EttVanligtLiv

Alla inlägg under november 2010

Av EVL - 30 november 2010 14:45

De ömma bröstvårtorna gjorde ett till guest appearance idag efter att jag skrivit mitt inlägg. Så på lunchen värkte det till ordentligt i dem och allt försvann igen. Nu "känns" de bara, det kan sticka lite i dem då och då. Detta är nog inget bra tecken... Kanske borde testa ikväll bara för att få ett slut på mitt lidande. Men jag hatar ju graviditetstest!!


Övriga "symtpom":

Trött (beror på nedanstående)

Sover dåligt

Huvudvärk (beror på ovanstående)

Värk i magen och ljumskarna (har jag alltid innan mens nuförtiden)

Ledsen (är jag alltid innan mens)

Varm/kall (har världens kallaste arbetsplats, men jag svettas samtidigt)

Hungrig jämt (är jag alltid)

Större bröst (beror antagligen på ovanstående)


Av EVL - 30 november 2010 09:11

Jag är på sådant dåligt humör igen! Som vanligt så kom ömheten i bröstvårtorna ca en vecka efter ägglossningen, men nu på bim-1/2 är det nästan borta. Om ägget skulle ha fäst för några dagar sedan så skulle ju ömheten inte försvinna, den skulle ju öka. Som vanligt tappar jag allt hopp redan innan mensen dykt upp. På något sätt känns det som om jag längtar efter att få en gråta ut, för alla tårar som kommer vid mens finns redan lagrade i kroppen. Känner mig otroligt nedstämd idag :(


Evelina skrev iallafall en jättefin kommentar till mitt förra inlägg som fick mig att må lite bättre - Tack så mycket <3.


Förstår inte varför jag har så svårt att se mig själv som gravid. Varje gång vi väntar på bim och jag "känner efter" så är det självklart för mig att vi inte lyckats. Jag förstår inte vad som är fel!

  

Av EVL - 29 november 2010 10:32

Jag har sovit så otroligt dåligt denna helgen! Antingen vaknade jag pga sjuka mardrömmar, för att det varit för varmt eller så har jag bara helt plötsligt slagit upp ögonen och funderat på om jag någonsin somnat över huvud taget?!


Helgen i övrigt har varit både bra och dålig. Bra eftersom jag fått umgåtts med E och min systers familj. Vi har bara tagit det lugnt och myst hemma, det har varit bra. Jag har fått sett när min systerson åkte pulka för första gången i sitt liv.


Det som varit mindre bra är att jag helt plötsligt hade ont i livmodern på Lördagen. Det kunde hugga till som kramp när jag råkade spänna magen. Hela dagen kändes det som om någon dragit åt ett skärp runt den och spännt åt.

Vårt försök att få till någon sort samliv utanför bäbisverkstaden slutade på Lördagen och Söndagen med att vi var tvungen att avbryta sexet eftersom det sved som eld för mig. Så vaknade jag imorse på BIM-3/4 med att bröstvårtorna var betydligt mycket oömmare än de varit i helgen.


Förstår inte varför jag aldrig får ömma bröst?! Är det något fel på mig? På sin höjd får jag ömma bröstvårtor och lite stickande känslor i brösten men det försvinner alltid innan mensen kommer.


Känner mig helt skadad i huvudet nu av avsaknandet på symtom. Föll i fällan och googlade "inga symtom innan bim" för att bli lite lugn. Tror ni det hjälpte?

Kan ingen bara säga att det inte går att känna något innan bim?!





Av EVL - 27 november 2010 11:54

Nu är jag på lite bättre humör. Ett stressigt jobb gör ju sitt också. Nu väntar vi på bim som borde vara på Onsdag eller Torsdag. För att härda ut tills dess och inte tänka på det så ska jag och E sysslesätta oss med julklappsinköp och mysiga hemmakvällar.


Igår fick jag ta hand om min systerson hela kvällen eftersom min syster höll på att gå sönder eftersom hon inte fått sova på flera dagar. En riktig win-win situation eftersom min syster fick lagad mat, bada badkar och sova i några timmar medans jag fick en hel kväll tillsammans med världens finaste bäbis. E som kom hem sent sken upp som en sol när jag hälsade honom välkommen hem med en liten bäbis på höften <3


  

Av EVL - 24 november 2010 13:25

Imorse tänkte jag skriva ett väldigt argt och onödigt irriterat inlägg om en viss typ av personer i min bekantskapskrets och deras förmåga att bli gravida hit och dit utan några som helst problem. Personer som rökt, knarkat och supit konstant sedan gymnasiet och ändå inte har några som helst problem att yngla av sig.

Jag började skriva på inlägget men bestämmde mig sedan för att inte gräva ner mig i sånna känslor, det löser ju inga av mina problem. Det blir bara jobbigare och jobbigare att få fler gravidbesked.


Jag vet inte vart alla positiva känslor tog vägen. Både E och jag är nedstämda och jag tror att han har gett upp detta försök redan, ända sedan jag berättade att spermieprovet kanske måste kollas igen. Vi hade en lång och ganska livlig disskussion om det i sängen för några nätter sedan. Han tycker att jag är för negativ, drar förhastade slutsatser och ringer runt till gynekologer hela tiden. Jag tycker att han engagerar sig för lite och låter mig dra hela lasset. Enligt honom skulle jag inte sagt något om provet och hållit det för mig själv. Skiljsmässobarn som jag är så såg jag till att vi somnade som vänner, men båda två har sovit sämre sen den natten.


Dagen blev inte bättre av att jag börjar få ont i magen runt livmoderstrakten, det brukar inte vara ett bra tecken. Dessutom är det hela 8 dagar kvar till bim. 
Jag har suttit okoncentrerad på jobbet och googlat på "hur ska det kännas innan bim" "era första graviditetssymtom" osv. Har redan läst sidorna flera ggr förut men jag kan inte låta bli. På lunchen berättade mamma att min syster vet att vi försöker och att hon varit jätteorolig för min skull eftersom jag stundtals verkat så ledsen. Så nu måste jag känna mig dum och skyldig för att jag inte har orkat prata med min syster om det här... Snart vet alla om våra problem och chansen att nånsin få överaska med glada nyheter är ju snart förbi. "Det är lika bra att berätta för E´s familj" sa mamma, och det kanske är sant. Men om vi gör det så är det officiellt. Vi har svårt att få barn... helt otroligt.


I min släkt har rökare, kvinnor med endast en äggledare, väldigt korta och sköra kvinnor och kvinnor över 40 fått barn. Men vi som är 25 och 27, friska och längtar så otroligt mycket, vi ska tydligen få kämpa för det. Jädra pissdag det är idag. Hoppas jag inte drog ner någon.


  

Av EVL - 22 november 2010 10:44

Jag förstår inte hur min moster, som är den enda i släkten som gått igenom samma sak, inte kan visa mer förståelse än hon gör. Hennes knep att ta sig igenom sin ofrivilliga barnlöshet var att förneka att hon hade problem och fortsätta som vanligt. Men hon måste ju ha kännt samma äckelkänsla när alla andra runt omkring blev med barn hit och dit?


I Lördags var jag och familjen på kalas hos min moster, vars dotter fyllde moppe. Jag blev placerad vid samma bord som min syster, hennes sambo och min moster. Hela tiden pratade min moster på om hur det var att ha en bäbis och vad lycklig man är. Det värsta var när hon frågade när min syster skulle skaffa sitt andra barn! Hur kan hon sitta och prata om sådant när jag sitter där? När jag och E får kämpa för att få vårt första barn, hur kan hon tro att jag vill sitta och höra på när min lillasyster planerar att bli gravid igen?!


Är det möjligt att en person som varit ofrivilligt barnlös inte känner och tänker på samma sätt som oss andra? Jag har då inte stött på någon i bloggvärlden som inte varit precis som mig. Kan det vara så att hon verkligen inte tror att det är jobbigt för mig att höra sådana saker eller har hon helt enkelt glömt bort hur det var? I vilket fall som helst så gjorde det kalaset till en pina och jag såg nog ut som en surkärring hela kvällen.


Det är en vecka sedan ägglossningen och jag var så himla duktig på att känna mig glad och lugn efter besöket hos L. Allt var ju bra med både mig och E. Nu har den nya informationen om att spermieprovet kan vara missvisande fått mig på dåligt humör. Nu är jag rädd och orolig igen...Skit också!



  



Av EVL - 20 november 2010 13:12

Idag har jag varit på stan med en vän som försökt bli med barn i flera år. Hon visste inte att vi försökt och det var så skönt att få berätta det för henne. Det jobbiga var att veta att när jag släppte av henne hemma så kommer hon antagligen att gråta, liksom jag som grät i bilen på väg hem. Det är nog jobbigt för henne att veta att vi försöker, men samtidigt tror jag att vi känner att vi kom varandra närmare.


Hon sa något idag som gjorde mig väldigt rädd. Hennes sambo har endast 20% funktionsdugliga spermier, men tant L sa åt dom att provet såg jättebra ut. Precis så har hon ju sagt till oss, hon kan ju inte göra så utförliga tester. Tänk om det är något fel på E´s simmare!? Har skickat ett mejl till en annan större gynekolog för att höra om de gör bättre utredning av proverna... fan nu kommer jag inte att kunna sluta tänka på det här!

Av EVL - 18 november 2010 15:16

Jag har lutat tempa, och kollade inte med ägglossningssticka den här gången. Jag går helt på tant L´s ord. Hon kollade på follikeln och på sekretet och ordinerade mig att köpa hem något gott och förföra E på kvällen. "Drick en halv flaska vin var så ni slappnar av" sa hon med ett leende. Tant L sa att sekretet var så bra (hur det nu kan vara det?!) att hon kallade in sin kollega för att visa upp det i mikroskop :D Hon sa att jag är en A-tjej. Som vanligt lämnade jag hennes mottagning med en varm känsla inombords. Hon är som sagt helt fantastisk!


Jag tog hennes råd och köpte med mig ost, kex, vin och jordgubbar hem till E.
Vi myste och drack vin och .. ja ni vet. Det känns så jäkla bra att släppa allt med termometrar och anteckningar om hur man mår. Till och med vårt sex har blivit bättre nu när båda försöker slappna av mer och mer.


"Klockan 13 - det sticker lite lite i ena sidan bröstet" - haha! min kalender är full av sånna anteckningar. Det hjälper ju inte och det ökar bara stressen kring det här med att bli med barn. Nu lägger jag ner allt som stressar mig!


I helgen ska E jobba till sent på kvällarna och som tur är har jag fullt upp med träningar, kalas för släktingar och fika med väninnor.


På Lördag ska jag träffa en av mina bästa vänner för att hon ska få prata av sig lite. De har just avslutat ytterligare en IVF med negativt resultat. Han har 20% rörliga spermier och hon har lidit av endometrios i många år. Vet inte hur mycket hon vill snacka om det,  jag kommer att fråga om hon vill berätta om det så får vi se. Det finns inte så mycket jag kan säga som får henne att må bättre, ska försöka finnas där bara. På Söndag ska jag och en annan väninna träffas hemma hos mig för att baka och mysa med hennes lilla tjej som är 5 månader. :)


  








Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards