EttVanligtLiv

Alla inlägg under juni 2011

Av EVL - 30 juni 2011 10:17

Jag tänker på våra barn hela tiden. Konstant. Det går inte en sekund utan att barnlösheten gör sig påmind på något sätt. Ibland känner jag bara en väldig oro och ett obehag över det jag inte kan påverka. Andra stunder känns det som om jag drömmer och snart kommer att vakna upp, normalfertil och glad. Inte ofta men vissa dagar kan jag också känna en glädje över resan vi startar till hösten.


Idag på fikarasten drömde jag mig bort till slutet av Augusti när allt ska sätta igång. Tanken på att det kanske är då vårt första barn blir till gav mig en varm känsla i hela kroppen. Det var skönt att för en gångs skull inte vara rädd inför hela behandlingen utan bara längta tills det sätter igång. Herregud vad jag längtade! Och log.


Då slog det mig. Jag kommer aldrig mer i mitt liv att längta så här mycket efter någon eller någonting. Det här är den största längtan. Längtan efter meningen med mitt liv.


Det är ganska fint tycker jag. Bloggen får hjälpa mig att komma ihåg att berätta detta för mina framtida barn. Att hos mig och E var de den största längtan flera år innan de fanns.

 

ANNONS
Av EVL - 30 juni 2011 08:09

Jag kan härmed medela följande: Att dricka vin och öl i solen, basta varmt och bada kallt samt vara uppe till kl 1 på natten är ingen bra kombination med en veckas sömnlöshet, ovana att dricka alkohol överhuvudtaget och att börja jobba klockan 8 dagen efter. Jag mår inte så jättebra just nu. Men det var trevligt iallafall och efter något glas kunde jag känna hur barnlöshetssorgen luddades ut. Blev lite mer uthärdlig. Lite farligt är det med alkohol, att man slipper de där jobbigaste känslorna. Tur att jag nästan aldrig dricker. Tycker igentligen att man har mycket roligare utan berusningen.


I köket innan middagen igår passade jag på att prata lite med min chef. Jag berättade att vi nu går vidare till IVF. Som så många andra var hon snabb med att säga "det blir bra det gumman". Så säger ju alla. Jag tycker att det kan jämföras lite med att man alltid utbrister "Nej!" när man får höra några chockerande nyheter, oavsett om det är något negativt eller något positivt. Exempel:


- Vi ska gifta oss!

- Nej! Vad roligt!


Pratar någon om något känsligt säger man alltid "det ordnar sig" eller något liknande.


Vi fortsatte iaf att prata och jag förklarade varför vi tagit det här beslutet om privat IVF. Att det känns lite läskigt eftersom provrörsbefruktning innebär att barnlösheten gått så långt. Då utbrister hon "ja men ni kan ju adoptera!" varpå jag säger "ja det är nog en lång process psykiskt innan man kan acceptera det och adoptera ett barn istället för att fortsätta försöka".


Svaret jag får då är "nej det är det inte. Jag har en väninna som försökte i flera år och sen sa hon helt plötsligt neeej nu adopterar jag"


!!!


Detta är något jag förundrats över många många gånger. Det är alltid människor som redan har barn som inbillar sig att det ska vara så lätt att bara adoptera. Är inte det konstigt? De som upplevt en växande mage, sparkar och det magiska med en förlossning. Som varje dag ser sig själv i sina biologiska barn och kan säga "det där har hon fått av mig". Borde inte dessa människor förstå hur viktigt det är för de flesta att få uppleva samma sak? Att det inte är något man lägger på hyllan bara sådär?


Min chef borde väl ha förstått att hennes väninna inte bara vaknade en dag och visste att de skulle lägga ner försöken? Att det är en låååååång process. Eller är det så svårt att sätta sig in i situationen att det är enklast att stänga ute och bara se till resultatet?


Självklart skulle jag älska ett barn som är adopterat. Lika mycket som biologiska barn. Självklart. Och det är ett fint alternativ. Men graviditeten är ju också jätteviktig för mig. Hela upplevelsen. Det är inget jag vill vara utan. Det gör mig lite ledsen faktiskt att människor inte kan förstå djupet av barnlösheten. För mig saknas inte bara våra barn utan också det underbara med att få vara gravid!

Jag kommer inte att ge mig innan jag fått uppleva  det.


 

ANNONS
Av EVL - 29 juni 2011 08:54

Idag på eftermiddagen åker min lilla arbetsgrupp iväg till en kollegas sommarstuga där vi lagar mat och badar bastu. Detta gör vi alltid kring vecka 26, innan alla försvinner iväg på semester. Jag vet att det är dumt, man får ju bara äta upp det, men förra året tänkte jag att det var sista gången jag drack öl i bastun tillsammans med arbetskamraterna. För nångång under ett helt år måste vi ju ha lyckats?! Det var mysigt att tänka att jag kanske skulle sitta där med en stor gravidmage sommaren därpå.


Men nu sitter jag snart där igen, ett år senare. Med en öl i handen. Hoppas att jag ändå kan njuta av kvällen och lovar mig själv att jag inte ska tänka:


"nästa gång..."


 

Av EVL - 28 juni 2011 18:47

Jag ligger bara och vrider mig runt runt i sängen. Kroppen vill sova men huvudet tillåter det inte. Detta går såklart ut över humöret och jag känner mig allt som oftast som en vresig treåring. Det första jag sa imorse när klockan ringde, då jag precis lyckats somna, var: OH MY GOD du måste skämta!!  


Allvarligt, varför tar man extacy på ravepartyn? Onödigt. Knapra en Pergotimetablett så sover du inte på en vecka! MYCKET mer effektivt.


Idag efter jobbet ville mamma ha med mig till min gravida lillasyster och min ettåriga systerson. För första gången på väldigt länge sa jag "nä det orkar jag inte. Jag måste få vara ensam ett tag". Såg att mamma blev orolig men jag vet precis hur det hade varit... Allt hemma hos min syster skriker bäbis. Det luktar bäbis. Hennes mage växer IGEN och jag hade bara suttit där och sett sur ut. Inte kunnat hjälpa det. Sen hade jag fått dåligt samvete på kvällen för att jag inte kan bete mig som folk. Anklagat mig själv för att inte orkat dra på ett må-bra-leende och gråta ut avundsjukan när jag kommit hem igen.


Nej, det blir bättre såhär. Ensam hemma kan jag andas. Här finns inga bäbissaker förutom de gömda i byrålådan. De ska jag inte ens titta åt ikväll. Jag ska äta jordgubbar och städa.

 

Av EVL - 28 juni 2011 13:33

Idag har jag lunchat med finaste Cecilia. Hon hade fixat ihop en jättegod pastasallad och vi åt och pratade tillsammans i solen vid åkanten. Inte bara om barnlöshet utan om vardagen också. Min blogg är min ventil men jag känner mig ännu lättare efter att ha pratat med henne.


Tack så mycket för det Cecilia! <3

Av EVL - 27 juni 2011 12:22

Helgen inleddes med jäkt och stress. Som brudtärna har man minst lika mycket som bruden att tänka på, om inte mer. Det var faktiskt ganska skönt för det gav inte så mycket utrymme till jobbiga tankar. Vi är tre väldigt nära vänner som hållit ihop sedan barnsben och K som kämpat med IVF i flera år och äntligen lyckats var den som skulle gifta sig. Jag och T var tärnor.


T har själv blivit gravid av en olyckshändelse med sin pojkvän så de vet att de kan och funderar nu på att börja försöka efter sommaren. Hela hela tiden kommenterade hon hur fin K är som var gravid, undrade hur det kändes och ville se ultraljudsbilden. Jag är ju glad för hennes skull men det gjorde så ont i hjärtat eftersom jag stod där med mensvärk.Lite senare på dagen anslöt sig även min syster och hennes familj till förberedelserna. Ännu mer barnprat.


Så när bröllopsdagen äntligen var över och vi vaknade på Lördagsmorgonen var det dags att bege sig till E´s sommarstuga. Hans lillasyster och hennes sambo skulle också komma dit. De ringde tidigt och ville samåka de två timmarna i vår bil, men det lyckades E tack och lov avstyra. När vi kommer fram till stugan är där mycket mer folk än vi först trodde att det skulle vara. E´s kusiner har också anslutit sig. Och vet ni vad? ALLA hade barn, eller var gravida. Visst var det mysigt att sitta i stugan och grilla men hela dagen tog så mycket kraft av mig. Det sprang småbarn överallt och E´s lillasysters mage var mycket större än när vi såg henne sist. Om man slår upp känslan av otillräcklighet och okvinnlighet så skulle jag finnas illustrerad på bild.


Redan i bilen på väg från stugan resulterade helgens spänningar i ett bråk mellan mig och E. Som alltid blev vi snabbt vänner igen men jag är så less på att barnlösheten ska förstöra så mycket. Inte bara för OSS utan för hela omgivningen. E´s lillasysters graviditet måste hållas dämpad så fort vi är i närheten. Min syster mår dåligt över att hon råkade bli gravid igen när vi har det svårt. Ingen vet hur de ska bete sig kring oss och vi kan inte vara glada för att andra lyckas. Längtan riktigt kliar innuti huden och det finns ingenting jag kan göra för att trolla fram ett barn eller få tiden att gå snabbare.


Söndagen var lugn och vi försökte isolera oss. Trodde att vi var safe från bäbissnack tills vi åker för att hämta en ugnsform från E´s föräldrar. När vi kommer in i huset har E´s större syster börjat slänga ner alla barnleksaker från vinden. De letade efter gamla barnkläder att ge till E´s lillasyster. E´s hög med leksaker och kläder låg i en separat hög. Den skulle upp på vinden igen.


Så kommer vi till Måndagen. Jag gjorde misstaget av att åka hem till min syster på lunchen. Där var redan mamma och hennes nya man. ALLT de pratade om var min syster graviditet eller om hennes son. Jag bara kände att jag orkar inte mer. I bilen på väg därifrån kunde jag konstatera att det ännu en gång blivit riktigt jobbigt att träffa min syster. Jag känner igen den här bittra, ledsna tjejen... jag var precis såhär när hon väntade min systerson. Det är så jäkla många nu som är gravida. Jag orkar inte hålla uppe en fasad. Men jag kan inte isolera mig heller.



Vafan ska jag göra? Jag kan ju inte lägga mig och sova bort sommaren heller, för Pergon gör mig sömnlös!

 


Av EVL - 27 juni 2011 08:13

Jag äter Pergotime igen. Usch, jag trodde att jag skulle slippa de där pillren för alltid. Men nu är det så. Skillnaden denna gång är att ägglossningen kommer att förstärkas av Ovitrellesprutor och att vi inte sätter mycket hopp till att det ska bli några barn utav det. Har vi inte lyckats på minst 7 fina ägglossningar så är nog chansen liten att det skulle göra det nu. Det känns som om chansen istället är stor att det är något annat fel. Kanske rör sig inte mina äggstockar tillräcklig? Iaf så äter jag tabletterna bara för att vara säker på att mensen inte får för sig att försvinna. Men självklart kommer vi att försöka.


Efter första tabletten fick jag en bekant huvudvärk som fortfarande sitter i nu på tredje dagen. Magen och brösten gör lite ont, men det värsta är att jag inte får sova! Precis som under mina tre första kurer ligger jag bara och vrider mig i sängen. Kroppen är SÅ trött men hjärnan snurrar på helvarv och håller mig vaken.


Trots alla sura bieffekter har jag bestämt mig för att ta mig i kragen och börja röra på mig igen. Under Puregonbehandlingen la jag kampsporten på hyllan och när jag mådde dåligt vid mensen rörde jag inte på mig alls. När jag mådde bra tog jag och E tillvara på tiden tillsammans. Vågar nog inte ställa mig på vågen och några kilo skulle jag må bra av att bli av med. Speciellt inför IVF:et till hösten.


Därför drog jag imorse fram cykeln och begav mig mot jobbet. Det var SKITjobbigt och ingen bra idé på fastande mage som innehåller blott en liten pergotimetablett. Men som med all träning mår man bra efteråt. Fast jag gruvar mig lite för hur det ska gå att ta sig hem med huvudvärk, ont i magen (+ rumpan från sadeln) och med en kropp som bara sovit 40 min totalt.


Tänkte skriva ett inlägg om helgen som varit men för det krävs en mindre C-uppsats. En kortare version kanske kommer senare. Kan förkorta den såhär:

Bäbis, bröllop,bäbis, bäbiskläder, barn, stress.

 

Av EVL - 23 juni 2011 20:01

Sa jag att det var tre av mina närmsta som ska ha barn? Never mind, ikväll fick jag reda på en till. Det blev lite svårare att andas. De har också gått hos TF och tillslut kom inte mensen. Kul för dom, men varför lyckas alla med behandlingarna när vi misslyckas hela tiden?!



Men vi fick iallafall hem vår ALF idag. En liten tröst.

   

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21
22
23
24
25
26
27 28 29 30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se