Igår lämnade jag Anna-Vera och mamma nerbäddade i soffan för att åka till det allra sista gravidyogapasset. Det var som vanligt mysigt men också lite vemodigt att det inte skulle bli några fler gånger med det gänget. När jag satt där på bollstret försökte jag, som så många ggr förr i olika situationer, att verkligen ta in upplevelsen. Men det går ju inte att bevara, och när man börjar tänka för mycket på att man måste njuta så njuter man ju inte fullt ut eftersom man tänker på att man måste njuta ;)

Vi satt 8 st gravida kvinnor på röda kuddar (bollster) i ett mörk rum med svag belysning endast från värmeljus. Ledaren Therese spelade avslappningsmusik på låg volym och vi övade på att djupandas. In genom näsan, ut väsandes och långsamt genom munnen. Det luktade massageolja med citron i hela rummet. Utanför var det alldeles kolsvart och då och då hörde man klockorna för järnvägsspåret som varnade för något tåg. Andningsövningar varvades med stretch och jag kände mig som en stel val i många positioner. Som tur var fick vi en massa kuddar och filtar att bulla upp runt omkring oss så att vi kunde slappna av. Många ställningar gick ut på att antingen öppna upp bäckenet (och rotera höften så att bäbisen får hjälp neråt) eller att stretcha kroppen för att förebygga ex foglossning men också för att träna på att andas genom smärta och fokusera. Passet avslutades som vanligt med en längre vila omgiven av en massa kuddar och bollster som avlastade. Therese gick runt och masserade våra pannor med olja och man ville bara vara kvar där för evigt på något sätt. Som vanligt somnade minst en kvinna och det var helt ok. Vi satt kvar på våra mattor länge efter att passet var slut medans Therese fixade med avslutningsfika i ett annat rum.

Sen satt vi alla nio runt ett bord, insvepta i filtar och drack te och smaskade på kladdkaka med grädde. Vi pratade länge och skrattade. Tre av oss hade inget barn sen innan och vi som fött förut delade med oss av våra erfarenheter. Riktigt mysigt. Ser redan fram emot mammayogan med våra små spädisar. Herregud vad det är snart!

Idag har jag fått en massa kommentarer om hur stor jag blivit bara på några dagar och det stämmer nog. Har varit så dålig på att ta bilder på mig själv. Typiskt liksom när man har en egen fotoverksamhet att glömma sig själv... iaf så tar vi tag i det och på Söndag ska vi föreviga oss och magen.