EttVanligtLiv

Alla inlägg under augusti 2011

Av EVL - 30 augusti 2011 21:19

Bävar mig inför morgondagen. En fördetta studiekamrat skickade ett sms där hon berättade att de ska ha barn i December. Sedan dess har hon försökt få med mig ut på lunch. Hitills har jag lyckats komma undan. Kände mig allt för labil när vi väntade på det sista misslyckandes innan IVF:en. Men... nu har jag inget att skylla på längre. Imorgon klockan 11.30 måste jag träffa henne och le genom en hel lunch!


Vi har inte träffats på nästan två månader så hon kommer att ha en väl synlig mage och hur ska jag orka låtsas vara så där lagom glad och intresserad över deras graviditet? Dessutom kommer hon såklart att fråga när vi tänker skaffa barn. I vintras när vi lunchade på Birsta såg hon mig köpa hem ett ägglossningstest så hon vet nog att vi försöker.


Jag vet inte om jag orkar berätta allt för henne. Klarar jag att berätta? Usch, kan ingen ge mig styrka eller ta min plats ett tag?

 

ANNONS
Av EVL - 29 augusti 2011 16:47

Är så himla dålig på att kommentera hos er just nu men ni ska veta att jag läser och håller mig uppdaterad. Flera gånger har jag varit på väg till bloggplatsen för att skriva ett nytt inlägg men jag har antingen inte haft tid eller inte orkat. Oftast det senaste.


Att vänta 22 dagar på att få sätta igång med sprayen visade sig vara mycket jobbigare än att vänta hela semestern på det första IVF-samtalet. Dagarna verkligen sniglar sig fram och det känns ofta som om tiden står stilla. 


PMS-humöret jag fick när mensen kom sitter liksom i fortfarande och jag känner mig nästan konstant irriterad. Det enda jag tänker på är att få sätta igång någon gång så att vi kommer frammåt. Men tydligen är detta inga tankar som delas med min kära pojkvän. Igår i sängen låg vi och funderade på hur vi ska göra för att slippa en massa frågor under och efter behandlingen. Jag tycker att vi ska säga åt våra nära och kära att vi helst inte vill att de frågar hur det går men E kunde liksom inte bestämma sig. Det är jättesvårt att ens få honom att prata om IVF:et. Han förtränger det hela tiden och blir mest arg när han tänker på vad vi behöver gå igenom.


Detta orsakade ett mindre gräl strax innan midnatt eftersom jag gärna ville att han ska se behandlingen som någonting fint, så som jag gör. E blev mest irriterad och förstod absolut inte hur jag kunde tycka att det är fint. Då blev JAG arg för att HAN inte kommit längre i sina tankar vid det här laget. Varför har jag förlikat mig med IVF och inte E? Det kan ju knappast komma som en chock efter två fruktlösa år?!


Efter att jag skrikit åt honom blev jag istället ledsen och grät. Grät för att det är mitt fel och för att E antagligen innerst inne också tycker att så är fallet.

Kan man få förhormonkossevredesutbrott?? Isåfall har jag nog det. Fantomkänslor innan behandlingen. Hur ska det gå om jag är såhär labil redan innan alla hormoner? Tur att vi har ett gästrum i källaren ;)

 



ANNONS
Av EVL - 26 augusti 2011 21:04

Jag får alltid lite ångest innan saker och ting ska förändras utan att jag har någon kontroll över det. Som minuterna innan det slår om till ett nytt år, eller sekunderna innan jag fyller år - då vill jag på något sätt hålla mig kvar. Behålla kontrollen.

Ni kan ju tänka hur jobbigt det var på nyår 1999! ;) Jag sprang omkring och skrev små lappar om att det fortfarande var 1900-tal och höll andan när de andra ropade "Gott Nytt År!" bara för att få vara kvar i det förflutna lite lite till.


Nu när jag snart fyller år finns samma tankar där, önskar att det fanns nånting jag kunde göra. Som höll mig kvar. Som ändrade på det faktumet att jag inte blivit mamma eller gravid detta året heller. Kommer så väl ihåg min 25 årsdag då jag sa till både mig och mamma: '"det här är året då jag blir mamma eller åtminstone gravid". Det blev inte så. Vi var säkert inte ens nära.


När klockan inatt slår om till den 27:e Augusti kommer jag inte att vara så dum att jag lovar mig själv att vi ska lyckas. Jag kommer inte att ta för givet att jag kommer att få se magen växa medans jag fortfarande är 26, eller ens att jag kommer att må bättre då än jag mår nu.


Istället lovar jag att kämpa. Orka fast det inte finns nån ork. Fortsätta fastän vi säkert är livrädda. Hålla ihop trots tårar och frustration. Det är nånting jag kan påverka. Det kan ingen ta ifrån mig. Vi ska fortsätta tills våra älskade barn finns hos oss. Inte bara i hjärtat och tanken utan också fysiskt.

Snart är jag 26, det är året då jag inte tappar hoppet.


 

Av EVL - 26 augusti 2011 08:33

Imorgon fyller jag 26. Suck. Det är absolut ingenting jag ser fram emot. Ändå är man tvingad att hålla kalas och skåla för ännu ett år av barnlöshet. De två sista åren känns verkligen bortkastade. Jag ska inte skriva ner allt jag lovade mig själv för ett år sedan för det skulle bara göra mig deppig. Ingen idé att tänka "nästa år" eller "innan jag fyller..."


Nä, skit i det nu. Idag ringde jag TF och fick en plan för IVF:et. Såhär ser det ut:


Spraystart - 15 September

Ett sprut i vardera näsborre morgon och kväll.
(trots att jag sa att mensen kom igårkväll så valde de att se denna dagen som cd1, förlorade alltså en hel dag!)


Sprutstart - 5 Oktober

Menopur 125 ie.

Tar nu bara en halv dos/dag av sprayen.


Äggplock - Vecka 42

Till min förvåning slog jag upp min kalender och såg att jag skrivit "Vad hände idag?" på Onsdagen. Detta skrev jag in på måfå för mer än ett halvår sedan. Hoppas att det betyder någonting bra. Kanske äggplocket blir på just den dagen!


Trodde aldrig att jag skulle behöva blogga om en planering inför ett IVF. Jag undrar hur jag förändrats som person under de här två åren? Då jag gick in i åldern 24 var jag stensäker på att bli med barn fort. När det inte blev någonting började jag ana oro men jag var fortfarande positiv. Ett år senare var jag bekant med olika fertilitetsbehandlingar och dess biverkningar. Jag hade lämnat E´s spermieprov i en syltburk till en gynekolog, blivit van med gyn-undersökningar, börjat prata om barnlöhet med E, gråtit på kontoret och toaletten på jobbet. Vi hade börjat känna ångest över vår situation. Berättade för vår omgivning. Gick igenom de flesta anhalterna innan provrörsbefruktning utan resultat.

Nu går jag in i åldern 26 och jag känner mig nästan som en veteran. Ofrivillig barnlöshet har liksom blivit en del av mig, av oss. Tänk vad mycket mer jag vet nu än för två år sedan. Undrar hur jag varit som person om jag lyckats bli gravid som 24-åring. Det kan ju inte bara vara negativt. Kanske blir jag en bättre mamma i framtiden av det här. Jag tror det.

 


Av EVL - 25 augusti 2011 20:50

Mens! Ä n t l i g e n!

Dag 33 förvandlades till dag 1 bara sådär på en sekund och plötsligt känns inte 21 dagar som så lång tid. Inte när man nästan ställt in sig på att behöva sätta igång mensen med Provera i 16 dagar innan...


Imorgon är det 20 dagar kvar och istället för att ringa och gråta i telefonen kan jag säga att mensen kommit och få en plan på hur vi går vidare. Om någon dag kan jag hämta ut alla mediciner. Kanske går tiden ändå ganska fort till den 14 September då vi börjar med sprayen. Kan vi inte säga så?

 

Av EVL - 25 augusti 2011 20:29

Är precis hemkommen från festen. Jättefint ordnat och jag borde vara glad, men inte ens alkohol och fint sällskap kunde rädda den här dagen. Under middagen fråga några stycken om det var jag eller min syster som hade barn... min moste försökte rädda mig genom att säga "nej, men hon har en fantastisk pojkvän".

Grädden på moset inträffade precis innan jag gick hem då en kille från en annan avdelning började prata med mig. Han frågade om jag hade kvar samma pojkvän fortfarande. Då jag svarade ja började han klappa mig på magen, varvid jag (efter att ha övervägt att klappa till honom) sa "nej jag är inte med barn".

Då frågar han mig hur gammal jag är!

- Fyller 26 om några dagar svarade jag. Fick då veta att det snart måste vara dags... Ville kräkas rakt ut på honom eller kanske skalla honom men jag sa istället "oj vad klockan är mycket, nu måste jag gå hem". Så vände jag på klacken och gick.


Nu är jag alltså hemma och mensen är fortfarande frånvarande. Fy fan vad ledsen det gör mig. För att inte nämna E. Vi orkar inte hålla på så här mer. Nu måste vi få sätta igång med IVF snart annars går vi under. Jag kommer att ringa TF imogon och säga som det är. Jag blir tokig, mensen kommer inte fast den borde. Ge mig en spruta eller låt mig börja med spray NU innan jag blir galen!


Jag har börjat tänka lite på vad fan vi ska göra om vi inte är gravida och alla i vår närhet börjar föda barn. Det är snart. Kan vi isolera oss totalt? Vi har inte råd eller tid att resa bort. Kommer folk att förstå varför vi inte orkar med? Hur kommer vi att må rent psykiskt? Igår när mensen inte kom mådde jag 100 ggr värre än vad jag borde bara för att min lillasyster samma dag varit på UL för deras andra barn. Ett barn som blev till av misstag. En stund i sängen så blev det barn. Det gjorde så jädra ont i hjärtat igår pga att jag kände en sånn enorm orättvisa. Hur ska det då bli när det föds ett eller två barn varje månad från November till Februari?

Jag är lite rädd faktiskt.

 

IVF · PCOs
Av EVL - 25 augusti 2011 14:53

Varför ska mensen strula just nu? Försöker livet säga mig nånting med det här? Är det inte meningen att vi ska ha barn? Blodet kan väl inte bara utebli efter pergo OCH ovitrelle?!


Till och från pulserar mensvärken lite dovt i magen men det kommer inget blod. Det.Kommer.Inget.Blod Alla tecken för mens finns ju där så varför dyker den inte upp?

Varför?!


Jag blir snart tokig och känner mest för att lägga mig i något hörn och gråta alternativt bara skrika rakt ut. Istället är jag tvingad att gå på fest med jobbet. Som nyanställd måsta jag också ställa upp och dansa YMCA (!!!) inför alla vilket kändes jobbigt redan innan jag var ledsen.

 

Av EVL - 24 augusti 2011 20:39

Blir tokig! DET KOMMER INGEN MENS!!!!!


Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se