kan kännas helt onödiga när jag äter dom.


Jag mår illa av min egen deodorant. Håller andan när jag tar på den på morgonen. Äcklas också av lukten av diskad disk och när typ bänken i köket är nytorkad med blöt trasa. Kaffedoft och synen av kaffe gör mig illamående men faktiskt går det rätt bra att dricka några munnar om jag inte andas in för mycket av doften. Jag är inte sugen på kakor eller bullar längre. Varje gång jag äter börjar jag må lite illa när ungefär halva maträtten är uppäten men andas jag lite och väntar ett tag blir jag tokhungrig igen. Värme på pannan får mig fortfarande att få en helvetisk huvudvärk.


Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se