EttVanligtLiv

Alla inlägg under oktober 2015

Av EVL - 28 oktober 2015 21:43

Jag har inte sagt det högt till mig själv ännu men detta är den sista veckan som heltidsmammaledig med Elvis *högg i hjärtat*. Från och med nästa vecka ska jag börja jobba 40%, dvs två dagar i veckan. Det låter kanske inte som mycket att hänga upp sig på, herregud jag får ju vara hemma och ledig i FEM dagar på raken... men det är det här ni vet med att tiden går så fort, ett slut på något som aldrig kommer tillbaka... njöt jag? kommer jag att komma ihåg?.. Den grejen.


Det som gör att det inte känns riktigt lika jobbigt som när jag gick tillbaka till jobbet när A-V var liten (för då hade jag verklig ångest) är att E är så sliten. Detta har inte varit ett bra år, förutom då såklart att världens bästa lillebror kom till oss. På bådas sidor av släkten har det varit hemskheter som fortfarande pågår och bubblar då och då. Samtidigt ska man försöka "hitta tillbaka" till varandra och var sådär nästan äckligt lyckliga och bara vilja ha varandra hela tiden och leva idylliskt och fint, men så är det inte. Ibland kan jag riktigt känna hur jag söker bråk. Behöver det! Och det är samma för E.


Iaf så tror jag att E skulle gå in i väggen om han fortsatte i samma tempo på jobbet. Det är bra att han får ett andningshål nu med Elvis. Det gör att det känns lättare och börja jobba och komma tillbaka till "verkligheten". Kanske är det precis det vi behöver. Fast ja...stoppa tiden och allt sånt där. Jag har bestämt mig för att bara köra nu och inte tänka efter så jädra mycket.



ANNONS
Av EVL - 11 oktober 2015 20:55

Pustar ut efter en helg utan E. Det är verkligen pest när han jobbar till 21.30 både lördag och söndag. För det första vi alla tre förkylda och Elvis sover som bekant inte jättebra på natten. De har dessutom satt i system att väcka varandra. Runt 7 vaknar Elvis och är superpigg. Vid mina försök att hålla honom stilla och nöjd i sängen brukar han ropa så att A-V vaknar och kommer till oss. Självklart på min sida så att vi ligger tre st på halva sängen.


Som tur är har min mamma kommit hit båda dagarna och hjälpt till. I lördags tog hon med A-V på vernisage och sen café. Jag och Elvis däckade omedelbart i sängen och sov i tre timmar tills de kom tillbaka. Idag tog hon med sig henne på affären medans jag och Elvis fick bada och slöa lite. På eftermiddagen ryckte jag upp mig och klippte gräsmattan samt ansade lite i buskarna utanför huset...sådär så att man kunde se att där finns fönster ;)


Mensen härjar i kroppen men det är inte alls som med A-V då jag typ inte kunde röra mig utan att behöva byta ob direkt. Det är mycket mindre nu, men jag gissar att jag hade en cysta i ena äggstocken som sprack idag. Plötsligt kändes det som om höger äggstock skulle sprängas, en känsla jag haft några ggr förut. Det bara ökade och ökade tills jag fick lägga mig på golvet. Efter ca 40 minuter började det avta med hjälp av alvedon. Skönt eftersom jag skulle ta hand om båda barnen ensam hela kvällen. Nu såhär några timmar efteråt känns kroppen som vanligt igen, förutom en lätt mensvärk som gärna får gå över typ nyss.


Det är så härligt när vi är tillsammans men fasiken så skönt när de somnat också. A-V är så bestämd just nu. Det är precis som om det bara MÅSTE ut en viss mängd trots varje dag och kommer det inte någon bra chans så bara skriker hon rakt ut. Idag var det jeansen och strumporna och maten och håret och snoret och tv:n och maten och blöjan och snoret och kudden och lampan... tills hon somnade. Så himla viljestark. Ibland kan jag se in in framtiden och hur vi två kommer att stångas.



A-V 3 år och 3 månader:

Har börjar försöka att inte tycka om viss mat/konsistens/värme på maten. Detta utan någon som helst framgång hos mig men middagarna kan pågå i en evighet.

Väldigt bestämd med hur saker ska göras/sjungas/sägas/kännas osv.

Ger saker påhittade namn. Ett återkommande är Baba och Kapja.

Älskar att klä ut sig och snurrar omkring i prinsessklänningar eller springer runt med transformersmask och turtlessvärd.

Älskar att pyssla och målar smått smått och väldigt detaljerat. Kan sitta i flera timmar koncentrerat.

Svänger sig med engelska ord som "I love you" "You did it" "thank you".


Är blöjfri hela tiden förutom på natten. Tycker att det är lite läskigt att bajsa i pottan eller toan och håller sig gärna tills på natten.


Är väldigt medveten om att saker kan vara för barn och andra för vuxna. Leker ofta att hon blir rädd för monster i trappan eller försöker smyga upp och titta på våra program efter hennes läggning.


Säger ofta "jag skulle klara mig utan dig mamma" med en medlidsam ton och håller sin hand på min kind. Vet inte vart det kommer ifrån.


Trotsar och skriker och lägger sig på golvet helt okontaktbar utan att tänka på vart hon är eller vilka som är där och ser på.  Man får inte vara rädd för att skämma ut sig när man har barn...och skrapar upp dem från golvet på ica för att en liten pixibok inte fick följa med hem.


 




Elvis 8 månader:

Står upp överallt och ramlar rätt ofta.


Han vet om att han är busig och tittar kaxigt på oss samtidigt som vi skriker "AJAJ ELVIS!" Skrattar sedan högt.


Är otroligt medveten om att mamma och pappa kan försvinna. Vill absolut inte befinna sig i ett annat rum än mig och sitter helst i min famn typ jämt. Ibland när jag tar upp honom tror jag att han vill äta upp mig för han blir så ivrig att vara nära att han liksom bara försöker äta upp mitt ansikte eller axeln.


Säger "pappa" och "mamma", "hej" och ibland låter det som om han säger "tutte" (napp).


Börjar få mycket av håret tillbaka <3 och har tjockat på sig rejält. Har storlek 68 nu.


Somnar runt 18-19 på kvällen för att vaknar runt 23-24 för att äta första gången. Vill amma minst tre ggr/natt.


Kan gå med gåvagn och skulle helst av allt vilja springa iväg av sig själv.


   



Mamman då:

Att fylla 30 känns ju faktiskt rätt nice ändå. Skönt att vara vuxen och "mogen" :D Fast jag tror att jag är som min pappa, dvs jag kommer att fortsätta vara exakt som jag är tills jag inser att jag är pensionär sedan många år. Det jag kan känna har ändrats de sista åren är att jag liksom landat i mig själv. Jag vet nog vem jag är och tycker det är rätt ok. Bryr mig mindre, mycket mindre om hur jag ser ut. Alltså jag bryr mig såklart men jag accepterar kroppen mer. Jobbar med det jag har. Vågar stå för vad jag tycker och tänker. Vågar fråga när jag inte vet. Vågar erkänna att jag vet vad jag är bra på och ta för mig. Är inte lika "grå" i sociala sammanhang, även om jag nog fortfarande är rätt tystlåten och inte är den som syns mest...fast det är den jag är och det är ok :) Vågar hoppa in i nya upplevelser och i nya sammanhang - vilket är bra för innan var det något som skulle kännas läskigt. Det känns bra att vara mamma och vuxen... även om jag flera gånger måste påminna mig om att jag faktiskt är båda dom sakerna nu!


 

ANNONS
Av EVL - 10 oktober 2015 20:28

Idag kom den, mensen. Lite sån "riv i hjärtat"-känsla när jag såg blodet. Det sitter så djupt det där att blodet förstört. Nu spelar det ju ingen roll förutom att den är irriterande men jag känner mig ändå rätt ledsen på något sätt. Kanske för att den symboliserar att den första tiden med miniElvis är över.. att det snart är dags att sluta amma...snart dags att jobba. Lite ångest. Blä

Av EVL - 5 oktober 2015 23:18

Denna dagen alltså. Det var en sån dag som våra barn kommer att få höra om och kunna tänka "ja det låter ju som typiskt vår familj". En sån där dag då man inte skulle bli förvånad om man plötsligt hörde cirkusmusik i bakgrunden. Faktum är att jag och E brukar skoja om att vi borde ha en liten cirkusmelodi eller varför inte Benny Hill-låten som ringklockesignal till vårt hus....för det är så ofta som det är helt galet här hemma.


Undrar hur A-V och Elvis kommer att se tillbaka på hur det var att växa upp med oss? En mamma som startar projekt lite här och var. Det står ofärdiga konstverk överallt. Målarfärgsstänk på parkettgolven. Nästan alltid musik som pumpas ut i högtalarna. Mamman dansar omkring i huset, oftast halvnaken för att hon glömt vart hon klätt av sig kvällen innan. Pappan samlar på spel, leksaker och annat märkligt och roligt som man inte får röra. I något hörn står en byst av Freddy Krueger och letar man i gömmorna kan man hitta saker som lösmonstermunnar och soft airguns balndade med peruker och annat märkligt cosplay. Stressiga situationer är vanliga där ingen av föräldrarna är särkskilt förberedda och så busmormorn då som tar ut dem på äventyr med nästan motivet att få dem genomblöta eller hittar på andra tokigheter.


Jag ser så mycket av min egen mamma i mig själv. Hon var, och är fortfarande en hippie. Vi fick experimentera och gegga och måla och pyssla och dansa och skapa helt fritt. Oavsett hur mycket stök det medförde. På något sätt orkade hon alltid hjälpa till att plocka undan. Förstår att min kreativitet kommer från henne. Samtidigt kommer min andra sida, den lite "pojkaktiga" och "tuffa" från min pappa som var min stora idol när jag växte upp. Motorcyklar, militärer, bilar och spränga minor i vattnet.. vem skulle inte tycka att det var världens tuffaste pappa? Är rätt säker på att jag varit aktiv inom det militära om jag inte träffat E när jag gjorde det.


E kommer också från en familj där det hände och fortfarande händer mycket roligt. Det är liksom som om det dras till dem. De har så många roliga minnen att prata om, sånt som bara händer en "Sune-familj". Tänk typ filmen Sunes sommar... det är E´s familj.


Och på något sätt har vår familj skapats ur det där, så man förstår ju att det blir lite speciellt. Idag var en sådan dag:



Sector Alarm skulle komma och installera ett larm i vårt hus. Någon gång mellan 8 och 15 skulle de komma. Klockan 10 låg vi fortfarande kvar i sängen och försökte få barnen att sluta klättra på oss och varandra så att vi fick liiiite liiiite mer sömn. Runt 10 över började E bli nervös och tog med sig Elvis till skötbordet. Jag låg kvar ett tag för jag tyckte att jag förtjänade det eftersom E inte tagit en enda nattblöja. I hemlighet önskade jag att Elvis hade bajsat jättemycket! Istället hörde jag E säga "A-V du kan ta av dig blöjan och slänga den är du snäll.... har du kissat jättmycket?"


Tystnad. Hon svarar glatt "Nej pappa, jag har bajsat". Sen hör jag bara världens PLOFF i golvet och så E som skriker till. "MEN VAD GÖÖÖÖR DU?! LISE det är BAJS på golvet!! EN BOLL....DET ÄR EN BAJSBOLL PÅ GOLVET!"


Jag hoppar upp ur sängen och springer naken in i badrummet medans jag ropar "DU FÅR TA GOLVBAJSET, JAG TAR A-V!". Där inne står E och stirrar på världens största bajsboll (alltså stor som en tennisboll, jag skojar inte) som ligger mitt på golvet. A-V står framför den med bajs i stjärten och ser förskräckt ut. Några sekunder står vi och bara stirrar och vet inte vad vi ska göra. Så börjar A-V låta som om hon ska kräkas. Hon tycker att det känns så äckligt med rumpan full av bajs och jag som är livrädd för kräks blir såklart LIVRÄDD för att hon ska spy nu också helt plötsligt! I panik lyfter jag upp henne och bär ut henne i hallen medans jag ropar "DET ÄR BARA BAJS DET ÄR BARA BAJS DET ÄR INGEN FARA!". Samtidigt ringer mobilen. Jag springer in i A-Vs rum för att svara och försöker låta normal. De ville komma om 45 minuter. "Jaaaa det går så braaaa" säger jag och lägger på. "DOM KOMMER SNART!!!! OH herregud hur ser det ut här?!" Plötsligt ser jag hur det ser ut. Disk som står framme, bordet fullt i skräp, dammiga golv...bajs fulla badrummet.


E sprang omkring för att hämta en påse att lägga äckelpäckel i samtidigt som han försökte stoppa Elvis från att krypa in i badrummet. Jag torkar A-V och tvättar av henne i badkaret. Det luktade förjävligt där inne alltså så när allt bajs var borta från barnet och golvet hämtade jag min älskade flaska klorin och i stressen hällde jag ut alldeles för mycket. Typ 3 dl rakt ut i en stor pöl och över E´s händer. Det blev rent... jävligt rent, men tyvärr så blev lukten bara ännu värre för på något magiskt sätt gjorde blandingen av klorin och rengöringsmedlet att det luktade typ kattpiss istället. Kattpiss med lite rosor i... Jag slet åt mig E´s parfym och sprayade golvet med det och sen stängde jag dörren.


E fick mata barnen och jag skyfflade in allt löst i en garderob. Efter en kvart såg det rätt ok ut men det behövdes såklart dammsugas. E slår på den och det börjar stinka gammalt damm i hela huset. Självklart var påsen full och vi hade inga nya. Jag slet upp luckan och drog upp påsen i panik!. Det var en SOS-påse, alltså en påse som är alldeles för stor som man liksom limmar fast på den förra påsens papp-del. En sån där nödlösning som man köper om man är på affären och har amningshjärna och inte vet vilken sorts dammsugarpåsar man ska ha till just sin egen sugare. Med påsen i handen sprang jag till köket och skulle hälla ut skräpet i sopåsen...fast det gick inte för allt bestod av en enda stor hårboll. "DET ÄR DITT FEL MED DITT LÅNGHÅR" skriker E som också hade panik och gav mig en sked (!) att gräva med. Självklart blev det bara värre. Stora dammpuffar slog upp från påsen och jag, som började bli rätt förbannad, fick slita ut innehållet med händerna. "Åh fyfan det är säkert skitmycket spindlar i det här" skrek jag och E sa "jamen har man mycket spindlar så har man iallafall ett friskt hus" och skrattade nervöst.


När påsen var halvfull försökte vi limma på den redan trasiga pappdelen på påsen med sånt där papperslim som kan hade när man gick i skolan. Det gick såklart inte så jag våldade bara ner den i dammsugaren. Jag spred ut några sådana där piller som gör att det ska lukta "rosor" när man dammsuger och så kunde vi ta det värsta i vardagsrummet. Samtidigt fick A-V för sig att hon skulle bli arg på sina strumpor så hon segnade ner i ett vredesutbrott. Inget hjälpte och jag fick släpa med mig henne till sitt rum. Hon skrek och slog på saker, vägrade lugna sig. När jag står där krökt över henne och skriker "NU RÄKNAR JAG TILL TIIIIIOOOOO" med min argaste röst och ni vet den där blicken där man spänner ögonen så mycket att man tror de ska ploppa ut, ser jag plötsligt att det går en man utanför i trädgården. Självklart Sector Alarm-killen som kommer lite tidigt. Jag tittar mig i spegeln och inser att jag inte tvättat bort sminket från gårdagen. Helt svart under ögonen och håret står rätt ut som ett penntroll. Lämnar A-V skrikandes i sitt rum och springer in på toaletten där det luktar....klorerad man. Hinner precis tvätta av mig och sätta upp håret i en fläta innan E öppnar dörren.


Går ut och hälsar med ett stort leende och ser inte ett dugg stressad ut. I bakgrunden skriker A-V som en tok. "Hej vad trevligt, vi kan sätta oss och prata sen vill jag gå en sväng och titta lite i huset"...


Som tur var hann barnen äta frukost men jag och E fick äta wienerbröd till frukost. Det är ju också någon sorts...näring.

Av EVL - 4 oktober 2015 22:11

Igår fyllde Elvis 8 månader. Det firade vi genom att ta med honom på sin allra första svenhippa. Han charmades och var så snäll tills sent in på natten. Men ni skulle sett blickarna vi fick när vi kom in med en liten bäbis på restaurangen kl 20 på kvällen. En tjej såg helt livrädd ut :D Med en termos mef varmt vatten och en vällingflaska var han jätteglad hela brsöket och somnade tillslut i den blivande brudgummens famn.

Enda sedan i förrgår har jag haft så jädra ont i magen. Ett tag trodde jag att jag skulle få mens och var till och med tvungen att ta två alvedon för att kunna sova. Igår förstod jag att det måste vara en ägglossning! Det känns precis som när det är dags för äggplock, förutom att magen inte är syperuppsvullen. Det var ju schysst av kroppen att ge mig typ den första egna spontana ägglossningn EFTER två barn...

Av EVL - 2 oktober 2015 18:51

Elvis har ju alltid varit så kär och intresserad av A-V, och hitills har känslorna varit besvarade. Men nu sen någon månad tillbaka kan han krypa och dra sig upp på saker vilket har öppnat upp en helt ny värld för honom. Så ofta han kan, tar han sig till henne och river i hennes leksak och/eller hennes hår. Oftast med skrik som följd. Vi hör rätt ofta nu " mamma ta bort henne!" eftersom hon fortfarande inte lärt sig att han är en han.

Han är supermammig och ropar efter mig hela tiden. När han tagit sig till mig vill han bara gosa i min famn och sätter sin näsa mot min. Det är så mysigt!

Äter gör han som en hel karl. Det finns liksom inget stopp. På kvällarna får han välling men vaknar alltid runt 22-23 ändå för att amma. Sen ammar han typ fyra ggr/natt. Mina stackars bröst vill typ gråta varje morgon och behöver några timmar på sig att återhämta sig.

Han blir så glad och stolt när han ser att han klarar något. När han tagit sig upp på fötter eller fått tag i en leksak. När vi uppmärksammar honom då skrattar han då lyckligt att man smälter.

Han hatar att åka bil. Hör han min röst är det kört, då skriker han tills vi stannat. Åka vagn går rätt bra, så länge man skjuter på. Stannar vi blir det skrik på en gång. Det enda han vill är att blo buren i famnen.

Äntligen har vi gjort iordning hans rum. Där ska hans säng stå sen när jag är redo att släppa ut honom från vårt rum. Typ om fem år alltså :p

Han är jättekittlig och har ett sånt härligt skratt. Kryper omkring över hela huset och gillar att jaga efter ballonger och bollar.

I förrgår dök den andra lilla tanden upp bredvidd en första, i underkäken. Den gillar han att bitas med. Det är inte lika behagligt att amma längre.

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se