EttVanligtLiv

Alla inlägg under november 2014

Av EVL - 25 november 2014 14:09

                   


Vi är redan i vecka 31 vilket är helt galet. Söndagen få vi byter vecka firades genom att åka iväg till en strandkant och ta lite gravidbilder. Självklart var det Pennan och Kameran som fotade, fast utan "pennan" då eftersom jag mest stod framför linsen denna gång. Vi hade en sån himla tur med vädret för en gångs skull! Det snöade under natten och solen valde att titta fram för att färga himmelen i guld. A-V var också förvånansvärt lugn med hjälp av en klämmis och en massa bus i snön.



Det är många som påpekar nu att jag är så stor, och de har verkligen rätt. Magen är hård och trycker på både uppåt och neråt. Det är verkligen svårt att ta upp något från golvet, vända sig i sängen, ta sig upp från badkaret (eller soffan), ta på/av skorna och att slappna av när jag jobbar.


Magen har sjunkt rätt mycket så nu känns det alldeles mjuk på ovansidan. Där känner jag fötter och knän som sveper förbi istället för ryggen och stjärten. Vilken skillnad det är på känslan i magen om man jämför med när A-V låg där inne. Nu när jag sätter handen mot magen sticker det verkligen ut något litet spetsigt ur huden. När foten eller knät sveper förbi kan jag känna att det är vatten och mjukt där inne. Kroppsdelen glider liksom så himla lätt mot undersidan av min hud. Med A-V kunde jag känna starka rörelser men mer dämpat pga moderkakan. Ibland känns det som om jag kan ta tag i en hel liten fot!


Den lilla i magen gillar att trycka sig mot revbenen på höger sida och jag får små svimningskänslor mest hela tiden. Ofta får jag stanna upp och ta djupa andetag för att liksom komma tillbaka. Den extrema törsten sitter fortfarande i och jag är sugen på något kallt med kolsyra hela tiden. Tursamt nog finns det en sådan maskin på kontoret.... tyvärr ligger den i andra änden av huset och jag orkar inte ta mig dit så ofta. Tydligen har jag börjat gå som en pingvin nu och det beror nog på att jag blivit rejält mycket större än vad jag var innan det sista FET:et. Ändå gillar jag min kropp mycket mer nu än innan.


Anna-Vera säger ofta att hon älskar bäbisen och att det är hennes. Jag är besatt av att bada även denna graviditet och då blir det ofta med henne i fotändan. Hon brukar tvåla in magen och ge den en puss. Ibland klämmer hon in sig bredvid mig och kramar den ett tag. Väldigt mysigt.


E börjar tänka mer och mer på förlossningen och jag skulle ljuga om jag skrev att jag är helt lugn inför tanken. Tror det börjar komma tillbaka lite hur det verkligen kändes, smärtan av att föda fram ett barn. Det skrämmer mig inte men jag känner mig trött och oförberedd. Fastän vi har så mycket saker och det mesta hemma är redo för en bäbis så är vi mindre redo nu än i samma vecka med A-V - känns det som. Jag kan inte riktigt förklara varför det känns så. Kanske för att det gått så fort denna gång. Tveksamt om jag kommer att vara sådär less som jag var på slutet med A-V.


Började skriva en lista till förlossningsväskan. Den blev lång! Here it goes:


TENS

Daim (cravings även denna graviditet!)

Dricka/vatten

Necessär

Kläder till E och mig

Tidning/bok

Laddare

Kamera

Videokamera!

Bindor

HALSTABLETTER!!!!

Ipad?

Hörlurar till telefonen (som om jag ska ha ro att ligga och lyssna på någon lugn låt )

4-5 bodysar strl 50-56

2-3 byxor strl 50-56

Nappar

Filt

Overall till bäbisen

Mellanlägg!

Duckula (maskoten, viktigt!)

Telefoner

Ev förlossningsbrev


Av EVL - 21 november 2014 12:58

Om bäbisen V30

Det är stor skillnad på känslan i magen nu och när A-V låg där inne. Då var magen liksom bara hård och sparka och dunsar kändes på ett helt annat sätt än nu. Nu när jag tar på magen är det hårt där bäbisen ligger och mjukt runt om. Eftersom moderkakan inte ligger längst ut kan jag känna och se utputande kroppsdelar mycket tydligare. Nu är det verkligen en liten fot som sticker ut ist för bara en bula liksom. Ofta skriker jag till eftersom det känns så märkligt och det ser verkligen ut som en hajfena som sakta drar under huden.


Bäbisen petar gärna ut något stort, kanske rumpan, vid min högra sida. Det trycker på väldigt mycket över höger höft och ibland måste jag hålla emot så att h*n ändrar på sig. Fötter och armar håller den gärna uppåt och jag drar ofta med fingrarna över ovansidan magen eftersom jag känner att jag får med mig en liten häl eller något.


Bäbisen hickar väldigt ofta och det känns som små rytmiska spasmer innifrån magen. Oftast känns det mest långt ner mot bäckenet.


Naveln är nästan helt utplånad nu och det är så mysigt. Undrar om den kommer att hinna puta ut också?


Förutom dom stora rörselserna så känns det ofta som om h*n hoppar eller darrar där inne. Hela magen liksom vibrerar då och då. Man ser det väldigt tydligt och jag kan inte låta bli att stanna upp som hypnotiserad och bara stirra.


Jag känner inte alls när jag är kissnödig. Speciellt inte när jag sitter eller ligger. Man vet aldrig hur mycket panik det kommer att bli när man väl ställer sig upp. Kissar inte heller ofta, alls. Fastän jag inte varit på toaletten på hela dagen kan det bara komma ut nån deciliter. Förstår inte vart allt tar vägen? Kanske kroppen samlar på sig vätska nu som bara den? Kanske är jag stor som michellinmannen utan att riktigt se det själv.


Skulle föresten inte förvåna mig för jag märker att jag plötsligt fått jättestora vader. Kanske borde väga mig men jag skippar nog det ett tag till. Det är ju snart helg och Lördagsgodis! ;)


Nu går jag som en gravid kvinna också. Liksom vaggar fram.


Får inte längre igen jackan :)

 







Om Anna-Vera 2 år och 4 månader


Vi får henne att somna i sin säng på kvällarna. Med hjälp av olika knep, några tillsägelser, lite bärande och två nattlampor. Där sover hon så länge det är ljud i huset. Så fort vi släcker ner och går och lägger oss hör jag att hon börjar att skruva på sig. Runt 3-4 brukar hon sen komma in till oss och klättra upp till mig. Där ligger hon och roterar och sparkar E i ryggen men myser något så oerhört. Det blir inte mycket plats kvar till mig men jag har vant mig. Tycker det är skönt att hon vill vara nära och tänker tillbaka på hennes spädbarnstid då hon bara kunde somna om jag låg med min näsa tryckt mot hennes.


Hon är trött på morgonen och vill gärna sova ut till iallafall 8.30 - 9 om hon får bestämma. Helst ligger hon på magen och sover precis som jag gör i vanliga fall.


Säger ofta att hon har ont i magen och vi vet inte riktigt vad det beror på. Ett tag trodde vi det var mjölk hon reagerade på men eftersom hon snarare är hård än lös så är det nog inte det. På senare tid har hon även sagt att hon har ont i hårbotten och i kläderna så det kanske bara är en fas hon går igenom.


Slänger sig med uttryck som "Ja gärna", "okidå mamman (följt av en suck)" och "Oj, nära ögat". Gillar att härmas och skämtar gärna med mamma och pappa.


Hon är väldigt omtyckt på dagis och leker bra med alla barn. Får ofta kramar och pussar. Verkar vara väldigt social de gånger jag iaktagit henne på håll. Har inga problem att söka upp barn av olika åldrar för att leka med dem.


Älskar oliver, fetaost och saltgurka. Mindre förtjust i mjukmackor. Får hon en god limpmacka slickar hon bara bort pålägget och kastar resten. Då går hårdbröd mycket lättare ner. Dricker massor massor av vätska, helst mjölk. Redan innan hon drickit färdigt skriker hon "Mera mjölk" innifrån glaset.


Hennes älsklingsting är en röd liten väska med ett rosa hjärta på. Den har hon runt armen hela tiden och det ligger olika saker där i från dag till dag.


Sjunger gärna och ofta. En snabb version av "huvud, axlar, knä och tå" kan man få höra närsom och det är så gulligt när hon sjunger "sinden kappens få" att jag bara vill gråta en skvätt. Andra favoritlåtar är "lilla snigel", "krokodilen i bilen", "imse vimse spindel" och "björnen sover".


Hon älskar att gömma sig och ett återkommande inslag i vår vardag är att vi gömmer oss när den ena föräldern kommer hem från jobbet. Så fort hon hör nyckeln i dörren stannar hon upp och säger "oj! gömma oss" och springer till närmsta täcke. Hon kan aldrig hålla sig för skratt utan fnittrar och tjoar under täcket tills någon drar av det och säger BU!


Allt kan hon själv nu tycker hon. Man får inte ta på vantarna, mössan, tröjan eller skorna på henne längre. Säger ofta "jag kunde" och är stolt över sin prestation.

Av EVL - 20 november 2014 14:39

Igår lämnade jag Anna-Vera och mamma nerbäddade i soffan för att åka till det allra sista gravidyogapasset. Det var som vanligt mysigt men också lite vemodigt att det inte skulle bli några fler gånger med det gänget. När jag satt där på bollstret försökte jag, som så många ggr förr i olika situationer, att verkligen ta in upplevelsen. Men det går ju inte att bevara, och när man börjar tänka för mycket på att man måste njuta så njuter man ju inte fullt ut eftersom man tänker på att man måste njuta ;)



Vi satt 8 st gravida kvinnor på röda kuddar (bollster) i ett mörk rum med svag belysning endast från värmeljus. Ledaren Therese spelade avslappningsmusik på låg volym och vi övade på att djupandas. In genom näsan, ut väsandes och långsamt genom munnen. Det luktade massageolja med citron i hela rummet. Utanför var det alldeles kolsvart och då och då hörde man klockorna för järnvägsspåret som varnade för något tåg. Andningsövningar varvades med stretch och jag kände mig som en stel val i många positioner. Som tur var fick vi en massa kuddar och filtar att bulla upp runt omkring oss så att vi kunde slappna av. Många ställningar gick ut på att antingen öppna upp bäckenet (och rotera höften så att bäbisen får hjälp neråt) eller att stretcha kroppen för att förebygga ex foglossning men också för att träna på att andas genom smärta och fokusera. Passet avslutades som vanligt med en längre vila omgiven av en massa kuddar och bollster som avlastade. Therese gick runt och masserade våra pannor med olja och man ville bara vara kvar där för evigt på något sätt. Som vanligt somnade minst en kvinna och det var helt ok. Vi satt kvar på våra mattor länge efter att passet var slut medans Therese fixade med avslutningsfika i ett annat rum.


Sen satt vi alla nio runt ett bord, insvepta i filtar och drack te och smaskade på kladdkaka med grädde. Vi pratade länge och skrattade. Tre av oss hade inget barn sen innan och vi som fött förut delade med oss av våra erfarenheter. Riktigt mysigt. Ser redan fram emot mammayogan med våra små spädisar. Herregud vad det är snart!



Idag har jag fått en massa kommentarer om hur stor jag blivit bara på några dagar och det stämmer nog. Har varit så dålig på att ta bilder på mig själv. Typiskt liksom när man har en egen fotoverksamhet att glömma sig själv... iaf så tar vi tag i det och på Söndag ska vi föreviga oss och magen.

Av EVL - 17 november 2014 10:39

Vi gick in i vecka 30 igår och det skrämmer mig mer och mer att det snart är dags. Inte för att jag vet vad som väntar med smärta och allt sånt utan att det sen kommer att vara gjort. Det går så fort. Klart jag längtar som en galning efter bäbisen i magen men jag älskar också tiden som är nu. Den kommer ju liksom inte tillbaka.


Det har börjar göra ordentligt ont i brösten nu. Starka ilningar drar från sidorna ut mot bröstvårtorna och det är ungefär som när man känner att mjölken rinner till fast mycket ondare. Jag provade att trycka lite på dom och mycket riktigt kommer det nu råmjölk. Sa ingenting till E om det eftersom jag inte vill förstöra den lilla (lilla) sexighet jag kanske har kvar i hans ögon.


Vad märkligt det var att förstå att brösten nu producerar mjölk igen. Det har liksom inte gått in att jag snart är höggravid. Visst, jag är fruktansvärt otymplig nu och det är en pina att försöka plocka upp något från golvet. Skulle "snygga till där nere" i duschen i lördags och det måste varit en syn som heter duga. Det går ju inte att se under magen så jag fick liksom titta från sidan och försöka trycka bort magen lite medans jag rakade på känn. Det var ju skitjobbigt att stå så framåtböjd också så slutresultatet var nog inte jättesnyggt. Jag var tvungen att gå upp till E och visa upp konstverket. Vi skrattade båda två, fastän jag inte direkt kunde se precis hur roligt det såg ut. Det är skönt att veta denna gång att allt där nere kommer att "gå till sig", för allt har verkligen förändrats.


Vet inte vad jag ska tro längre om könet på bäbisen i magen. Fram tills bara för ett litet tag sedan var jag tvärsäker på att det är en liten kille, men nu har jag faktiskt ingen aning. Det som skiljer sig denna gång är att jag inte fått någon tydlig hormonrand på magen, att jag inte har några direkta supercravings och att bäbisen är livligare (vilket säkert beror på att moderkakan ligger i bakvägg). Magens form och placering är nog rätt lika, bortsätt från att jag är mycket större denna gång (minst 5 cm).

   

Lillebror eller lillasyster i magen vecka 30


   

Anna-Vera i magen vecka 30.

Av EVL - 17 november 2014 10:04

I fredags tog vi farväl av min farfar. Det kändes som en rejäl flashback från farmors begravning med samma kläder, präst, nästan samma folk och musik. Denna gång var blommorna i en annan färg och min farfars vackra unga ansikte på fotot vid kistan ist för farmors. På något sätt var det både lättare och jobbigare denna gång. Det var nog tiden innan akten som kändes lite lättare. Antagligen pga att vi liksom sörjt dem båda på förra begravningen, trots att farfar faktiskt levde då... Ett tag kändes det som om tårarna tagit slut, men så var verkligen inte fallet.


Jobbigare eftersom vi sa farväl till båda två samtidigt. För att stolen där farfar satt för 4 veckor sedan nu var tom och för att min pappa och farbröder var ännu mer nedbrutna. Denna gång stod vi i den närmsta familjen en längre stund runt kistan och det var många som bröt ihop. Jag höll en hand kring magen och en kring min syster. Det kändes så starkt att han inte fanns där i kistan men jag la handen vid den och viskade tyst att jag älskar hononm. Även för farfar skrev jag ett brev och la den tillsammans med rosen på kistlocket ovanför hans huvud. Kunde inte låta bli att undra om farfar suttit och tänkt på att han praktiskt taget fick se sin egen begravning då när han var med på farmors? Det var nog som min farbror senare sa i sitt tal, att farfar kämpade för att hålla sig vid liv till hennes begravning och sedan släppte taget.


Prästen spelade trumpet även denna gång. Det var svårt att hålla tillbaka snoret och tårarna och jag fick bita mig i läppen för att inte snörvla för högt. Min farfar var gitarrist och sångare i ett band som heter dragspelsgillet och prästen spelade två finstämmiga melodier som vi hört farfar sjunga så många gånger förut. Det gjorde så ont i hjärtat att veta att vi aldrig mer skulle få se honom sjunga för oss... att han aldrig skulle få sjunga på våra bröllop.


Efteråt fikade vi i församlingsgården och inte på Villa Marieberg som efter farmors begravning. Det var skönt att det var ett nytt ställe denna gång. Synd bara att det är samma lokaler som vi kommer att hålla till i när vi döper vårt nästa barn.


Vi större kusiner satt tillsammans vid ett bord och delade minnen från farfar. Det var fint. Jag som är äldst kom ihåg mest saker och vi skrattade gott åt allt fint han gjort för oss. Han var så omtänksam och snäll. Verkligen älskad av alla. Farmor var rätt rivig och bestämd medans han var mjuk och go. Samtidigt var han lurig och hade sätt att få sin vilja igenom. Som när han i smyg skickade ner pengar till min farbror i USA och importerade en jättestor Cadillac utan att farmor hade en aning. Det hade varit hans dröm sen han var en liten grabb och den första gången han fick köra den i Sverige hade han ringt hem och sagt att körningen gick bra men att han inte såg någonting av vägen för att tårarna bara strömmade.


Vi pratade om när han alltid var tomte på julafton och den gången han råkade köra ner skotern i diket och svor så att det ekade över hela fjällvattnet. När vi barn hittade hans tomtedräkt i en garderob och skrev en lapp där det stod "God Jul farfar (vi menar tomten)". Hur han alltid skulle göra "specialmackor" till oss på kvällarna när vi sov över. Överdådliga mackor/torn med räkor och majonäs och ägg och tomater... Han försökte alltid få oss att äta upp alla tomater eftersom han avskydde dom men farmor insisterade alltid på att köpa hem flera kilo till honom för att det var nyttigt :D Han "hämnades" genom att smygröka när farmor inte var med. I flera år undrade vi barnbarn varför han alltid hade hårda danska kungen-godisar överallt i bilen.


Han hade en speciell humor min farfar. En gång packade han ner fika till mig och min pappa när vi skulle åka på en bilresa. Någon gång på sena kvällen när vi packade upp mackorna, tomaterna och drickan låg där en gammal potatis. Pappa ringde hem till farmor och farfar och frågade om allt stod rätt till i huvudet hos honom och farfar skrattade i säkert 10 minuter i telefonen.


Han drack alltid kaffe med typ 1 dl grädde. Gömde Dumlekolor i deras brevlåda åt oss barnbarn och älskade Fanta. Han var inte bara musiker utan även konstnär och överallt i Norrland sitter hans fasadsmycken på var och vartannat hus. Vi sålde dom tillsammans han och jag för några år sedan och jag tackade honom i mitt brev för de fina minnena. Önskar att vi haft mer tid till sådana tillsammans, för även om han var 86 år när han dog så skulle han absolut kunnat bli 100... om det inte varit för den jävla cancern.


Hela begravningen blev ändå ett fint minne. Under fikat klev hans gamla band upp på scenen och spelade några låtar som han brukade sjunga. Vi grät och sjung med omvartannat.


Av EVL - 17 november 2014 00:45

Av EVL - 13 november 2014 09:52

Igårkväll njöt jag och bäbisen av gravidyoga igen. Man får sitta gränsle över ett stort bollster för att bäckenet ska slippa belastning ett tag. Det är så otroligt avslappnande och mysigt och nu när alla i gruppen är rätt så stora börjar vissa somna på gravidkuddarna lite här och var. Alla grymtar och låter när vi ska röra oss till nästa ställning. Vissa mår illa lite då och då och får sätta sig upp och andas. Allting är tillåtet och ok. Instruktören går runt och ger massage i pannan med goda oljor och bullar upp med kuddar under kroppsdelar som behöver avlastning. Nästa gång är sista gången vilket är supertråkigt. Önskar nästan man kunde packa ner den där kvinnloga instruktören i förlossningsväskan.


Det är mycket fokus på andning och avslappning men även lite stretch. Vi har övat på en massa bra rörelser för att öppna upp bäckenet och få avslappning under värkarna. Får se om jag får en chans att använda mig av dem när det är dags. Förra förlossningen försvann alla tankar på att andas riktigt eller att ens prova olika ställningar. Det var som att kroppen tog över totalt. Jag ville absolut inte gå upp och gå eller sitta och gunga på en medicinboll. Andningen fanns där ändå på något sätt och det gick ju smidigt och fort.




Bäbisen har alltid helst legat med kroppen vid min högra sida och med fötterna/knäna tryckta mot ovansidan på magen. Nu verkar den vilja variera sig lite och flera gånger denna veckan har den nog provat att rotera helt där inne. Det medför att det trycks ett knä eller något väldigt hårt mot baksidan av min navel. En väldigt märklig och kraftig känsla som får mig att skrika till och stanna upp. Imorse hände det flera gånger och A-V tittade förundrat på. Varje gång jag skrek till och höll mig på magen tog hon upp ett påhittat plåster och satte det på det "onda". "Jag sätter plåster på dig mamma" sa hon och sen fick magen sig en puss.


Det är något speciellt med henne och plåster. Först var hon rädd för dom och blev fruktansvärt ledsen och rädd så fort hon såg ens asken. Så köpte vi plåster med Svampbob Fyrkant på och något förändrades omedelbart. Nu bär hon dom som accessoar istället. Ett sitter så fint på handen och det fick hon som muta för att hon skulle sova i sin egen säng på natten. Det är det första hon tittar efter när hon vaknar och hon tror också att allt ont kan botas av ett plåster :) I wish!


Hon är mycket för accessoarer i övrigt också. Igår fick hon en röd klocka av mig som vi satte kring hennes lilla arm. Hon blev mycket kär i den. Då och då tittade hon på den och sa "klockan är...9..8!" Den verkar alltid vara det, 9..8. Hon älskar också att gå runt med sin lilla röda handväska runt armen. Varje dag är det nya saker i den och man kan bli förvånad över vad man hittar om man rotar lite där. Då hon blir less på sakerna lägger hon över dom i någon påse hon hittat eller på golvet i hennes rum. På sistone har hon också fått upp ögonen för pengar och älskar att lägga ner kronor i hennes lilla sparuggla - som börjar bli rejät tung. Igår efter yogan kom mamma hem med henne till mig och började direkt rota i sin plånbok. "Jag har lovat A-V pengar" sa hon och A-V sträckte genast fram händerna. Hon fick 29 kronor i småpengar och sprang för att lägga dom i sparugglan. Vet inte riktigt vad jag tycker om det ;) En liten smak av tiden med tonåring sen kanske?


Vecka 29 - fortsättning
Det känns som om jag ska småsvimma hela tiden. Så fort jag sitter bekvämt på en stol eller i en soffa stryps något i kroppen och jag börjar må illa och försvinna lite i huvudet. Det känns liksom svårt att andas och som att det byggs upp ett väldigt tryck innifrån.


Jag tror att jag börjar få lite förvärkar. Det kommer som ett band, som mensvärk, men håller sig hela tiden långt ner i magen. Kommer ihåg att värkarna började så, som ett pirr långt ner i magen som sedan växte över hela livmodern.


Ryggen håller på att döda mig på natten. Jag kan inte ligga på rygg eftersom magen trycker för mycket innåt och gör så att det känns som om svanken ska gå av. På sidan med en kudde mellan benen är fortfarande det bästa alternativet men jag måste ändå vända på mig var 5.e minut.


Bäbisen har hicka säkert 7 ggr varje dag, minst. H*n måste ligga med lillmunnen öppen mycket.


Jag är så himla törstig hela tiden att det är inte klokt. Kylen är full av iskalla lokaflaskor som jag går och halsar ifrån.


Mår illa av tanken på mat men äter som en häst. Värst är det på kvällen när jag måste göra middag. Ingenting lockar mig förutom kanske att dricka kall mjölk och äta en macka. Fast mjölken gör att halsbrännan blir värre.


Halsbränna all the time. Får inte ligga länge på vänster sida för då sätter det igång.


Ett satans tryck neråt i underlivet. Verkar som om flera på gravidyogan har samma problem och igår fick vi tipset att använda en riktigt tjock binda och ett par hårda trosor så att något "trycker tillbaka" underifrån. Låter skönt men orkar inte engagera mig för att prova. Tanken på hårda trosor känns inte heller lockande när man har mer fläsk än vanligt på höfterna. Jag behöver inte fler saker som gör mig kurvig just nu.


Craving efter granatäpplen och sura mandariner. Förutom det har jag nog inte haft något superbehov av något speciellt. Bara mycket av allt, och ofta.


Magen är jättehård hela tiden tycker jag. Navlens dagar är räknade :)

Av EVL - 11 november 2014 08:49

Som vanligt när det är något speciellt så ska E jobba och så var även fallet i helgen när det var farsdag. Jag och A-V fick smyga upp supertidigt för att hinna göra iordning frukost på sängen. Vi tog med varm choklad, juice, danonino-yoghurt (A-Vs favorit) och goda mackor på en bricka med ett litet ljus på. E låtsades bli förvånad precis som man ska ;)


Vi hann få en mysig stund tillsammans i sängen och vi tittade på något barnprogram för att hålla den (näst) minsta nöjd. E filmade lite på magen så att det dokumenterades att bäbisen också var med på firandet. Eftersom vi byter vecka på Söndagar så gick vi även in i vecka 29 samma dag men vi hann liksom inte reflektera så mycket över det innan det var dags för E att åka till jobbet.


 

A-V hade lite svårt med det här att tala tyst för att inte väcka pappan och då och då kom det små glädjetjut eller önskemål om att öppna yoghurtpaketen innan vi kommit in i sovrummet.


 

E fick en ny deoparfym (eftersom jag inte tåååål den han har nu.. den tar heller ALDRIG slut!) och en massa bokstöd som han letat efter så länge. Han fick också en bok om alla Robocopfilmer som han suktat efter men den blev såklart försenad och kom först på Måndagen.  A-V hade valt ut farsdagskortet alldeles själv på barnavdelningen på Ica. Det var ett Transformerskort :) och inuti hade hon målat sitt namn över nästan all text jag skrivit. Hon var så stolt.


 


Jag och A-V fortsatte att fira dagen genom att gå på kalas för min lilla kusin, som inte är så liten längre, äta en god farsdagsmiddag tillsammans och åka till min pappa på tårtkalas.

 

 Vi passade på att äta torsk i äggsås eftersom E hatar ägg :) Som tur är har det inte gått i arv till A-V.


 

Min moster gav denna fina och roliga nallen till A-V på kalaset. Hon döpte den genast till Yoga :) så det får den heta. Passar ju bra med dess avslappnade stil.



På måndagen var det dags för besök hos barnmorskan igen. Eftersom E och A-V är hemma tillsammans varje måndag så kunde vi åka alla fyra tillsammans. Hon var så uppspelt och sa flera gånger att hon skulle få lyssna på bäbisen. Barnmorskan är samma kvinna som vi hade förra gången och hon blev så förtjust i A-V och ville ta med henne hem. Vi pekade och visade en bild på hur stor bäbisen är denna veckan och BM illustrerade också hur lite veckor det var kvar. Hon frågade om vi fattat att vi snart ska få barn och nej, det har vi inte. Verkligen inte! Jag tycker att jag var längre gången i mitt tänk och mina föreberedelser vid denna tiden förra gången än vad jag är nu. E känner likadant. Det kommer att bli en chock.

 

Det är så mysigt att hon kan följa med. Jag satt med henne i knät utanför provtagningen och berättade om när vi satt där tillsammans fast med henne i magen. Det kändes som alldeles nyss. Nu känns hon så stor.


Allt såg bra ut med mig men blodvärdet var fortsatt dåligt. Började på 107 i vecka 15 och nu låg det på 97 vilket jag kan känna väldigt tydligt. Jag har lätt för att bli anfådd och mår ofta lite småilla och är infernaliskt trött. Lovade att jag skulle bli bättre på att äta Niferex. Blä. Vikten ligger på 71 kilo nu vilket kändes rätt ok. Vet inte riktigt vad jag började på men det var nog runt 60 skulle jag gissa. Var beredd på att jag gått upp rätt mycket eftersom jag ser att allting blivit rundare, inte bara magen.


Bäbisen var lite busig och vill bara flytta på sig hela tiden då BM lyssnade på hjärtljuden. De låg på 152 vilket man ju brukar säga är typiska tjejljud. Samtidigt hade A-V alltid "kill-ljud" så det går nog inte att lägga för mycket i det där. Sf måttet var mycket högre än förra gången. Jag är 5 cm större än jag var med A-V i samma vecka. I appen står det att livmodern sträcker sig till mellan naveln och revbenen. För mig går den hela vägen upp till revbenens början när jag ligger ner. Kurvan pekar rakt upp men är fortfarande inom det "normala". SF var 28 cm.


När vi satt i bilen på väg hem hade jag sprungit in på affären för att köpa smör och passade på att köpa hem fikabröd så att vi kunde mysa ett tag på min lunch. När jag kom tillbaka till bilen satt E och stirrade framför sig. Så sa han "Jag har inte fattat att vi ska få ett till barn.... vad många vi blir!" <3



Hur jag mår vecka 29:

Ofta snurrig och yr

Ibland när jag ligger eller sitter i vissa lägen börjar jag må illa och känner mig svimfärdig.

Täppt i näsan HELA tiden.

Brösten är ömma som vanligt men inte så varma och hårda längre. Väldigt mycket blodådror som syns igenom huden.

Bröstvårtorna är mörka och vårtgårdarna större och väldigt mörkbruna.

Har ofta ont i huvudet.

Törstig hela tiden.

Hungrig hela tiden.

Magen är stenhård och det känns trångt där inne. Oftast sparkar bäbisen uppåt mot brösten och trycker kroppen åt min högra sida.

Ofta halsbränna och när jag ligger på vänster sida av magen får jag ofta halsbränna/hickningar/rapningar som är väldigt irriterande.

Bäbisen trycker numera på revbenen och jag får ofrivilligt en bättre hållning när jag sitter ner.


Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards