EttVanligtLiv

Alla inlägg under februari 2016

Av EVL - 25 februari 2016 12:35

Lever i en sorts dimma av trötthet! Elvis sover fortfarande så himla dåligt på nätterna och nu när jag slutat amma, eller iallafall försöker, så ligger han och vrider och vänder på sig tills det är dags för mig att gå upp. Han somnar som vanligt kl 19 men vaknar alltid runt 23. Då får han välling och somnar om efter nån kvart. När jag och E sedan lägger oss tar det ca 10 minuter innan han märker (i sömnen HUR DET NU GÅR TILL?!) att det är tyst i huset. Han börjar gråta och vill till mig. Får sova på min kudde och dricka lite vatten istället för att amma. Ibland blir han jättesur och ibland går han med på det.


Så ligger han och vrider och vänder på sig några timmar. Varje gång jag försöker lyfta bort honom från mitt ansikte och ta bort hans fötter från E´s ansikte vaknar han och skriker till. Detta gör att A-V vaknar och tar med sig kudden in till oss. Lägger sig i fotändan och vägrar gå tillbaka. Ibland bär vi henne till sin säng men oftast orkar vi inte. Hon ligger och trycker benen mot mina hela natten. Jag blir supervarm och utan kudde.


Nu är Elvis lite förkyld också och andas jättefort på natten vilket gör mig orolig och håller mig vaken. Att jobba idag kändes inte alls lockande men tack och lov sitter jag nära kaffeautomaten. Faktiskt led jag mig igenom ett träningspass också på lunchen. Får se om jag håller mig vaken till eftermiddagsfikat :D


ANNONS
Av EVL - 11 februari 2016 15:02

A-V älskade att sova när hon var bäbis. Vi la ner henne i sängen och så somnade hon för att sova hela natten och vakna nån gång runt 9 på morgonen, glad och jollrande. Elvis är exakt motsatsen...


Man kan känna hur hela hans lilla kropp stelnar till sekunden då han inser att vi bär honom mot sängen. Han klamrar sig fast runt vår hals och när vi lägger honom på kudden spjärnar han ut till en liten båge och skjuter huvudet hårt in i sängstommen medans han skriker. På en mikrosekund har han vänt på sig och nästan hoppat upp igen. Han skriker "MAAAAAAPAAAAAAA" liksom för att få bådas uppmärksamhet. Tårarna sprutar.  Det enda som hjälper är att stå och hålla ner honom med en hand tills han kommit till ro samtidigt som vi säger "schhhh". Sakta sakta får vi backa, samtidigt som vi försöker undvika de ställen i golvet där det gnekar mest. Ibland gör jag en kullerbytta över sängen för att komma ut snabbare :D Han brukar somna kring 19.30 och vaknar sedan första gången runt 23. Då vill han upp och amma eller dricka mer välling. Sen vill han somna i min famn och inte i sängen. Efter det fortsätter natten så. Han sover bredvid mig och vaknar med 30 minuters mellanrum för att amma.


Nu försöker jag sluta med amningen och det gör honom galen. Han sliter i täcket och dyker med munnen efter mina bröst. Jag har blåmärken från hans lilla haka... Klockan 6 brukar han vakna för att vilja gå upp. Då gäller det att han inte får syn på A-V som oftast krälat ner i vår säng under natten. Gör han det kryper han till henne och väcker henne och då är det kört att få sova något mer.


A-V å andra sidan kan sova länge på morgonen om hon legat kvar i sin säng, men det händer väldigt sällan. Hon verkar ha nån typ av nattskräck alternativ selektiv trots som bara kommer fram på kvällen. Det är som om hon förvandlas till ett litet monster så fort vi säger att det är dags att sova. FEM minuter innan kvällsrutinerna kan vi säga "kommer du ihåg att du ska sova i din säng och inte bråka vid läggningen nu då?" varpå hon svarar glatt "jaaadå jag ska sova i min säng hela natten".


Sen när vi ska borsta tänderna blir hon arg i blicken och skriker "MEN JAG KAN INTE SOVA MIN SÄNG!!" och så är fajten igång. Hon vägrar ens lägga sig ner och sparkar bort täcket samtidigt som hon skriker "JAG KAN INTE!!". Vi kan inte ens gå ut ur rummet för hon springer efter så fort hon kan. Jag sprayar med "godnattspray" och berättar saga coh stoppar om och smeker på kinden och ger vatten och stoppar om och släpar tillbaka och stoppar om och hotar lite och ger lite vatten.... osv. Det enda som oftast hjälper (när hon slutat att skrika) är att lova att komma tillbaka om fem minuter för att ge henne en "Give me five" och tre pussar på näsan. Då brukar hon ha hunnit glömma bort att vara arg och ser liksom fram emot "Give me fiveandet" istället. Men man är ju alldeles svettig innan hon kommit till det stadiet. Samtidigt brukar hennes skrik väcka Elvis så jag får springa mellan och säga "SCHHHHHHHHHH!" i dörröppningen för att inte kliva på det gnekande golvet. Är E hemma vid läggningen går det lite lättare men oftast är jag själv.


Tror det är mörkret som satt igång hennes trots/nattvägran. Hon ska alltid ha en nattlampa tänd och så fort jag går från rummet vinklar hon den som en stark stråkastare mot hennes säng. Skönt att det blir ljusare nu.... fast det leder ju samtidigt till att barnen vaknar automatiskt tidigare ändå :O




Jag och E har börjat träna. Både på varsit håll och tillsammans. Det är roligt att peppa varandra och vara inställda på samma sak. Vi försöker också komma tillbaka till ett någorlunda normalt samboliv. Att kunna prata med varandra om något annat än bara barnen. Att vilja/orka mysa och sitta nära varandra i soffan på kvällen. Lägga ner mobilerna och paddorna och umgås. Ligga mer. Det är lättare sagt än gjort, speciellt när man är trött som ett as hela tiden. 


Träningen gör mig mer hungrig än vanligt och det är fasiken svårt att stå emot att äta något onyttigt på kvällarna. Vårt recept för att hitta tillbaka till varandra har varit att göra som när vi först träffades - äta gott och se på film. Detta ledde iofs till att tonårs-E gick upp från 75 till 95 kilo på ett år så det kanske inte är så smart. Ett tag har vi varit duktiga och ätit en liten bit mörk choklad till kaffet istället för typ en hel godispåse men man får liksom mindre motståndskraft när man är trött och slut... igår stod valet mellan att ligga och äta semla. Semlan vann utan match.

ANNONS
Av EVL - 4 februari 2016 16:33

Jag sitter på jobbet och är SÅ trött! Så trött att jag tror att jag ätit ett päron alldeles nyss men jag är inte säker. Så trött! Våra barn har liksom slutat sova helt plötsligt. Tackar högre makter att jag dricker kaffe så att det finns något som kan ta mig igenom dagen.



Igår hade det på något magiskt sätt gått ett helt ÅR sedan denna dagen! Hur det gick till vette tusan men fint var det och mycket kändes det i hjärtat. Precis som med A-Vs årsdag så slank tankarna hela tiden iväg på vart jag befann mig för ett år sedan. MEN skillnaden mellan nu och med A-Vs ettårsdag är att denna gång känns det så avlägset! Kan liksom inte komma på hur det kändes att vara gravid eller hur värkarna kändes eller nånting. Gör mig lite ledsen faktiskt. Eller mycket.


Elvis började fira sin ettårsdag redan klockan 12 på natten på han vaknade och vägrade somna om. Vi försöker ju dra ner på nattammandet och det accepterar han inte. Jag som var dödstrött gav med mig efter nån timmes fajt med honom i sängen men så när han äntligen somnade vid bröstet så var det dags för A-V att börja strula. Hon kom hela tiden in till oss med sin kudde i famnen och vägrade gå tillbaka. Efter ett tag orkade vi inte säga emot och hon la sig skavfötters med mig. Sen blev det en repris av alla nätter vi haft de senaste två månaderna. Elvis somnade ett tag men A-V var täppt i näsan och låg och fräste genom näsan för att försöka få luft. Samtidigt sparkade hon mig på låren. Elvis halkade ner från kudden och la sig på tvären med fötterna i Es skägg och ansiktet på min kind.

 


När A-V äntligen somnat vaknade Elvis och ville ha påfyllning. Sen fick han inte nog utan skrek ett tag. Detta ledde till mer amning och att A-V vaknade. Och så höll vi på hela natten.


När det blev morgon var det ingen idé att försöka sig på fika på sängen eftersom Elvis redan var vaken (och tvärpigg!). Som tur var hade jag gjort iordning fint i köket och jag sprang iväg med A-V för att fixa det sista. Elvis fick gå in själv i köket och upptäcka presenterna och fikabordet medans vi sjöng. Han var så glad <3! Han fick en liten liten tårtbit att kladda med och en skål med gröt. Vi övriga åt semlor till frukost.

 

Det här skulle aldrig ha hänt med A-V. Som alla säger är man mer "slapp" med andra barnet. A-V fick inget socker innan hon var långt över året.


Kl 11 åkte E till jobbet och vi gjorde iordning oss för att åka och shoppa. Fast först spenderade jag en 45 minuter med att ligga på golvet och försöka få Elvis stilla länge nog för att vara med på en födelsedagsbild. När jag var svettig nog drog vi på oss ytterkläderna och åkte. Elvis somnade i bilen och sov sött medans jag och A-V hann med Bauhaus och halva Birsta City. När han vaknade tog vi en korv och frozen yoghurt på Ikea. Elvis fick en liten gummiödla som han ögnat efter förut. Den höll honom lugn i vagnen unde resten av shoppingen.


 


Väl hemma igen var jag helt SLUT. Vi satt och myste i soffan allihopa medans jag drack kaffe. Elvis satt i mitt knä och gav både mig och A-V kramar hela tiden. Han är så go. Nu har han börjat säga "mmmm" också när han gosas.


17.30 kom min mamma på besök och vi bjöd på middag. Emil jobbade till 21.30 så det var skönt med lite avlastning. Hon läste saga och myste med dem tills det var dags för läggning.

 


Så var Elvis första födelsedag över. Lite ångest med mest glada tankar och känslor. Tänk vilken jädra tur att han finns! Är så lycklig över dom två som äntligen kom till oss.





Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se