Usch vilka dagar det har varit! Upptäkte att A-V hade 39.5 i feber natten mot fredag och vi förberedde oss på några jobbiga dagar i tredagarsfeberns grepp. Första dagen låg hon bara i min famn och ömsom sov ömsom bara tittade mig i ögonen och såg ledsen ut. Hon skakade av frossa och ville inte ha någon mat men vi fick i henne vatten och bröstmjölk iallfall. På Lördagen kräktes hon ganska rejält på kvällen och gjorde mig orolig att det skulle vara något annat än tredagars. Ringde 1177 och bad om råd. Skulle avvakta och fokusera på alvedon och en massa vätska. På Söndagen vaknade hon med rekordhöga 40.4 och vi bad om att febern skulle ge med sig någon gång! Varje alvedonsupp sänkte febern till mellan 38.8 och 39.5

Tror inte att jag sov mer än kanske 1 timme per natt. Att en bäbis kan vara så varm! Låg bredvid henne och baddade med våtservetter och la på henne täcken när hon frossade. Flera gånger föll tårarna över att jag inte kunde göra mer än vad jag gjorde.

Igår hade det äntligen gått tre dagar och enligt sjukdomens alla regler skulle febern gå ner och hon skulle få prickar på kroppen. Jag låg vaken och höll koll på henne under natten. Det kändes inte riktigt som om det stämde med tredagarsfebern änså. När morgonen kom hade febern gått ner till kanske 38 och hon kändes mycket svalare. Men inga prickar. Då hade jag redan börjat fundera på om det kunde vara urinvägsinfektion alt njurbäckeninflammation pga den höga febern. Jag undersökte blöjjan och tyckte nog att kisset luktade mer än vanligt. När jag tänkte efter hade vi faktiskt lagt märke till det innan men trott att det berodde på att vi provade en annan blöjsort precis då.

Kl 8 slängde jag mig på telefonen och fick en tid på BVC kl 15. Jag och E letade upp ett av urinprovrören vi hade över från graviditeten och lyckades faktiskt fånga upp lite lite kiss! A-V hade vid det här laget fått upp febern igen och var verkligen jättevarm. Det kröp i kroppen på oss innan klockan äntligen slog 14.30 Jag passade på att ta ett bad för att försöka få ut trasslet jag kallade hår.

Läkaren på BVC körde urinprovet och tog sänkan som var väldigt lågt. Det visade på hög bakteriehalt i urinen och vi fick en remiss till akuten pga "hög UVI". Snabbt åkte vi hemmåt och jag sprang in och drog med mig det vi skulle behöva. Förstod att vi skulle bli kvar över natten iaf men tänkte bara på A-Vs saker, inte alls på att jag och E kanske skulle vilja ha typ tandborste och sånt...

På akuten blev vi sittande ett bra tag innan vi blev inkallade på ett rum. A-V fick av sig kläderna och blev såklart jätteledsen. Självklart strulade maskinerna också så de kunde inte mäta hennes blodcirkulation riktigt. När doktorn stod och stampade utanför för att ta oss till ett annat rum fick de det äntligen att fungera. Hon har börjat tycka att det är jobbigt med okända människor och okända lokaler så den här dagen var absolut ingen höjdare. Hon skrek och sträckte händerna mot oss. Så hjärtskärande.

Efter ytterligare ett läkarbesök blev vi skickade till barnavdelningen för att få ett rum. A-V fick en liten lila kanin att ta med sig från akuten. Vi döpte den till lilla Ninen. På rummet tog de två rör med blod och gav henne en liten säng av stål att sova på. Jag och E fick en liten 90´s att trängas på. Jag var tvungen att flytta på bilen från akuten och fick ta en ofrivillig promenad i kylan runt hela sjukhuset vilket slutade i att jag blev inlåst i garaget och tog mig ut springandes bakom en bil. Tyvärr är utfarten från garaget ganska långt från entrén så jag blev borta en timme från rummet och när jag kom tillbaka hade A-V fått alvedon och hade äntligen somnat. Vi försökte varva ner men hon vaknade efter bara några minuter och ville amma och vara nära. Efter det var det äntligen dags för antibiotika som skulle bekämpa bakterierna. De hade försökt dölja penicillinsmaken mer körsbär men lukten gav mig både kväljnigar och hemska barndomsminnen. Finns det något äckligare än penicillin? Brrr

Det blev inte mycket sömn denna natt heller. A-V hade inte mycket feber men hon vaknade gång på gång. Pga idiotiska regler i garaget och en miss på avdelningen fick vi bara ha bilen ståendes i garaget till 00,42 så klockan 6 när det öppnade igen var jag tvungen att springa ner dit kl 6 på morgonen för att lägga in en ny lapp. Hann bara tillbaka till rummet så vaknade A-V och någon timme senare hämtades vi för att gå till röntgen. Där undersökte de med ultraljud för att kolla efter missbildningar på njurarna. Som tur var hittades ingenting onormalt. Kl 10 fick vi äntligen bege oss hemmåt med en tid för blodprov imorgon och en tid för röntgen om några månader.

Nu ligger hon nästan feberfri och andas ut i soffan. Fortfarande trött och matt men iallafall sitt vanliga jag. Ninen fick såklart också följa med.

Ninen.

 

Linnea.

22 januari 2013 19:21

Usch och fy, det finns inte ord för hur synd jag tycker om er och lilla Anna-Vera! :( Har själv haft akut UVI och vet hur fruktansvärt det är. Så himla hemskt. Hoppas ni slipper mer sjukhusupplevelser, jag vet hur hemskt det är med liten bebis. :(

Kramar, krya och kärlek!

http://linneabatsman.blogspot.com

EVL

22 januari 2013 19:43

Tack vännen! Ja jag har haft det jag med :( hemsk att tänka på hur ont hon måste ha haft det.
Kram och kärlek tillbaka!

 

M

22 januari 2013 21:09

Hoppas att allt har gått bra för lilla Anna-Vera och att hon piggar på sig snart! Har följt din blogg länge...men var alldeles för feg för att berätta det för dig igår!

EVL

22 januari 2013 23:12

Har vi träffats igår? :)

 

Mammatea

22 januari 2013 22:13

Skönt att veta vad det var och få hjälp. Hoppas hon snart är frisk igen.

http://Mammatea.de

 

Lilla bönan

23 januari 2013 09:29

Usch vilken mardröm!! Stackars lilla A-V.
Skönt att höra att hon mår bättre iallafall :-)
Kramar

http://lillabonans.blogspot.com

 

M

23 januari 2013 10:08

Ja, jag jobbar på akuten.. :)

EVL

23 januari 2013 11:35

Haha, oj vad är oddsen att vi skulle träffas! Vilken av dem var du?

 

Icka

23 januari 2013 10:49

Åh så skönt att ni ä hemma, har tänkt på er o varit så orolig <3
Ja kommer seriöst avlida första ggn Herman blir sjuk o ni åkte ju på en rejäl första gång oxå fy!
Kramis o pussa A-V från Linkan =)

http://www.kommandoran.blogg.se

EVL

29 januari 2013 15:54

Tack fina du! Ja det är jättehemskt och som mamma ska man liksom hela tiden vara lugn och trygg. Kände mig inte alls särskilt fylld av något av det. Kramar och pussar levererade :) skickar detsamma till lilleman

 

M

23 januari 2013 12:14

Jag kom in ganska precis när ni fick till syresättningen ordentligt samt fixade det andra rummet

EVL

23 januari 2013 14:47

Jaha, ja då vet jag precis vem du är :) hej!

 

M

23 januari 2013 16:02

Hej :) Läste precis om din gammelmormor, nu får det väl vara slut på elände! Hoppas att allt går bra och att de båda kryar på sig!!

EVL

29 januari 2013 15:53

Tack fina du :)!

 

C

23 januari 2013 17:56

Jobbigt att hon skulle behöva åka på det. Så liten och ömtålig liksom. Fan jag kan inte ens äta körsbär nu som vuxen för jag tänker bara tillbaka på barndomen.. Du vet dom där röda tuggummina som finns i automater? De är bara att slänga :s Skönt att hon mår bättre iaf! Kramar <3

http://spyor.blogg.se

EVL

29 januari 2013 15:52

Haha, ja precis så luktar hennes medicin *blä!!!*
Tack :) Kramar!

 

Du + jag och framtiden

23 januari 2013 19:12

Skönt att det började vända till det bättre! Det är så jobbigt när de små är sjuka.

http://dujagochframtiden.blogspot.se

EVL

29 januari 2013 15:52

Tack fina!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...