Här sitter jag på jobbet och hemma har A-V ställt sig upp alldeles själv för första gången. Det verkar som om hon väntar med sånna stora saker tills hon är ensam med pappa, den lilla rackarungen. Han hade tittat åt hennes håll där hon lekte på golvet och då stod hon plötsligt upp och höll sig i gåstolen med världens flin på läpparna. Det känns både jättekul och lite ledsamt för nu måste vi verkligen sänka spjälsängen. Liten blir bara större och större.

Igår hade vi en jättemysig dag tillsammans alla tre. Vi tog en sväng på Toys´r us så att E fick titta på Star Wars-lego och jag fick titta på musikinstrument. Ville köpa en bongotrumma eftersom det blivit en sån hit sen hon fick provspela på babysången. Tyvärr så fanns det bara en massa plastsaker men vi kom hem med lite nya badleksaker iaf. En stor plastguldfisk och fyra motorbåtar. A-V fick provbada med dem innan läggdags. Hon fick för första gången sitta/ligga själv i karet och hon tyckte att det var jätteskoj att ha så mycket frihet. Hon plaskade runt där i och roterade flera varv bara för att hon kunde. Det är bland det bästa som finns, att få bada. Eller badabadabadkar som vi säger hemma för att få henne att le.

Ikväll är vi bortbjudna till ett kompispar som fick en son en månad innan A-V kom till världen. Vi har köpt med oss ett fint lejon på hjul att ge till honom men kom på att mamman i familjen verkligen hatar färgen orange. Kanske en fin bukett kan distrahera från det? :)

LYCKA TILL MED ÄGGPLOCKET IDAG C! Håller tummarna och tänker på er nu när klockan är 8 och ni antagligen sitter i väntrummet i Falun <3!

Tänk vad mycket mer energi man får av ljuset. Helt plötsligt tar vi an oss en massa projekt. Förra veckan städade jag hela gården, rensade mossa från stenarna och klippte buskarna. Igår tog vi en räd på Birsta och köpte en massa saker till en av toaletterna. Det äldre paret som bodde här innan oss tyckte att pissrosa (gammalgult och laxrosa färgton) passade jättebra på en liten toa. Så skönt att måla vitt och fräscht. A-V har suttit i sin gåstol och hejjat på mig från hallen.

A-V vill alltid vara med. Får hon bara sitta nära så är hon nöjd. Det känns som om hon växt flera år bara på några månader. Från liten groda till liten tjej som vill göra som de vuxna.

Hon älskar att läsa, speciellt pixiboken "Prickens resa" och "5 fåglar på väg" från goboken.

Nappen har hon slutat med på egen hand men hon får den när det är dags att sova för natten. Då gapar hon, får nappen, lägger huvudet på sidan för att bli pussad på och nynnar "hmhmhm". Det är vår läggningsrutin :) förutom att borsta tänderna och mysa i pyjamasen såklart. Hon har alltid varit lätt att lägga om kvällen men många gånger på sista tiden protesterar hon ett tag innan hon somnar. När jag sagt godnatt och gått ut från rummet skriker hon hjärtskärande "maammmaaa....mammmaa". När jag går tillbaka och förväntar mig en ledsen liten tjej ser det oftast istället ut såhär:

Nu när det är ljusare längre får vi mycket mer gjort och jag har kommit in i att måla igen efter en liten svacka. Nu har jag flera tavlor på gång för att inte bli uttråkad på någon. Denna är den jag gjorde senast:

Ingen uggla i denna tavla ännu men det blir nog en liten en tillslut.

Ikväll ska jag och E på date. Innan A-V kom brukade vi ganska ofta hitta på saker tillsammans men nästan alltid ihop med andra par eller vänner. Nu när vi nästan aldrig är ensamma är det skönt att kunna åka iväg bara vi två. Iofs ska vi på biopremiär med många andra i samma lokal men ändå ;). Det blir skönt att stänga av mobilen och hålla handen i biomörkret ett tag.

A-V ska vara hemma med E´s föräldrar. Det har alltid gått jättebra att ha barnvakt men nu är hon ju inne i en lite jobbig period så vi får se hur det går. Hon har förstått att jag ibland inte är hemma. E berättade att hon igår hade blivit ledsen och börjat leta efter mig. Hon hade krypit från vardagsrummet, ut i hallen och bort mot vårt sovrum i en jättefart medans hon grinade. När E sprang efter henne hade hon sagt "mammaaa, mammaa". Hur hjärtskärande som helst.

Imorse när jag försökte smyga ut från sovrummet hade hon vänt sig i sängen och låg på mage mot fotändan utanpå täcket. När hon hörde mina steg vaknade hon till och började på en gång sträcka sig efter mig. Det var jättejobbigt att behöva lämna henne, speciellt när hon säger "mamma". Som tur var hittade jag nappen och så fort hon fick den i munnen segnade hon ner mot täcket igen och somnade. Hoppas att E fick sova ut ett litet tag till innan nappen spottdes ut och hon blev pigg igen.

Herregud var tiden går snabbt. I veckan satt jag och tittade igenom videokameran som dokumenterat tiden innan hon kom och varje månad sedan dess. Precis som alla sagt så glömmer man att hon varit liten som en liten räka. Det är svårt att tänka tillbaka på precis hur det var att ha en liten nyfödd bäbis. Nu är hon redan 9 månader och hon har redan klippt många band med mig och E. Nu är hon sin egen person som bestämmer när hon vill ta kontakt, vad hon vill läsa och leka med osv. Fastän hon har ett väldigt närhetsbehov just nu och skriker av panik varje gång jag inte sitter bredvid är hon väldigt tillfreds - bara hon får vara med. Vi kan sätta henne i matstolen och städa eller äta eller what ever utan att hon blir rastlös. Ofta brukar jag försöka göra henne delaktig i det vi gör t.ex när vi bakar, då får hon känna på ingredienserna och jag berättar för henne vad jag gör. Hon vet vad leksakerna heter, kramar och pussar dom när hon ser dom på morgonen.

Jag ammar henne fortfarande på natten och ibland på kvällen. Det är många som har åsikter om det precis som med allt annat. Min mamma tyckte att det är totalt onödigt och ifrågasatte varför jag inte bara slutar. E´s mamma och mormor har också frågat, eller de antog att det var självklart att jag slutat för länge sedan. När jag sa att jag fortfarande ammar lite blev de tysta. Tänk att det finns så många åsikter om hur andra ska ta hand om sina barn. Hade jag varit hemma på heltid hade jag säkerligen ammat lite mer men nu är ammningen inne på sluttampen och det känns lite tråkigt eftersom det är vår lilla stund tillsammans. Det finns inget mysigare än när hon äter på natten och vi får ligga nära varandra. När jag får snosa i hennes hår.  

Det finns så mycket med A-V som jag vill dokumentera. Speciellt hennes små egenheter, sånt där som man så lätt glömmer bort när tiden bara springer iväg. Som att hon ofta skruvar på händerna i luften, precis som hennes kusin Odd brukade göra, eller att hon väldigt ofta skakar på huvudet. Att E lärt henne dansa gangnam style (med händerna) och att hon själv slutat med nappen. Att hon lägger huvudet åt sidan på kudden när hon vill visa att hon är trött och att hon älskar att läsa böcker. Att hon har långa tår och att hon väldigt sällan skrattar högt men nästan alltid är glad.

Har fått ett nytt rum på jobbet. Äntligen har jag ett bord som går att höja och sänka! något som saknades under graviditeten när det gjorde så ont att sitta ner. Det kändes konstigt att packa ihop allting i det gamla rummet eftersom det är fullt av minnen, både bra och dåliga. Där har jag legat på golvet och haft mensvärk. Jag har stängt dörren och gråtit många ggr och ringt privata samtal till både gynekologer, IVF-klinker och mödravården. Vid skrivbordet har jag tagit menopur och sprayat inför försöket som gav oss A-V. Vid datorn har jag googlat på precis allt som har med barnlöshet och graviditeter att göra.

Nu sitter jag vid ett annat bord och på en anna stol. Det känns fortfarande overkligt att jag är mamma men kanske är det lite lättare att ta in nu när jag "börjar" om.

Nu har vi börjat utforma en blogg till företaget. Den är fortfarande a work in progress men kanske kommer det en sneak peak framöver. Nu ska jag dricka äckligt automatkaffe och gå på möte...

A-V fyllde 9 månader i Söndags. Nu har hon alltså varit ute i stora världen lika länge som i magen. Vi firade med att åka på familjegudstjänst och sjunga tillsammans med babysånggruppen. Denna gång var vi den äldre gruppen. Galet!

Läser mycket om att de vid den här åldern förstår att de kan vara ifrån mamma och pappa. Många får separationsångest och får svårare att somna på natten. Check och Check på det! Vi kan inte lämna henne ensam ens för en sekund nu får då skriker hon som en siren. Igår försökte vi lämna henne på sitt rum och vara i rummet bredvid men det gick inte alls. Så fort vi försvann runt hörnet började skrikandet trots att vi hela tiden pratade med henne. Hon fick nästan panik och kravlade sig så fort hon kunde efter oss och ville komma upp i famnen.

Även nattningarna kan vara lite struliga nu. Fram tills denna veckan har vi bara kunnat lägga ner henne, ge henne nappen och pussa på kinden så somnade hon utan skrik och gråt. Nu fungerar det ungefär varannan gång.

Nappen är inte alls lika intressant nu och hon får den bara när hon ska sova för natten. Det är roligare att ta ut den och veva runt den i luften än det är att suga på den.

Igår på babysången introducerade läraren trummor för barnen. Det var verkligen en hit (även bland föräldrarna). A-V har en maraka sen förut som hon älskar så vi ska köpa hem några fler instrument. Jag kommer från ett väldigt musikaliskt hem och det vore kul om A-V blev lite intresserad.

Vi provar hela tiden nya smaker och igår fick hon kladda lite med ananasglass som jag gjort av ananasjuice. Tror att smaken var helt ok men hon tyckte nog att det är läskigt med det kalla.

Det var jobbigt att gå tillbaka till jobbet igen. Hade inte världens roligaste jobb sen innan men nu när A-V är hemma och väntar känns det ännu tråkigare. Kroppen skriker efter att få vara kreativ! Jag målar fortfarande uggletavlor men jag skulle gärna vilja få utlopp grafiskt och fotografiskt också.

Därför ska jag starta eget. Jag och min systers sambo. Vi är båda intresserade av fotografering så tanken har funnits där väldigt länge. Nu har vi äntligen tagit det första steget. Tillsammans har vi nu fotat ett dop, två fina familjer och till sommaren ska vi få vara bröllopsfotografer. Det känns verkligen jättekul att kunna hålla på med det på sidan av det verkliga arbetet som oftast är ganska tekniskt och tråkigt.

Vi kommer att erbjuda fotografering, inte i studiomiljö utan i "verkliga livet". Bilderna får man elektroniskt och vi kan också göra fotoböcker som berättar en historia. Så mycket minnen och berättelse finns i vardagen och det är kul för familjen att ha kvar det.

Här kommer ett litet smakprov. Har inte bett om tillåtelse att lägga ut bilder på några av familjerna än så de håller jag på.