EttVanligtLiv

Alla inlägg under april 2011

Av EVL - 28 april 2011 22:00

Jag fick en tid kl14.10 men var där minst en halvtimme innan. Tillräckligt med tid för att börja oroa mig inför det som skulle komma. En annan kvinna gick in innan mig och helt plötsligt hörde jag henne skrika rätt ut! Självklart trodde jag att hon höll på att spolas, det gjorde ju inte nervositeten mindre direkt. Efter ett tag kommer kvinnan utstapplandes och ser mycket lidande ut. Samtidigt ropades jag in.


Jag fick sätta mig i stolen och TF visade den långa plastkatetern som han skulle föra upp i livmodern. Det kändes ingenting när han förde upp den. Däremot kändes det läskigt när han väl var framme, inne i livmodern och kom åt sidorna. Det kändes att någonting rörde sig där inne. När han sedan pumpade upp balongen som skulle täta och hålla fast katetern började det kännas som svag mensvärk. Sen växte det till riktig mensvärk som blev till kraftig mensvärk som blev till fruktansvärd mensvärk. Ungefär som toppen av en hemsk mensvärk, när det känns som om man nästan spricker. Tack och lov var det klart då och jag fick ta några djupa andetag för att smärtan skulle försvinna. TF började nu pumpa in vatten. Det sved som eld och kändes som om jag skulle spricka, men bara de sekundrarna som han sprutade in vätskan.

Det var så otroligt skönt när det var över. Trodde att det inte skulle kännas något mer men någon minut efter att jag hoppat ner och fått en binda så började en mensvärk göra sig till känna. Detta blev sedan till en värk som satt från midjan och ändå upp till halsen. Tur att jag hade mamma med mig så jag slapp köra hem själv, det hade jag inte orkat.


På kvällen var det dags för kalas. Jag kände inte för det, kände mig lite ledsen och nere. Hade lite ont i magen. Men åkte ändå. Allt gick bra, kvällen gick snabbt och vi packade ihop för att gå till bilen. Precis innan vi nått parkeringen kommer E´s mellansyster fram till mig och säger "J håller på att bli tjock *blinkblink* och hon tycker att det är så jobbigt"

Jag stammar något i stil med... "va?"

"Jo hon håller på att bli tjock *blinkblink, visar en gravidmage med handen*"

"Jaha var kul" säger jag och sen drar E med mig till bilen fort som fan.


E´s lillasyster har blivit gravid innan oss. Jag var helt kall. Kunde inte känna någonting tills efter nån kilometer då tårarna kom. Jag är så glad för deras skull men samtidigt så oändligt ledsen för våran. Just idag är jag oxkså extra känslig.


Varför ska jag behöva gå igenom en massa behandlingar, spola äggledarna så att jag går dubbelvikt halva dagen, sätta en massa sprutor i magen, må psykiskt dåligt och ha kroniskt ont i hjärtat - medans andra kan bli gravida? 
Vi har ALLT att ge. Vi har försökt och gråtit och kämpat och hoppats. Längre trodde vi att det var vi som skulle få ge E´s familj det första barnbarnet. Nu blir det inte så och det är ok, men ovissheten om vi någonsin kommer att få ge dom något barnbarn skär som en kniv.


Jag låtsas vara glad, jag låtsas må bra, nu kommer jag att få låtsas varje gång vi träffar dom.  Jag vet inte hur jag ska orka hålla skenet uppe i framtiden. Hur ska jag orka se hennes mage växa? Hur ska jag orka med när de berättar för alla? Hur ska jag orka med om vi inte lyckas innan semestern och måste vänta några månader? Hur ska jag orka alla de extra frågorna och pikarna vi kommer att få nu?

Det känns jävligt tugnt nu.

 

Av EVL - 28 april 2011 07:53

Idag är det dags, spolningen blir äntligen av. Almenackan ligger redo på bordet så att jag kan dubbelkolla tiden flera ggr. (Jag lurar mig själv då och då att jag sett fel och kommer att missa tiden.) Bredvid almenackan ligger två alvedon som ska intas en timme innan "ingreppet".


Igår hade jag fullt upp med att plannera möhippan till min bästa vän, så det fanns ingen tid att sätta sig ner och raka benen. Detta får därför göras på fikarasten inne på någon toalett på jobbet. Man kan ju inte se ut som ett troll när man sätter sig i stolen. Lite värdighet måste man ju behålla.


Börjar faktiskt bli lite nervös, ska bli skönt att få det gjort. Kan tänka mig att det inte är det bekvämaste man kan göra på en Torsdagseftermiddag.


Undrar om jag kommer att uppleva det som obehagligt eller som smärta. Ni kanske vet att jag tränar kampsport? När det gäller att slåss, att få hårda slag på kroppen, har jag en väldigt hög smärttröskel. Däremot HATAR jag att stretcha och ha ont i magen... this can go either way!


Nej då, det ska gå bra. Sådeså!

   

Av EVL - 26 april 2011 20:57

1. Ta ut din gamla cykel och dra på dig träningskläderna. Skojja till det med att ha allt snyggt i tvätten och var tvungen att ta din pappas gamla 80-tals "bästa svängen Hökarängentröja" på dig.


2. Cykla iväg med en väldig fart så långt hemifrån du vågar tills det är en halvtimme kvar tills din hormonspruta ska sitta i magen. Cykla för säkerhets skull en liten bit till.


3. Börja cykla hemmåt i god tro om att tiden och orken ska räcka till.


4. Börja få lite ont i rumpan och känna lite stress över tiden men var säker på att din superkondis klarar en högre växel.


5. Lägg på en växel till och försök att inte låta som en döende gris när du cyklar förbi någon.


6. Tokcykla fastän benen känns som stubbar. Svär lite åt din tidsoptimism


7. Stappla upp för trappan till ditt hem med 5 minuter till godo.


8. Känn dig nyttig och glöm hur jobbigt det var. Skriv ett positivt blogginlägg om ett jättebra tips på träningsmotivation.

   

Av EVL - 26 april 2011 14:21

Ringde TF imorse och de kunde fixa en tidigare tid för spolning, så på Torsdag är det äntligen dags! Ska bli så skönt att få det gjort. Jag förklarade att förra omgången såg det så bra ut och då gick jag upp till 75ie på dag 10. Då fixade dom så att mitt VUL blir på CD10! Har alltså spolning på Torsdag och VUL på Måndag den 2:a Maj. Trodde aldrig att det skulle lösa sig så bra :) Nu blev jag glad.


Ska fira med en cykeltur eller kanske en tupplur när jag kommer hem.

 

Av EVL - 25 april 2011 19:35

Helgen kunde ha varit trevligare på många sätt och vis men jag är ändå glad åt allt fint och bra jag har. Fina fina E har som vanligt varit stark och positiv. Allt känns lite ljusare idag. Gårdagen spenderades med stora delar av släkten och ett parti Texas på blodigt allvar. Jag skämde bort mig själv med några glas vin. Det kändes som om jag var värd det. Försöker fokusera på det positiva:


Idag åkte cykeln fram och kondisen verkar inte vara körd i botten riktigt än. Imorgon tar jag en sväng och sen är det bara att  börja cykla till jobbet. Blir skönt att få känna sig tränad igen. Det kändes att kroppen saknat det.


Imorgon ringer jag till TF för att bestämma allt för försök nr3 med puregon och ovitrelle. Förhoppningsvis kan jag spola äggledarna men det är inget jag räknar med när jag har en tid på cd11. Eftersom mensen verkar komma 14 dagar efter ägglossningen (jag hade alltid 16 dagar förut) när jag tar puregon så är det enkelt att räkna ut och få boka en tid för spolning (om det behövs) efter detta försök.


I veckan borde det bli klart med jobbet så att jag kan skriva på. Allt annat är redan bestämt, vilken typ av dator jag ska ha osv.


Tack snälla ni för alla fina kommentarer. Ni är vackrast i världen.

 



Av EVL - 24 april 2011 10:07

Ibland står man vid ett vägskäl i livet. Väntar på att någonting ska knuffa en vidare i rätt riktning. Är man ofrivilligt barnlös befinner man sig vid ett vägskäl varje gång man väntar på mensen, eller rättare sagt att mensen inte ska komma. Man kan se hela sitt liv ligga som ett oskrivet blad framför en men man får inte själv bestämma vad som ska hända härnäst, man bara väntar. Väntar på den bästa dagen i ens liv, eller totalt nederlag. Man försöker tro på det förstnämnda men förbereder sig på det sista.


Varje graviditetssymptom kan knuffa dig närmare drömmen. Du kan nästan ta på den. Känna hur den tunga stenen lyfts från ditt bröst. Mensen skulle kunna bara utebli och äntligen skulle du få känna den där lyckan som du har så svårt att föreställa dig.


Så kommer den där första droppen blod, alltid lika oväntad, och plötsligt är din närmsta framtid skriven. Det står ju där på bladet. Det blev ingen lycka, inget glädjerus. Det blev fler läkarbesök, spolningar, sprutor... det blev till att gråta sig igenom natten... igen.  


Mensen behagade dyka upp klockan 23. Det borde väl fortfarande räknas som mensdag 1, eller hur?

 

Av EVL - 22 april 2011 11:44

så drömde jag att jag plussat. Som jag har längtat efter att NÅGON GÅNG få drömma om någonting annat än blod och misslyckande. Det var en otroligt kort dröm men då jag vaknade upp var jag så glad. Jag visste att blodet antagligen kommer idag men på något sätt så kändes det som en liten del av det vi strävar efter hade gått i uppfyllelse. Det låter säkert jättekonstigt att bli glad för en liten kort dröm, men jag har hela tiden brottats med det faktum att jag har så svårt att se mig själv som gravid i framtiden. Inte ens en liten dröm har jag haft om att ha lyckats, tills idag! Och det gör mig så glad.


Igår när vi kom hem ifrån grillfesten mådde jag pyton. Magen hade börjat krampa lite och humöret var verkligen på botten efter flera timmar av falska leenden (från min sida). I soffan innan läggdags bad jag till Gud. Jag bad att han skulle låta oss vara gravida. Att ingenting annat spelar någon roll. Att det är det vårt liv tillsammans går ut på och jag lovade dyrt och heligt att vi skulle bli sådanna bra föräldrar.


På ett sätt känns det som om jag blev bönhörd. Jag fick drömma om ett positivt graviditetstest. Någonting kanske håller på att ändras till att gå vår väg. Synd att man inte kan spela in drömmar och spara dom på en usb. Den hade gått på repeat om och om igen. Den bästa drömmen jag någonsin haft.


Nu ska jag ta Evelinas råd och sysselsätta mig med en massa saker. Hela huset ska städas och med hög musik kanske man dränker tankarna? Värt att prova iaf.

 


Av EVL - 21 april 2011 22:56

Efter ett mindre psykbryt efter grillfesten så slängde jag äntligen de överblivna graviditetstesten i en kruka i matkällaren. Skönt att slippa se dom varje morgon. Där kan de gott ligga tills jag är glad och full av graviditetshormoner.

 

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15 16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards