EttVanligtLiv

Alla inlägg under mars 2013

Av EVL - 28 mars 2013 20:50

Röntgen i förrgår gick bra. Det var tre trötta familjemedlemmar som checkade in i centralreceptionen på Onsdagsmorgonen. A-V har ju haft feber sen i Måndags men eftersom urinprovet inte visade på någon UVI *yey* så var det helt ok att undersöka henne. Hon hade 39.2 hela natten innan och låg och vred på sig mest hela tiden men innan vi åkte iväg till sjukhuset var hon tillfälligt feberfri.


Vi irrade bort oss en smula men hittade tillslut rätt och träffade väldigt trevliga sköterskor på barnavdelningen. A-V fick läggas på den stora britsen och där blev hon avklädd och tvättad på nederdelen av kroppen. Efter det fick hon en bedövningssalva som skull ta bort obehaget iallafall längst ut. Jag och E distraherade henne med en sängmobil föreställande flygande clowner med badringar kring midjan. A-V låg snällt kvar på rygg och pratade högljudt med alla i rummet.


Instrumenten de använde är precis likadana som TF använde när jag skulle spola äggstockarna. Ett långt smalt plaströr och en liten uppblåsbar ballong i änden. De förklarade vad de skulle göra med A-V och demonstrerade genom att blåsa upp ballongen. Jag kunde inte låta bli att rysa. Det skulle göra lite ont på henne fick vi förklarat men det fanns ju liksom inte så mycket de kunde göra åt saken. Förhoppningsvis gjorde det inte lika ont att fästa ballongen i urinblåsan som det gjorde att fästa den i livmodertappen.


Sköterskorna genomförde ingreppet jättesmidigt och ganska fort. A-V är ganska stark och de var tvungen att hålla henne nere ganska hårdhänt. Hon började gråta och kämpa emot. När hon skrek "mamma" var jag nära på att rycka upp henne därifrån men sekundrarna efteråt var det färdigt. A-V hämtade sig nästan på en gång så det var nog inte så farligt. Jag fick ge henne en medicindos med banansmak från en spruta och sen satte vi på henne en blöja som också höll slangen och en liten dosa på plats. Vi hade tid på röntgen klockan 10 och fem minuter i anmälde vi oss i receptionen. Jättesmidigt tyckte vi men tyvärr så hade de en patient före oss som det var väldigt svårt att få några bilder på. Väntetiden på fem minuter blev istället två timmar.


A-V somnade som tur var i mitt knä ett tag. Resten av tiden åt hon majskrok och päronpuré samtidigt som hon tittade på när några barn lekte i lekhörnan. Vi tackade gudarna att vi fått ett sånt lugnt barn som är nöjd bara av att sitta i knät ett tag. Läkarna kom hela tiden ut och ursäktade sig så himla mycket. När det äntligen blev vår tur visade de in oss till röntgenavdelningen där en väldig maskin stod och väntade. Jag och E fick på oss varsin blyrock. De kopplade upp A-Vs kateter mot en droppställning och började sakta fylla hennes lilla blåsa med vätska. När hon började kissa skulle vi få henne att ligga helt stilla. Inte det lättaste vi gjort men med hjälp av en liten skallra och en sköterska som höll i hennes små ben så gick det bra. De tog några bilder när bläsan fylldes på och en filmsnutt när hon tömde den. A-V verkade inte alls besvärad av katetern när den drogs ut. Svar kommer om någon dag men jag är inte lika orolig längre eftersom hon inte fått något återfall av infektionen.


Nu är vi hemma och hon är som vanligt igen förutom små febertoppar som vi tror hör ihop med någon hörntand som antagligen är påväg.


A-V 8 månader:

Håller på med tungan hela tiden. Lipar och känner på tänderna.

"Sjunger" med när jag sjunger på visor hon känner igen.

Kan ta riktiga steg när vi hjälper henne att stå.

Är väldigt stadig och vill stå hela tiden.

Kan ställa sig upp själv om hon får tag om mitt finger.

Vinkar hejhej och hej då.

Kan säga "mamma" "pappa" "tutten" "där" "titta" "Anna"

Tittar efter mamma, pappa, lampan, katten.



   

ANNONS
Av EVL - 26 mars 2013 10:14

Det börjar närma sig A-V´s röntgen. Imorgon ska vi infinna oss på sjukhuset och sen ska hennes små njurar och urinvägar kontrolleras. Detta pga att hon hade en urinvägsinfektion i Januari. När jag pratade med barnläkaren innan vi blev hemskickade från barnavdelningen sa han att hon antagligen inte har något fel men eftersom hon var så pass liten när hon fick infektionen så vill man kolla iallafall. Vi skulle vara uppmärksamma på om hon får feber utan någon anledning, såsom förkylning osv.


Eftersom hon mått bra och inte fått något "återfall" har vi liksom slappnat av lite. Trott att det bara var otur att hon fick det. Men igår började hon kännas varm. Typiskt, 38,2.  Hela natten har hon haft feber, mellan 38 och 19 och hon har legat och vridit sig i sängen. Jag har inte kunnat sova alls. Hon har ingen förkylning eller annan anledning till feber så vi är såklart väldigt oroliga att det ska var en till UVI. Får hon det igen nu betyder det kanske att det är något fel på njurarna ändå. Det skulle innebära en operation för att "täppa till" glappet mellan urinblåsan och njurarna. Usch, vill inte ens tänka på att hon måste bli sövd och att någon skulle skära i henne!


E är hemma med A-V idag så det blir han som får sitta med henne på vårdcentralen nu på morgonen. Vi lyckades efter många om och men att få ett kissprov imorse. Eftersom jag var så virrig när jag var gravid så fick jag alltid med mig en massa rör för urinprov från barnmorskan så vi hade ett sådant i beredskap. Vi provade att lägga hennes lilla hand i ljummet vatten, trycka lite lätt på magen, spola vatten i kranen osv och tillslut kissade hon lite när hon fick dricka vatten samtidigt. Det underlättar väldigt att kunna ta med ett prov när man åker in. Vi får se vad som händer. Har hon en till infektion måste röntgen ställas in också eftersom man ska ha varit frisk i två månader innan den görs.


Om det blir så att vi får röntga imorgon ska vi först på barnavdelningen där de ska sätta in i katater. Detta är någon timme innan själv bilderna ska tas. Vi har fått hem ett papper med en illustration av en liten tjej med ett rör uppstucket mellan benen. Röret sticker ju ut och jag förstår inte riktigt hur vi ska kunna få henne att ligga still så att det inte blir obehagligt för henne. Även under själva röntgen blir det svårt att få henne stilla.

Det blir ingen rolig dag imorgon. Försöker jobba men tankarna går bara till min älskling som sitter på vårdcentralen nu med sin lilla jeansjacka och sin svarta lilla mössa, med feber och kanske ont i magen. :(

ANNONS
Av EVL - 22 mars 2013 16:48

Idag har jag och A-V varit och hälsat på Cecilia och hennes barn. Vilken mysig dag! Hennes fina A charmade på många sätt genom att dansa och busa med A-V.  Hon var alldeles förtjust i både honom och Cecilia. Charmade gjorde också A-V men genom att skrika i glas och prutta hejvillt  :). Som ett minne av dagen fick hon en jättefin klänning. Tack så mycket!


Cecilia skriver så fint om att vi var en vitamininjektion (tack <3) men undrar om hon vet vad hon betytt för mig de senaste åren? (Förutom att hon skrivit boken "Väntrum" som hjälpt på många sätt!)


Vi träffades för första gången på en bloggträff tillsammans med många andra fina längtanskvinnor. Barnlösheten hade verkligen blivit jobbig för mig och E vid det tillfället. När jag går tillbaka i bloggen läser jag att jag ändå lyckats hålla humöret uppe relativt ofta fram tills dess, men den sommaren började det kännas helt hopplöst. Cecilia hade så mycket tänkvärt och tröstande att säga till oss alla. Hennes värme och omtanke ingav (och inger) ett lugn.


Några veckor efter träffen tog hon kontakt med mig och bjöd mig på lunch. Vi träffades inne i staden och hade en jättemysig picknick på en filt intill vattnet. Hon vet nog inte hur mycket det betydde för mig att få sitta där och prata med henne den dagen. Efter detta träffades vi fler gånger över lunch både när det kändes tugnt och när A-V låg och växte i magen.


Det var så roligt att ses igen tillsammans, nu med längtansresultatet i famnen.




Av EVL - 20 mars 2013 11:40

Debatten om surrogatmödraskap fortsätter. Idag skriver VK såhär. "Surrogatmödraskap orimligt och ovärdigt". De som skrivit detta är olika läkare samt en riksdagsledamot i KD. Där menar dom att det är fel för att önskemålet att skaffa barn ligger hos de vuxnas intressen och inte hos barnet...


Men ALLA som skaffar barn gör ju det av egoistiska skäl?! Det är klart att det är egoistiskt.


Det enda undantaget jag kan se där man inte "skaffar" barn av egoistiska skäl är om man blir utvald att föda jesusbarnet som ska komma och rädda världen. Hur kan ett barn komma till världen av egna intressen undrar jag?


Det är så orättvist att återigen särskilja barnlösa från resten av befolkningen, enbart på grund av att vi behöver hjälp med livets absoluta startskede. Istället för att slå på de som redan ligger kan man ta en debatt där det verkligen behövs. Hjälp de barn som blir till utan att vara önskade, de som lever i hemska hemförhållanden eller de som hamnat i utanförskap. Barn som är så otroligt efterlängtade att föräldrarna gått genom helvetet och tillbaka de kommer att ha det bra. De är älskade tillochmed redan innan de finns till. Självklart ska det finnas regler för hur det ska gå till, precis som det finns för IVF. I Sverige är vården bättre både för barnet och den födande kvinnan. Den nyfödda kommer direkt till föräldrarnas armar.


Det känns som att ännu en gång har okunniga människor, utan någon empati eller fantasi, uttalat sig. Dom tror att barnalängtande människor ska springa omkring och betala vem som helst för att föda deras barn. Inte en tanke på själva processen. Den långa vägen fram till beslutet. Att det har med själva livet att göra.


Artickeln avslutas med "Att adoptera eller helt enkelt leva utan barn är ett helt acceptabelt liv." Till författarna av skulle jag bara vilja säga: Prova på att leva som ofrivilligt barnlös i en vecka och skriv sedan om precis allt ni just gått ut i pressen med.


Av EVL - 19 mars 2013 07:56

Det är svårt att förstå att hon blivit så stor nu. Hon kan så mycket. Vilken resa från att ha varit ett litet knyte som mest bara låg och sov i sitt babynest. Nu sitter hon själv när jag sätter henne ner och hon kan dra sig fram på mage för att själv välja vilka leksaker hon ska leka med. Det syns på blicken hon ger mig att hon förstår så mycket och hon har humor. När vi försöker lära henne något nytt blir hon koncenterad och oftast börjar hon härma oss senare på dagen.


Hon har börjat vakna myyycket tidigare nu också. Vi som är bortskämda med att sova till klockan 10 blir nu väckta redan 6.30 av att hon ligger och gnyr. Sen hon fyllde 8 månader har hon börjat rulla runt i sängen och vi hittar henne ofta på mage. Det första hon gör på morgonen är att rulla åt mitt håll och ta tag i sängkanten så att hon kan dra sig upp och titta ner på mig. Ibland kan hon sitta där ett bra tag och bara titta, precis som om hon tar in det hon ser. Precis som när jag står och bara tittar på henne för att förstå att hon verkligen finns.


Det händer föresten fortfarande väldigt ofta. Så sent som igår stannade vi upp både jag och E när vi stod i köket och lagade mat. A-V satt i sin Hokus Pokus vid bordet och lekte med en kladdig rest av en majskrok. Vi bara tittade på henne som om vi förväntade oss att hon plötsligt skulle försvinna som en hägring.

Av EVL - 17 mars 2013 23:19

Anna-Vera har fyllt 8 månader och har snart varit ute i stora världen lika länge som hon låg i min mage. Det händer så mycket nu. På månadsdagen vaknade vi av att hon låg och sa "titta!". Ett helt nytt ord från ingenstans och nu kan hon säga fyra saker: mamma, pappa, tutten och titta. Ibland låter det om om hon säger "där" också men jag är inte riktigt säker på att jag hör rätt så det räknar vi bort nu.


Hennes två små framtänder har ploppat upp och nu är det jättekul att bita på både mina och E´s fingrar. Det gör också att den lilla amningen vi har kvar blir lite mer spännande. Kan inte säga att det är riktigt den där lugna mysiga stunden längre men vi kör på ett tag till. Hon vaknar inte alla nätter och kräver mat men när hon gör det så är jag inte sen att lägga henne tätt intill min kropp och ta tillfället i akt att mysa med hennes lilla hår medans hon äter.


Idag har hon börjat att "dansa". Hon skakar på huvudet och vickar på kroppen tills hon blir alldeles yr och glad. Hon pratar nästan konstant när det är bara vi tre men blir tyst som en mussla när vi är bland folk.


Hon vänder huvudet och tittar efter mamma, pappa, lampan, bilen, tv:n och lyser upp som en sol när jag säger att vi ska bada badkar. När hon ser sina fina badringar som man ska ha på armarna blir hon rädd och nu hatar hon att ligga på skötbordet. Det som brukade vara den enda platsen som gjorde henne helt lugn förut.


Skulle kunna skriva så mycket mer men det flesta är småsaker som bara lämnar små underbara minnen i min hjärna och som är svåra att förklara. En känsla. Det händer så mycket nu.


Av EVL - 12 mars 2013 11:23

A-V är fortfarande lite förkyld och blir ofta täppt i näsan på natten fastän vi pallar upp henne så mycket vi bara kan. Igår när jag och E skulle lägga oss vaknade hon till och var sedan helt otröstlig. Näsan var alldeles igentäppt och trots våra försök med både nässpray och sugen (som bara gjorde henne ännu argare) så kunde hon inte andas riktigt. Efter ett tag la jag över henne i vår säng på min kudde. Hon ville som vanligt ha nappen i munnen men då kunde hon ju inte få luft så istället hade hon nappen i handen så att hon kunde suga lite och sen ta ut den för att andas osv. Detta medförde såklart att hon inte kunde sova och istället låg hon och pratade högt med mig och E.


Det gjorde inte så mycket att klockan tickade på och att jag skulle upp klockan 6, för hör här vad himla gullig hon var!




 





Av EVL - 10 mars 2013 19:46

E hatar ägg. Alltså han HATAR ägg. Det är på den nivån att han (allvarligt) hellre äter hundbajs än smakar på en äggmacka. Det är på den nivån att när E inte är hemma så frossar jag i omelett men måste städa bort alla eventuella spår och borsta tänderna innan han kommer hem. Det är på den nivån att det inte talas om ägg här hemma.


Det började redan när han var bäbis. Han åt allt annat men spottade ut just ägg. När han sedan började gå hos en dagmamma blev han itvingad äggmackor dagligen. Nu klarar han inte av ens lukten.


Idag skulle jag mysa lite med A-V. Hon och jag åt samma sak, potatis med fiskbullar i dillsås. För att lyxa till det kokade jag två ägg och blandade ner några äggbitar i hennes puréade mat. Big mistake. Hon gapade och skrek och nästan kräktes upp de små små bitarna. Fastän jag tog bort bitarna ur maten vägrade hon äta upp. Hon var helt hysterisk och jag fick nästan springa till skafferiet för att öppna en barnmatsburk med spagetti och köttfärsås. Efter en hel burk av det började hon förlåta mig.


Det fungar alltså inte med ägg där heller. Måste ju ligga i generna!


Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se