Slåseri med pengar men ja jag köpte ett paket clearblue för att kunna kolla ägglossning. Som väntat kändes det absolut ingenting i magen och herregud vem får ägglossning på dag 9 liksom? Mensen höll dessutom i sig till CD9... Har aldrig behövt köra med Letrozol förut och det kändes futtigt att bara äta tabletter i 5 dagar och sen bara lita på att kroppen skulle komma igång av sig själv. Jag VET ju att jag har så sjukt många ägg att de tar ut varandra. Knappt med dubbla doser pergotime fick vi ägglossning.

Iaf så var dags för VUL igår 12 november. Jag har varit borta från jobbet så himla mycket att jag inte längre hade några ursäkter att komma med. Fick slita med mig datorn och ha på den i sätet bredvid mig så att jobbchatten inte visade att jag var borta från datorn. Stressigt värre eftersom jag ofta får frågor och samtal av kollegor under dagen. Som tur var var det ingen som ville mig något just då.

Det var en regnig och grå dag. Känslan i kroppen var inte bra och det visade sig också att det stämde. Malin, som ersatt TF, frågade mycket om överstimuleringen och var överaskad och ivrig över hur många ägg jag plockats på och hur många vi fått till frysen. Jag fick sätta mig i stolen och såg direkt att slemhinnan var alldeles för liten. Malin mätte den till ca 4 (!!!)mm. Tror aldrig jag sett att jag haft en sån tunn slemhinna. Hon vevade staven åt sidan och såg alla små små ägg som trängdes tillsammans. Ingen stod ut. Jag förstod att det går åt helvete och ville inte fortsätta kolla men tänkte ändå att det kanske ordnar sig. Kanske något ägg på vänster sida är lite större. Men nej. Alla små, runt 5 mm.

Malin frågade lite om stimuleringen och jag berättade att jag bara fått Letrozol och ingen Menopur som vi annars haft vid FET. Hon var förvånad och sa "ja det brukar ju behövas något mer för er med pco och du har så otroligt äggtäta äggstockar att de tar ut varandra". Vi avslutade och jag tog på mig kläderna medans hon sa att de antagligen skulle avbryta men vi fick hålla tummarna för att de kunde lägga till Menopur för att se om det går att rädda.

Mådde illa när jag gick från TF. Hur fasen ska man kunna rädda upp en slemhinna som är så tunn så långt in i cykeln?

Alltså. Varför är det något som går åt pipan vid varje delmål? Är det livet som vill säga oss något? Varför kan det inte bara gå smidigt någon gång?? Körde hemåt med tårar i ögonen och den jävla datorn på stand-by på sätet bredvid mig.

Falun ringde efter någon timme och istället för att avbryta ville läkaren ha ett till VUL den 17:e. Jag sa att jag inte tror att det kommer att ha hänt något innan dess och förklarade att jag behöver Menopur. Att jag alltid fått det innan. Bad henne kolla i mina journaler och fick till svar "jahaa jamen jag ser ju det. Jag ska kolla med läkaren och återkommer".

Trodde ett tag att det skulle ordna sig men när hon ringde tillbaka sa hon bara "Nä jag har pratat med honom och han vill att vi avvaktar och tar ett till VUL bara". Jag blev såklart ledsen och arg och ville ha en telefontid med honom. Det gick inte. Inte heller fanns det någon annan läkare att få ett second opinion ifrån. "Vi är i händerna på denna läkaren just nu" var allt hon sa. Jag var väldigt bedrövad såklart och sa "men då kommer det ju att vara för sent. Det går ju inte att fixa om inget hänt på nästa VUL. Då blir det avbrutet". Hennes svar "jaaa. du får ju välja själv".

Så otroligt besviken på Falun just nu. Visst det är en pågående pandemi men vad skulle det göra för skillnad för dom att bara ordinera en låg dos Menopur i dessa dagar innan nästa VUL? Jag har allt på recept också och har använt det förut. Jag förstår verkligen inte. 

Jag var så jävla arg och ledsen hela kvällen. Gick till gymmet och sprang en mil med hög musik i hörlurarna. Bestämde mig för att själv ta Menopur tills nästa vul. Det är bara 5 dagar dit. Jag kör på med 75 ie som innan vårt FET med Elvis. Jag litar inte på att Letrozolen skulle kicka in på så här kort tid. Skulle det inte gå är det kört för detta året för då hinner de stänga och gå på jul-ledighet. Det får gå om det går. 

Elvis 5 år

Du är väldigt musikintresserad och vill gärna lyssna på specifika låtar om och om igen. Favoriterna just nu är "Ona nighta standa", "Helt seriöst" och den senast upptäckta "Cry little sister" med Marlyn Manson.

Du älskar skräckberättelser för barn och ser gärna på Ghoosebumps och älskar karaktären Slappy. Jag har gjort en liten lerfigur åt dig som du älskar. 

När det är kväll vill du aldrig sova i din egen säng. På helgerna får du sova inne hos A-V men på vardagarna måste du vara i ditt rum. Då vill du ha alla lampor tända och sagan på. Ofta vandrar du ut i hallen yrvaken någon timme senare och svamlar konstiga saker. När det är dags för mig och pappa att lägga oss vaknar du sekunden som det blir tyst i huset. Då hör jag dina fötter när du springer in i vårt rum med kudden i handen. Det slutar oftast med att du får lägga dig skavfötters med A-V.

Du har övat på gammelmormors favoritlåt sen du var 2.5 år och nu kan du spela nästa hela "blott en dag" på piano. Ibland har du konsert för mig så att jag får höra. Du vill ofta lära dig den sista delen men vill på samma gång inte att jag ska visa dig.

Du är bland de största barnen på förskolan nu och det innebär att du får gå i 5-årsgrupp. Det tycker du är roligt. Du leker mycket med din bästis Filip, fast ni bråkar lite då och då. När jag lämnar dig på morgonen är du lite blyg men vi jobbar tillsammans på att säga god morgon till fröken. Jag stannar alltid utanför fönstret och gör ett litet hjärta med händerna, sen ett stort och sen hoppar jag ett stort hjärta. Så säger vi hej då tills det är dags att hämta hem dig. Du vill ofta att jag ska komma tidigt att hämta och springer till mina armar när du ser mig.

Pappa har gett dig en massa gamla Turtles-tidningar som du älskar jättemycket. Du är väldigt försiktig med dom och visar gärna upp dom för alla som kommer hit.

Den bästa du vet är kusin Odd. Ni har ett alldeles speciellt band till varandra. Varje gång ni ses kramas ni länge och sen leker ni tätt ihop tills det är dags att gå. Om du inte vill ta på dig kläderna en morgon räcker det med att säga att Odd har likadana eller att det är Odds gamla så flyger de på direkt. Du vill också bli klippt på samma sätt.

Du är väldigt hjälpsam och säger ofta "mamma jag kan hjälpa till dig". Du följer med oss när vi hänger tvätt, städar, lagar mat eller fixar med huset eller bilen.

Du är SÅ go. Ofta säger du "mamma jag vill HA dig" och så vill du kramas länge och hårt. Jag svarar alltid med "men du HAR ju mej" och pussar på dig mycket.

Anna-Vera 8 år

Du är verkligen en stortjej nu som går i 2:an. Du lyssnar och

Ovitrellen kan man lita på. Den kickade igång mensen CD28 precis när gästerna ringde på dörrklockan inför Söndagens halloweenkalas. Vi firade både mig (35) och min syster (33) som fyllt år. Skönt att få ett avslut på hela överstimuleringen och få börja känna sig lite mer normal i kroppen igen.

Mensen har nu pågått i 9 dagar och ÄNTLIGEN är den nästan borta. Slemhinnan måste ha varit jättetjock verkligen. Jag har pratat med Falun och det var ok att sätta igång direkt på den här mensen vilket var en lättnad. Var beredd på att behöva vänta till efter jul och nyår då alla verkar skriva överallt att de får vänta minst en mens innan nya försök. 

Jag bokade in ett vul på gynmottagningen här i Sundsvall med tanken att det skulle vara både närmre och billigare än att åka till Härnösand. Kvinnan som bokade in mig meddelade dock att det kostar 2600 kr(!!!) för ett enda ultraljud. Helt jädra galet faktiskt. Då vi redan betalat in 34 000 för ivf:et ska Falun betala tillbaka alla utlägg på ultraljud och liknande men skulle jag behöva avbryta pga sjukdom eller liknande så får vi inte tillbaka någonting. Jag bokade därför om imorse till gamla vanliga TF i H-sand. 1200 kr känns mycket mer överkomligt. Hoppas att de betalar tillbaka alla vul vi gjort. Är säkert uppe i 6000 ungefär vid det här läget.

Idag är det tisdag 10/11 och imorgon ska jag börja kolla med Clearblue efter en ägglossning. VUL på torsdag 12/11 och sen förhoppningsvis ett datum för ägglossningssprutan. En vecka efter den sätter de tillbaka om våra blastocyster går att tina upp.

E skrev precis att han börjar känna av halsen... det finns så mycket att oroa sig för under den här pandemin. Går runt och känner efter hela tiden. Det är väl bara det som saknas, att någon ska bli förkyld och så blir det inställt en gång till... Hoppas inte!

Det känns märkligt att vi är så nära ett FET. Hela äggplocket och överstimuleringen känns avlägset på något sätt, fastän jag fortfarande känner av magen efter alla hormoner. Svårt att ta in. Men spännande och fint.

Det var svårt att ställa om psyket på att behöva vänta ännu längre. Kanske tom till efter nästa år. Jag hanterar alla jobbiga känslor med att träna och det kunde jag inte nu. Jag kunde knappt gå normalt. Men så efter något dagar började svullnaden lägga sig och äggstockarna och livmodern var inte lika stenhårda längre. Återbesöket på KK gick också bra och en mycket trevlig äldre kvinnlig läkare som själv hade ivf-barnbarn sa att proverna och vul:et såg mycket bättre ut. 

Dock så fick hon inte till ul-staven när hon skulle kolla om vätskan vid levern var bort så hon körde vul-staven utanpå magen. Det var första gången jag varit med om det, haha.

Tillslut kunde jag äntligen börja träna igen. Flåset var fruktansvärt och orken mycket sämre. Magen var som efter en förlossning. Det var som om jag tappat kontakten med magmusklerna... men sakta blev det bättre.

Frustrationen på gymmet.

Så kom äntligen mensen, tack ovitrelle, och det var dags att ringa Falun. Jag var säker på att de ville vänta minst en mens men efter ett väldigt struligt samtal med en äldre sköterska fick jag OK att påbörja stimulering. Vi skulle få göra en återföring i November!

Jag äter nu Letrozol i fem dagar och väntar på ett vul på KK nästa fredag (för den nätta summan av 2600 kr) och ser det bra ut blir det ovitrelle och FET efter det. 8 embryon har de lyckats frysa ner. Vet inte något mer om vilket skick de har. Det märks väldigt tydligt att Falun har mycket nu under pandemin. Informationen är knapphändig och sköterskorna som ringer har sällan rätt information men det får man nog ha överseende med under dessa tider. Bara det finns ett embryo åt oss i slutet av November så är vi glada. Tar gärna bara mer positiva svar framöver.

Dagen för plocket hade min mamma barnen till sent på kvällen vilket var väldigt skönt då jag mest bara ville ligga ner i soffan och vila. Mensvärken var på en helt ok nivå nu och jag blödde inte särskilt mycket. Däremot var magen väldigt svälld och nu började den också bli liksom hård. Det var jobbigt att röra på sig och tungt. Kommer inte ihåg så jättemycket av kvällen alls mer än att jag somnade tidigt och hade svårt att äta.

Dagen efter gick jag upp för att jobba som vanligt. Pga pandemin jobbar jag hemifrån och jag tänkte att det skulle gå bra. Det gick sådär. Väldigt svårt att fokusera och när barnen kommit hem och lagt sig för kvällen var jag helt slut. Äggstockarna och livmodern var stenhårda och magen spände något så fruktansvärt. Det gick inte att gå upprätt alls. Jag låg i soffan tills emil kom hem sent på kvällen och när jag skulle möta honom i hallen höll jag på att svimma. Jag blev alldeles vit i ansiktet och fick lägga mig ner på golvet. Jag mådde fruktansvärt illa och hade svårt att äta. Emil hade med sig färdigmat hem till mig och det tog tre timmar att få i sig det. En liten tugga åt gången gick ner med mycket viljestyrka. Att bara vända sig i soffan eller att sätta sig upp var en kamp och jag kunde liksom inte använda magmusklerna längre. När jag la mig ner stod äggstockarna och livmodern upp som hårda kullar. Ungefär som om jag svalt en melon.

Låg i soffan och mådde pyton halva natten och när morgonen kom ringde jag KK för att få en tid. Det fick jag, en akuttid. Jag sjukskrev mig den dagen.

Klockan 2 på natten. Kämpade för att få i mig mat med världens största och hårdaste mage.

Väl på KK fick jag vänta i 4.5 timme innan jag fick komma in till en läkare. När jag väl kom in för ett vul kunde hon inte se skillnad på vänster och höger äggstock och var tvungen att hämta en specialist. Jag fick sitta och vänta i en halvtimme i gynstolen.

Naken och illamående i en gynstol på KK. 

Specialistläkaren kollade med vul och såg att vänster äggstock satt ihop med höger. Det kallas "kissing overies" när de är så stora att de ligger bredvid varandra. De var så stora att de kunde se dom genom ett vanligt ul ovanpå magen. Bara när jag andades kunde man se att det var två olika äggstockar som liksom gled åt varsitt håll vid varje andetag. De kunde också se att det var mycket vätska i tarmarna och en del vid levern högt upp under revbenen. Det var därför det tryckte så himla mycket mot mellangärdet. Trots detta så klassade de det som en lindrig överstimulering vilket gjorde mig hoppfull om att få genomföra återföringen på fredagen ändå.

Innan jag fick gå hem lämnade jag urinprov, fyra tuber med blod, tog vikten och mätte magen. Det var faktiskt Ellen från läkarpraktiken som tydligen jobbade där nu. Jag tror inte hon kände igen mig men det var fint att det var hon som tog hand om mig där på slutet.

Jag fick en tid för koll på måndagen för att se så att det gick åt rätt håll. Ellen gjorde markeringarn på sidan av magen för att vi skulle mäta på samma ställe nästa gång.

Enorm stenhård mage!

På torsdagen ringde jag för att meddela Falun med hjärtat i halsgropen. Var så rädd att de skulle ställa in men det gjorde de inte. Jag fick grönt ljus för att åka ner till återföringen dagen efter. Hann meddela Emil om detta och var glad, men så ringde de upp igen. Läkaren i Falun var inte alls nöjd med mina prover och tyckte att en återföring var en dålig idé. De avbröt igen....

Sköterskan sa att 16 ägg blivit befruktade och att vi nu får sätta vårt hopp till att de ser bra ut och att så många som möjligt går att frysa. De var osäkra på om vi skulle få köra igång direkt efter mensen eller om de vill vänta till NÄSTA ÅR(!!!!).  Blev SÅ less och ledsen.