Helgen inleddes med jäkt och stress. Som brudtärna har man minst lika mycket som bruden att tänka på, om inte mer. Det var faktiskt ganska skönt för det gav inte så mycket utrymme till jobbiga tankar. Vi är tre väldigt nära vänner som hållit ihop sedan barnsben och K som kämpat med IVF i flera år och äntligen lyckats var den som skulle gifta sig. Jag och T var tärnor.

T har själv blivit gravid av en olyckshändelse med sin pojkvän så de vet att de kan och funderar nu på att börja försöka efter sommaren. Hela hela tiden kommenterade hon hur fin K är som var gravid, undrade hur det kändes och ville se ultraljudsbilden. Jag är ju glad för hennes skull men det gjorde så ont i hjärtat eftersom jag stod där med mensvärk.Lite senare på dagen anslöt sig även min syster och hennes familj till förberedelserna. Ännu mer barnprat.

Så när bröllopsdagen äntligen var över och vi vaknade på Lördagsmorgonen var det dags att bege sig till E´s sommarstuga. Hans lillasyster och hennes sambo skulle också komma dit. De ringde tidigt och ville samåka de två timmarna i vår bil, men det lyckades E tack och lov avstyra. När vi kommer fram till stugan är där mycket mer folk än vi först trodde att det skulle vara. E´s kusiner har också anslutit sig. Och vet ni vad? ALLA hade barn, eller var gravida. Visst var det mysigt att sitta i stugan och grilla men hela dagen tog så mycket kraft av mig. Det sprang småbarn överallt och E´s lillasysters mage var mycket större än när vi såg henne sist. Om man slår upp känslan av otillräcklighet och okvinnlighet så skulle jag finnas illustrerad på bild.

Redan i bilen på väg från stugan resulterade helgens spänningar i ett bråk mellan mig och E. Som alltid blev vi snabbt vänner igen men jag är så less på att barnlösheten ska förstöra så mycket. Inte bara för OSS utan för hela omgivningen. E´s lillasysters graviditet måste hållas dämpad så fort vi är i närheten. Min syster mår dåligt över att hon råkade bli gravid igen när vi har det svårt. Ingen vet hur de ska bete sig kring oss och vi kan inte vara glada för att andra lyckas. Längtan riktigt kliar innuti huden och det finns ingenting jag kan göra för att trolla fram ett barn eller få tiden att gå snabbare.

Söndagen var lugn och vi försökte isolera oss. Trodde att vi var safe från bäbissnack tills vi åker för att hämta en ugnsform från E´s föräldrar. När vi kommer in i huset har E´s större syster börjat slänga ner alla barnleksaker från vinden. De letade efter gamla barnkläder att ge till E´s lillasyster. E´s hög med leksaker och kläder låg i en separat hög. Den skulle upp på vinden igen.

Så kommer vi till Måndagen. Jag gjorde misstaget av att åka hem till min syster på lunchen. Där var redan mamma och hennes nya man. ALLT de pratade om var min syster graviditet eller om hennes son. Jag bara kände att jag orkar inte mer. I bilen på väg därifrån kunde jag konstatera att det ännu en gång blivit riktigt jobbigt att träffa min syster. Jag känner igen den här bittra, ledsna tjejen... jag var precis såhär när hon väntade min systerson. Det är så jäkla många nu som är gravida. Jag orkar inte hålla uppe en fasad. Men jag kan inte isolera mig heller.

Vafan ska jag göra? Jag kan ju inte lägga mig och sova bort sommaren heller, för Pergon gör mig sömnlös!

 

Åren går

27 juni 2011 14:47

Det är konstigt det där att det känns värre när de är gravida än när barnet har kommit ut. Så har det alltid varit för mig.
Hoppas du får koppla av från barnsnack resten av sommaren. <3
kram

http://arengar,wordpress.com

EVL

27 juni 2011 22:01

Ja, man vänjer sig väl liksom.
Tack vännen! Kram

 

Min längtan

27 juni 2011 18:00

Finns här, läser, håller mig uppdaterad och tackar som ödmjukast för alla fina kommentarer hos mig.
Just nu är jag dålig på att kommentera...
... men tänker desto mer på dig!

KRAM!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

EVL

27 juni 2011 22:00

Åh, detsamma vännen!
Kram!

 

Mitt här och nu

27 juni 2011 19:56

Stor kram till dig! Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Så har jag också känt många gånger tidigare och jag isolerade mig till och med ett tag för att jag inte orkade se alla magar eller bebisar eller höra alla kommentarer. Jag ville glädjas för alla andra men det var svårt. Åhhh vad jag önskar att det ska bli er tur NU. Jag håller tummarna allt vad jag kan och hoppas innerligt att er önskan och längtan ska bli sann. Du är en riktig kämpe! Stor kram ännu en gång

http://www.mittharochnu.blogspot.com

EVL

27 juni 2011 22:00

Tack vännen! Stor kram tillbaka!

 

amanda

27 juni 2011 21:40

Vad tråkigt att du och E inte kan få finna ro då ni är bland era vänner samt era familjer. Förstår att det känns mäkta jobbigt. Håller tummarna för att pergon ska ge er ett mirakel, även om chansen känns liten hos er så hoppas jag verkligen!
Många kramar!

http://amandabergklint.bloggplatsen.se

EVL

27 juni 2011 21:59

Ja men vi får försöka trösta oss själva och kanske isolera oss lite. Tror att en semester kan göra oss gott.
Tack vännen!
Många kramar tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...