EttVanligtLiv

Alla inlägg under augusti 2015

Av EVL - 26 augusti 2015 09:49

Igår fick det bli en snabbvisit på dagis för A-V. 9-10.30 men ack så nödvändigt det var för oj vad vi bråkade på morgonen. Suck. Det känns som om det är var och varannan dag som jag tyst förbannar mig själv och anklagar mig för att vara en dålig mamma. För att jag inte tar A-Vs trots bättre. För att jag inte orkar vara sådär snäll och förstående precis hela tiden. För att jag ibland låter så himla arg på rösten.


Det börjar alltid på morgonen. Man liksom bara väntar på att det ska smälla till. Igår var det ett par byxor som hon plötsligt inte skulle ha. Och sen skulle hon inte ha någon tröja. Jag fick bära henne till frukosten och där skulle hon inte äta såklart. Jag sa hundra ggr att vi skulle byta kläder sen men hon lyssnade inte. Spillde fil på sig med flit. Ålade av stolen. Satt på golvet och skrek som en stucken gris. Efter minimalt med frukost fick hon på sig andra kläder och sa omedelbart att de kliade och sen skulle hon inte ha dom heller. Det var en kamp innan vi kom iväg till dagis. Jag kände mig som världens hycklare när jag liksom för mitt innre såg hur jag och hon kom gåendes mot hennes avdelning, hand i hand och glada som om vi alltid varit bästa vänner och som om jag var världens bästa och mest tålmodiga mamma. Det kändes falskt på något sätt. Som tur är blir A-V glad på ca 4 sekunder och hon tänkte säkert inte alls på hur vi haft det hemma, men det gjorde jag.


Iaf så var det dags för hennes treårskontroll kl 10.45 I bilen på väg dit satt jag och tänkte på hur tusan det kan ha gått tre år redan. Tre år sedan jag var där på BVC med henne som en liten nykläckt spädis. Tre år sedan babymassagen och babysången. Hur snabbt går tiden egentligen?!


Vår sköterska Ulla tog emot och A-V började prata med henne direkt. Fick sitta på egen stol och höll sin lilla nalle i famnen. Den som vi klätt på ett av dockornas nattlinne "för att den frös". Ulla visade upp bilder på olika saker och A-V sa direkt vad det var. Boll, strumpa, kopp, bil osv. Efter det skulle hon berätta lite om vad man kan göra med sakerna hon såg. A-V skulle sedan ge korten till Ulla i den ordning hon begärde dom. Allting gick jättebra och jag var så stolt att det gjorde lite ont i hjärtat. Vi vägde och mätte också. 14.7 kg och 94 cm är hon nu min stortjej. Som belöning fick hon välja något ur en låda med små leksaker och hon valde en tatuering med ett giraffhuvud som vi satte på hennes arm.



Elvis har ofrivilligt delat både napp och pussar med A-V så han har fått hennes förkylning nu. Det yttrar sig i att han snorar väldigt och bara sover ungefär 20 minuter i stöten. Han är så stark och har sån vilja nu att det är svårt att sysselsätta honom. Han blir väldigt lätt missnöjd om han inte får vara i min famn. Det går bra att lägga honom på en filt eller sätta honom i sin gåstol men då ska storasyster vara med, annars blir han arg. Han kan inte krypa men tar sig frammåt ändå genom att sträcka ut sig i armhävningsposition, lägga sig ner och och ställa sig upp igen...som när man dansar breakdance och gör "ormen" men väldigt väldigt sakta :D


Han säger "mamma" och "hej" men jag vill inte riktigt räkna det som första ord ändå eftersom det inte riktigt är medvetet än.




Idag är det min sista dag som tjugo-nånting. Imorgon är jag trettio. Shit. När E såg mig för första gången (på gymnasiets första dag) och blev förälskad (jag såg inte honom men jag var en nervös inför första dagen och tittade mest bara ner i golvet) så var jag femton år. Snart har vi varit tillsammans i halva mitt liv. Förutom att det känns väldigt vuxet att bli trettio så känns det helt ok. För fasiken det är ju målet, att bli äldre. Det enda som irriterar mig just nu är kroppen. Jag känner mig inte lika fit som jag var förut. Inte konstigt eftersom jag varit gravid och tappat en massa muskler men jag känner att jag kom tillbaka fortare efter A-V än nu efter Elvis. Ett träningspass på karaten har det blivit och det resulterade i en spricka i revbenen på vänster sida. Har nog förlorat för mycket muskler kring magen för att kunna blocka slag ordentligt. Det får jag lida för nu när jag ska bära omkring på Elvis. Kanske borde lära mig att inte bara rusa in i saker...nu när jag snart är vuxen och mogen ;)


     



Ps. Innan Elvis fick flytta in i min mage funderade vi på maskot. Det blev en Duckula tillslut men ett tag ville vi köpa ett par gamla "Piff och Puff". För någon dag sedan la någon ut precis ett par sådana till försäljning och vi var bara tvungen att ha dem. Båda har alltid velat ha tre barn men det är något vi sett som bara en dröm. Kanske kanske kan dessa två någon gång bli maskot inför nya försök...men än så länge har A-V lagt beslag på dem.


Av EVL - 22 augusti 2015 21:22

Es semester är över och A-V har gått tillbaka till 15-timmars dagis. Det var skönt för hela familjen :D Hon hade verkligen längtat tillbaka och hade mycket energi att bli av med. Den första dagen myste jag och Elvis bara hela dagen. Han är inne i en tillväxtperiod och sover bara några minuter i stöten. Helst vill han sitta fast i mig hela tiden. Tror att det är tandköttet som klias.

Han kan med enkelhet vända sig från mage till rygg och från rygg till mage. Han sitter själv och när är sååååå nära att krypa. Han står upp på fötterna och händerna med lillstjärten i vädret. Gungar fram och tillbaka men vågar ännu inte ta "steget" ;) och flytta fram en hand. Han tycker mycket om att få gå några steg när vi håller honom i händerna.

A-V är jätteduktig och har slutat med blöja nu. Från att det gick så segt till att hon totalvägrade trosor till att hon nu säger till att hon är nödig 99% av gångerna. Första dagen på dagis hände en olycka men sen dess har hon varit torr. När vi ska åka längre turer med bilen och när hon sover har hon blöja men annars är det stortjejstrosorna på.

Av EVL - 2 augusti 2015 23:52

Idag har vi döpt lillman trollman. Prästen öste tre rejäla skopor vatten på hans huvud utan att han reagerade nämnvärt. Elvis slog istället lite med handen i dopfunten för att plaska har han precis lärt sig :) Det var en fin dag med nästan alla våra närmaste på plats. Min kusin sjöng och spelade två fina låtar och jag bet mig i läppen för att inte gråta. Min mamma, prästen, svågern och min farbror spelade Bamse på trumpet och jag och E läste en dikt tillsammans. Det var fint.


Denna gång kände vi oss ju lite mer rutinerade. Vi visste hur det gick till. Denna gång skulle jag inte stressa ihjäl mig. Inte ta på mig att baka alldeles för mycket och sånt. HAHA vad dum jag var. Vi kommer aldrig ifrån det där sista-minuten-kaoset. Det är bara så vi är!


E har haft semester i två veckor nu och vi har tillbringat nästan varje dag åt att renovera vårt vardagsrum. Det är saker och sågspån och verktyg och virke ÖVERALLT. A-V "hjälper" också till genom att lägga ut sina saker i små högar överallt. Mitt uppe i detta har jag försökt organisera mig och få fram något fikabröd. Faktiskt så var jag tidigt ute med det mesta och när det var dags att hämta tårtor och duka på lördagen så skulle det gå rätt smärtfritt enligt mina beräkningar. Fast på dagen skulle vi på kalas för E´s lillasyster så halva dagen gick först åt till att städa upp barnen och oss själva, försöka få A-V upp från badet i tid. Sen kom E på att han hela tiden tittat på fel klocka...den som går alldeles för långsamt, vilket resulterade i att vi plötsligt hade SUPERBRÅTTOM. Som vanligt.


Efter kalaset hann vi ge A-V lite middag (tre pizzaslicear från dagen innan), medans jag med hörlurarna på (eftersom Elvis gallskrek) gjorde pannacotta och doppade biskvier i choklad samtidigt. Sen var det dags att försöka få med allt i bilen. Dekorationer, bålskål, ballonger (som jag ändå glömde att blåsa upp), biskvier, chokladmousse, mjölkpaket, kläder, strössel...miljoner saker! Barnen skrek i kör. Det gör de alltid när vi har bråttom. De är väldigt synkade på det sättet... Det var helt galet. A-V vägrade skor och skulle stanna och plocka upp blommor på väg till bilen. E glömde något, sen glömde jag något och precis när vi packat bilen alldeles full så ser jag vad jag har på mig! Världens skitigaste mjukisbyxor! FAN SÅ KAN MAN JU INTE GÅ IN PÅ ICA OCH HÄMTA TÅRTOR! Som tur är hittar jag ett par lite halvtrasiga shorts bak i bilen och tänker att det får duga. Jag får klä om i bilen. Jag får plats.


Ska precis hoppa in när E´s mamma och syster parkerar bakom oss. De ska hämta en tv som står i vårt hus. E stressar iväg med svärmor och systern står kvar och pratar med mig och barnen någon minut. Jag håller shortsen i handen och kommer på att jag inte har några trosor på mig av någon anledning. FAN! Tillslut går systern iväg för att hjälpa svärmor och jag hoppar in i bilen. Ner med mjukisbyxorna fort som satan och krånglar på mig shortsen. När de är vid knäna ser jag reflektioner på bilen bredvid av någon som kommer gåendes. FAN IGEN. Shortsen satt fast vid knäna!!!! Där satt jag utan trosor, med benen inklämda i ett par trasiga short och med saker överallt. Av panik slet jag till och fick upp byxorna sekunden innan E kommer gåendes runt hörnet... med resultatet att jag slet upp ett ännu större hål i shortsen och att jag stukade långfingret så att knogen blev blå.


När vi väl kom in med tårtor och barn i lokalen så blir A-V som tokig för att det finns så mycket bestick och tallrikar överallt. HON ÄLSKAR ATT DUKA. Det är det bästa hon vet! Hon är i paradiset. Hon börjar duka fram skedar och vaser och glas och leksaker från någon gammal kyrklåda hejvillt överallt. Tacksamt nog var min mamma med för Elvis var såklart fortfarande jättearg och ville bara vara i famnen.


När vi ställt iordning borden så ser det så lite ut på något sätt. Mamma tycker det är märkligt att det är så få platser. "Men det är luuuugnt" säger jag. "E har koll på hur många vi är. Det är hans enda jobb". HANS ENDA JOBB!


Jag skriver upp vilka som kommer och upptäcker att han har räknat fel på 7 personer.!! Fick panik i några minuter tills jag räknat hur mycket av allt fika jag gjort. Det skulle räcka precis. VILKEN JÄVLA TUR. Så fortsätter vi duka och så säger mamma något om hennes syster och hennes barn och E blir plötsligt likblek. Han hade glömt dom med. Han har räknat fel på 10 personer! Fikat skulle inte räcka. Klockan var 20,30.


Tacksamt nog hann jag skicka iväg mamma till ICA för att köpa mer ingredienser och tacksamt nog finns det drive in på MAX så att vi slapp svälta och tacksamt nog var jag klar med bakningen innan klockan var allt för sent igår natt. Det är så typiskt oss :D Det ska aldrig gå smärtfritt. Men det var det värt för dagen idag var så mysig och fin! Bilder kommer senare.



Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards