EttVanligtLiv

Alla inlägg under januari 2013

Av EVL - 31 januari 2013 20:45

A-V har börjat visa intresse för att krypa. Hitills kan hon rotera och sparka sig frammåt medans hon är arg, men hon gör helt rätt med armar och ben. Varje natt denna veckan har jag hittat henne på tvären i spjälsängen med huvudet och fötterna mellan spälorna.

Förutom krypandet så har hon lärt sig att smacka som när man pussas och de flesta ljuden som kommer ur hennes mun är "aaa" och "heeeeeej". Självklart säger hon inte hej men det låter som det. Igår fick vi till en lyckad "konversation" när E sa "hej A-V är du hos mamma?" och hon svarade "heeeeej..... aaa".

Det känns verkligen att hon inte är någon liten liten bäbis längre. Ibland saknar jag den där lilla räkan men det är ju också helt underbart roligt att hon är med mer och mer.

Nu ammar jag bara morgon och kväll. Det har faktiskt gått smidigt att trappa ner men jag saknar våra stunder ihop. Sen en vecka tillbaka har jag haft riktigt ont långt ner i magen men jag vet inte riktigt om det är mensen som är på g eller om det beror på att jag släpade iväg mig på ett träningspass i Måndags. Eftersom det kännts mycket i äggstockarna på sista tiden tror jag nog att tant röd kommer snart. Jag hörde av mig till Falun igår eftersom jag funderade på hur det var med våra embryon. Vi fick aldrig höra något om hur det gick att frysa dom och när jag kollade på deras hemsida står det att de tar 4000 kr för förvaring av embryon - något vi aldrig behövt betala. Jag förstod att den summan måste ingå i graviditetsgarantin men ville ändå vara säker. Efter en kort mejlkorrespondans fick vi veta att våra fyra små ligger redo nere i Falun och att vi kan kontakta dom när vi känner oss redo för ett till försök.

Det kommer att dröja men ändå, det känns spännande att de finns där. Beroende på hur de är nerfrysta finns det två till fyra försök när tiden är inne. Skönt att veta att vi iaf har chansen och att vi inte kommer att behöva försöka på egen hand till en början.

Av EVL - 29 januari 2013 15:57

Prästen på familjegudstjänsten då lillan fick tillbaka dopprisman med sitt namn på sa något så fint. Hon sa att precis innan ett barn ska födas så blir h*n hämtad av en ängel som visar barnet världen och universum. Barnet får veta alla världens hemligheter och se hur hela dennes liv kommer att bli. När h*n fått sett allt detta gör ängeln så att barnet glömmer allt den sett så att den får leva sitt liv och göra sina egna val. Innan ängeln lämnar tillbaka barnet till mammans mage sätter den sitt finger ovanför barnets mun och lämnar ett avtryck som bevis på deras möte. Det är det avtrycket vi alla har under näsan. Det och på den här bilden även gröt ;)


 


Av EVL - 27 januari 2013 23:01

Har haft så mycket att göra, så mycket att ta igen nu när A-V är frisk att dagarna inte riktigt räckt till. Ska svara på era fina kommentarer så fort jag kan.


Det har lugnat ner sig nu. A-V blev märkbart bättre redan efter första kuren medicin och nu är vi inne på dag 7 av 10. Som tur är tycker hon att penicellin med körsbärssmak är toppen (medans jag sitter och småhulkar bredvid bara av doften och alla barndomsminnen den för med sig). Min mormor, A-V´s gammelmormor är fortfarande på sjukhuset eftersom hon har någon infektion i kroppen som de inte kunnat lokalisera än. Det känns så tomt att hon inte finns i sin lägenhet och det har lämnat ett stort hål i vår vardag. Inser nu hur mycket tid jag brukarspenderar med henne. Som tur är får hon nog komma hem imorgon. Läkarna ska också göra en utredning för att se vad hon behöver för hjälpmedel i tillvaron. Nummer ett borde vara ett trygghetslarm. Om jag inte varit hos henne när hon kollapsade hade hon inte kunnat ta sig till telefonen och Gud vet vad som hänt... usch.


Iom morgondagen inleder vi den sista hela veckan med mig som mammaledig. Ska inte skriva om hur det känns att börja jobba igen (40%) för jag vill inte känna efter för jag vet att det känns pissigt och jag ser inte alls fram emot det. Men jag ska verkligen inte klaga. Fick lite perspektiv på saker och ting när lillan blev sjuk. Jag är tacksam för att ha kunnat vara hemma så här länge med ett barn som faktiskt är min egen. Att jag fått bli mamma. Vilken tur jag har som har ett barn att sakna istället för att sakna ett barn! Det var verkligen inte länge sen det var tvärtom.

 

 

Av EVL - 23 januari 2013 15:19

Det blev ingen bra dag idag heller. A-V blev utskriven från barnkliniken då värdena såg mycket bättre ut och vi firade med att fika hos gammelmormor. Hon försvann helt plötsligt in på toaletten och när hon kom ut segnade gammelmormor ihop och jag var tvungen att ringa efter ambulans. Hon verkade ganska pigg när de körde henne till sjukhuset så vi hoppas på det bästa. Det har länge varit en av mina största farhågor att något ska hända när det bara är jag där men samtidigt var det ju tur för hon hade aldrig kunnat ta sig till telefonen själv.

A-V skrek och skrek inatt utan anledning. Efter hundrade försöket att amma henne somnade hon om. Jag tog tempen och nu hade hon väldigt lågt stället för högt, 36.3 inatt och 35.8 idag på sjukhuset. När jag pussar hennes lilla panna känns hon kall mot läpparna. Läkaren sa att det inte var något att oroa sig för så hag litar på det. Nu ska jag åka och hämta A-Vs mediciner och sen kanske jag kan sova ett tag. Har nog bara blivit ca 2 timmar totalt per natt.

Av EVL - 22 januari 2013 17:14

Usch vilka dagar det har varit! Upptäkte att A-V hade 39.5 i feber natten mot fredag och vi förberedde oss på några jobbiga dagar i tredagarsfeberns grepp. Första dagen låg hon bara i min famn och ömsom sov ömsom bara tittade mig i ögonen och såg ledsen ut. Hon skakade av frossa och ville inte ha någon mat men vi fick i henne vatten och bröstmjölk iallfall. På Lördagen kräktes hon ganska rejält på kvällen och gjorde mig orolig att det skulle vara något annat än tredagars. Ringde 1177 och bad om råd. Skulle avvakta och fokusera på alvedon och en massa vätska. På Söndagen vaknade hon med rekordhöga 40.4 och vi bad om att febern skulle ge med sig någon gång! Varje alvedonsupp sänkte febern till mellan 38.8 och 39.5


Tror inte att jag sov mer än kanske 1 timme per natt. Att en bäbis kan vara så varm! Låg bredvid henne och baddade med våtservetter och la på henne täcken när hon frossade. Flera gånger föll tårarna över att jag inte kunde göra mer än vad jag gjorde.


     


Igår hade det äntligen gått tre dagar och enligt sjukdomens alla regler skulle febern gå ner och hon skulle få prickar på kroppen. Jag låg vaken och höll koll på henne under natten. Det kändes inte riktigt som om det stämde med tredagarsfebern änså. När morgonen kom hade febern gått ner till kanske 38 och hon kändes mycket svalare. Men inga prickar. Då hade jag redan börjat fundera på om det kunde vara urinvägsinfektion alt njurbäckeninflammation pga den höga febern. Jag undersökte blöjjan och tyckte nog att kisset luktade mer än vanligt. När jag tänkte efter hade vi faktiskt lagt märke till det innan men trott att det berodde på att vi provade en annan blöjsort precis då.


Kl 8 slängde jag mig på telefonen och fick en tid på BVC kl 15. Jag och E letade upp ett av urinprovrören vi hade över från graviditeten och lyckades faktiskt fånga upp lite lite kiss! A-V hade vid det här laget fått upp febern igen och var verkligen jättevarm. Det kröp i kroppen på oss innan klockan äntligen slog 14.30 Jag passade på att ta ett bad för att försöka få ut trasslet jag kallade hår.


    
  


Läkaren på BVC körde urinprovet och tog sänkan som var väldigt lågt. Det visade på hög bakteriehalt i urinen och vi fick en remiss till akuten pga "hög UVI". Snabbt åkte vi hemmåt och jag sprang in och drog med mig det vi skulle behöva. Förstod att vi skulle bli kvar över natten iaf men tänkte bara på A-Vs saker, inte alls på att jag och E kanske skulle vilja ha typ tandborste och sånt...


På akuten blev vi sittande ett bra tag innan vi blev inkallade på ett rum. A-V fick av sig kläderna och blev såklart jätteledsen. Självklart strulade maskinerna också så de kunde inte mäta hennes blodcirkulation riktigt. När doktorn stod och stampade utanför för att ta oss till ett annat rum fick de det äntligen att fungera. Hon har börjat tycka att det är jobbigt med okända människor och okända lokaler så den här dagen var absolut ingen höjdare. Hon skrek och sträckte händerna mot oss. Så hjärtskärande.


Efter ytterligare ett läkarbesök blev vi skickade till barnavdelningen för att få ett rum. A-V fick en liten lila kanin att ta med sig från akuten. Vi döpte den till lilla Ninen. På rummet tog de två rör med blod och gav henne en liten säng av stål att sova på. Jag och E fick en liten 90´s att trängas på. Jag var tvungen att flytta på bilen från akuten och fick ta en ofrivillig promenad i kylan runt hela sjukhuset vilket slutade i att jag blev inlåst i garaget och tog mig ut springandes bakom en bil. Tyvärr är utfarten från garaget ganska långt från entrén så jag blev borta en timme från rummet och när jag kom tillbaka hade A-V fått alvedon och hade äntligen somnat. Vi försökte varva ner men hon vaknade efter bara några minuter och ville amma och vara nära. Efter det var det äntligen dags för antibiotika som skulle bekämpa bakterierna. De hade försökt dölja penicillinsmaken mer körsbär men lukten gav mig både kväljnigar och hemska barndomsminnen. Finns det något äckligare än penicillin? Brrr

     



Det blev inte mycket sömn denna natt heller. A-V hade inte mycket feber men hon vaknade gång på gång. Pga idiotiska regler i garaget och en miss på avdelningen fick vi bara ha bilen ståendes i garaget till 00,42 så klockan 6 när det öppnade igen var jag tvungen att springa ner dit kl 6 på morgonen för att lägga in en ny lapp. Hann bara tillbaka till rummet så vaknade A-V och någon timme senare hämtades vi för att gå till röntgen. Där undersökte de med ultraljud för att kolla efter missbildningar på njurarna. Som tur var hittades ingenting onormalt. Kl 10 fick vi äntligen bege oss hemmåt med en tid för blodprov imorgon och en tid för röntgen om några månader.


Nu ligger hon nästan feberfri och andas ut i soffan. Fortfarande trött och matt men iallafall sitt vanliga jag. Ninen fick såklart också följa med.

 

Ninen.




Av EVL - 18 januari 2013 15:38

Det var nog modersinstinkten som fick mig att vakna inatt runt 2. Kände på mig att något var fel och mycket riktigt kändes A-V jättevarm. Jag krånglade med termometern i mörkret med endast Ipaden som ljus för att inte störa henne allt för mycket. Tempen visade 39.5 :(

Jag fick upp E och tillsammans började vi leta efter barnalvedonen. Hann vända upp och ner på skötväskan två ggr innan vi hittade igen asken i sängbordet. Sen följde en natt helt utan sömn från min sida. A-V fick sova bredvid mig och hon låg och gnydde hela natten. Usch vad fruktansvärt det kändes!

Idag har hon också feber men inga förkylngssymptom. Misstänker därför att det är tredagarsfeber hon fått. Vi har barrikerat oss i soffan och hon somnar hela tiden i min famn. När hon har som högst feber får hon frossa och hon vill bara amma eller dricka vatten. När hon sitter i min famn tittar hon bara ledset in i mina ögon. Jag känner så väl igen den blicken från när vi låg inne på bb då hon bara kräktes hela tiden och födslovikten hade gått ner över 10%

Nyss fick hon alvedon då tempen åter var över 39 och nu nästan en timme senare är den bara nere på 38.8 Tack och lov är hon nu mer pigg och orkar prata och leka med lite leksaker. Snacka om att känna sig maktlös!

Av EVL - 17 januari 2013 22:21

Det har gått jättebra atr trappa ner på ammandet. Det mindre populära bröstet fattade galoppen direkt och blev till sin normala storlek medans favvobröstet fortfarande varit större och då och då värkt under dagen i väntan på kvällsamningen. Jag längtade verkligen efter att amma innan hon kom och har tagit tillvara på stunderna så nu när det snart är över känns det faktiskt jättetkigt. Det är kanske därför brösten nu helt plötsligt fått fnatt? Nu är båda jättestora och stenhårda och knöliga. Håller på att sprängas och det är flera timmar tills hon ska vakna första gången för natten. Inatt fick jag väcka henne för att äta för det gjode ont långt in under armen och det började droppa mjölk överallt.

Vi kanske är inne på sista rycket nu? Känns hemskt att jag inte ska amma så länge till. Det var ju liksom vår stund tillsammans. Nu när hon blir mer och ner mobil kommer de där nära stunderna att minskas hela tiden. Snart har hon inte tid att somna i famnen eller att bara sitta stil och låta sig pussas på. Igår badade vi och hon somnade liggandes på mitt bröst och mage. Önskar att jag för alltid kunde komma ihåg den stunden.

Av EVL - 15 januari 2013 23:29

Ikväll har vi suttit på försäkringskassans hemsida och planerat för föräldraledigheten fram till sommaren. Jag går tillbaka till jobbet 40% (dvs varje tisdag och onsdag) och E jobbar varje Torsdag och Fredag. Måndagarna får vi tillsammans. Alldeles nyss satt vi vid samma skrivbord med magen i vädret och planerade för ett hel nytt liv som kändes så overkligt. Nu helt plötsligt ska jag lämna över till E. Den där fullständiga mammaledigheten är snart över. *snyft*


Anna-Vera fyllde 6 månader i Måndags och det firade vi med att åka pulka för första gången.

   

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards