EttVanligtLiv

Alla inlägg under mars 2011

ANNONS
Av EVL - 31 mars 2011 10:28

Ok yes nu är jag tillbaka. Mensens negativa tankar har runnit av mig och nu blickar vi frammåt. Jag fokuserar på det positiva, det jag kan påverka. Exempelvis:


Läkartider/besök

Se till att ha läkemedel hemma

Äta mina vitaminer

Träna

Äta gott

Semester

Hålla mig borta från ansiktsbok


För att dirigera om mitt fokus har jag börjat drömma om sommaren och semestern. I slutet av Juli är vi antingen gravid eller står i kö till IVF. I vilket fall som helst är vi närmare bäbis. Jag drömmer om att få ta bilen ner till Rättvik bara E och jag. Vi slår upp ett tält och tar ett kvällsbad här:


 


Efter badet går vi tillbaka till tältet och läser gamla tidningar. Jag skulle laga mat på jägarkök och sen kunde vi sitta och prata och dricka ett gals vin (eller saft, hoppas saft!) Resten av veckan skulle spenderas tillsammans bara vi två. Minigolf och glass på stranden på dagarna och god mat/mys i tältet på kvällarna.


E´s idé om en härlig semester ser inte riktigt ut på samma sätt. Han vill jobba på huset och dricka saft på vår altan... thats it. Själv tycker jag inte att man ska måla väggar och lyfta sten konstant i 4 veckor. Vi får se om vi kan mötas på mitten, eller om jag kan få min vilja igenom ;)

 

ANNONS
Av EVL - 30 mars 2011 15:12

När vi försökt i ungefär ett halvår fick jag reda på att min bästa vän också skulle ha barn. Det visade sig att dom skulle få sin lilla dotter en månad efter att min syster var beräknad. Hade vi lyckats bli med barn hade jag alltså fått vara mammaledig samtidigt som min allra bästa vän. Istället är det min syster som fått tagit över. Idag är de tillsammans på barnvagnsbio och när jag ringde för ett tag sedan satt de och fikade hemma hos min vän. Barnen lekte så snällt i bakgrunden och de lät så glada.


Fan vad det skar i hjärtat. Det är ju jag som ska sitta där och leka vuxen. Jag kunde inte låta bli att se min syster så som hon såg ut innan hon fick sin son. Omogen och ständigt festandes. Nu sitter hon hemma hos min bästa vän och jag sitter här, fortfarande kvar i "ungdomslivet". Jag känner mig så jävla utanför!

 

Av EVL - 29 mars 2011 15:50

De ringde precis från TF. Det blir ingen spolning före detta försök eftersom man riskerar att spola bort de ägg som håller på att mogna när man är så långt gången i cykeln. Eftersom det inte finns någon tid att byta till så får spolningen vänta. Blir jag inte gravid av detta försök så planeras en spolning direkt efter mensen.


För andra gången swischar alltså spolningen förbi precis vid mitt huvud men denna gången känns det inte roligt. Sist tyckte jag att det var skönt att få slippa men nu ville jag faktiskt bara få det gjort. Fick ny tid och dag för VUL och det är på Måndag 4 April. Hoppas hoppas hoppas att den något ökade dosen kortar ner väntetiden innan Ovitrellesprutan. Kollade i almenackan och i hela 23 dagar sprutade jag innan jag fick ta ägglossningssprutan.


 

Av EVL - 29 mars 2011 09:59

Jag väntar på att TF ska höra av sig ang min tid för spolning. Eftersom TF själv inte var inne på kliniken igår så kunde de inte säga ifall det var för sent att spola när jag är på CD12 (Onsdag 6 April). För mig vore det jätteskönt att få flytta tiden till Måndag 4 April istället eftersom:


  • Då kan E följa med. Han åker på kurs på Tisdagen och är borta även Onsdagen 6:e. Eftersom jag inte vill åka helt själv så får mamma följa med istället. Det känns ju sådär att vara 25 och ta med mamma till doktorn... Dessutom är hon något av en expert på att ställa knäppa och pinsamma frågor. Vet inte om hon ska vara med under själva ingreppet? Klart jag kan klara mig själv där inne men samtidigt kanske det är bra att ha nån att prata med under tiden, om det gör ont... gör det ont?

  • Det blir gjort fortare, dvs jag slipper oroa mig så länge. Bra för mig som är duktig på att måla upp skräckscenarion.

 




Av EVL - 28 mars 2011 12:53

Min syster har en sambo som är otroligt! duktig på att fotografera. Tillsammans har dom redan gjort flera familjealbum och ett speciellt fint album till deras lilla son. De börjar med bilder från den dagen de fick ett pluss på stickan (första försöket) och fortsätter med bilder från bb och vidare till hans 8-månadersdag. De har skrivit jättefint till alla bilderna och min systerson kommer garanterat att uppskatta den när han blir äldre.


Funderade lite på hur vår bok till vår kommande son/dotter kommer att se ut. Antagligen utan försköningar men säkert med minst lika mycket glädje. Kan tänka mig att det kommer att stå ungefär såhär:


"Kära ******, du ska veta att du var älskad och eftertraktat långt innan du föddes. Mamma och pappa längtade så innerligt efter dig i flera år medans de förberedde sitt liv för din skull. Mamma studerade och pappa började jobba. Tillsammans sparade vi ihop pengar för att kunna köpa ett hus till vår familj. När vi flyttade in i huset började vi försöka skapa dig. Ibland går tyvärr allt inte som man tänkt sig och livet blir en prövning. Trots att mamma och pappa gjorde allting rätt blev vi inte med barn. Vi fick kämpa för att en dag kunna hålla dig i vår famn. Trots jobbiga behandlingar och oändligt massa tårar visste vi att varje andetag ledde oss närmare dig. Vår kärlek till dig fick oss att fortsätta.

 

Mamma fick diagnosen PCOs vilket gjorde att hon var tvungen att ta en spruta i magen varje dag för att framkalla en ägglossning. Hormonerna gjorde att hon gick upp i vikt och blev nedstämd. Stundtals kände vi hopp och andra stunder kändes längtan efter dig nästan övermäktig. Mamma och pappa gick till en jättesnäll läkare i Härnösand som var optimistisk och trodde att allt skulle ordna sig.

 

Så en dag, efter flera olika behandlingar och utan att mamma och pappa riktigt vågade tro på det fick vi ett pluss på stickan. Mamma och pappa var chockade och grät mycket. Efter två år fanns du äntligen i magen! Lyckan var total.

 

Mamma och pappa var oroliga för dig genom hela graviditeten. Pappa förbjöd mamma att gå ut på google.se för att läsa om hemska saker. Tillsammans uthärdade vi dagarna fram till det första ultraljudet då vi fick se dig för första gången. Både mamma och pappa grät av lycka.

 

Äntligen fick pappa börja måla ditt rum och bygga din säng. I ditt rum har vi stått oändligt många gånger med sorg i hjärtat, längtat och fantiserat om hur det skulle se ut när du äntligen kom till oss. Mamma packade upp dina första bäbiskläder, de hade vi haft gömda långt in i en hemlig låda. Ibland brukade mamma plocka upp dem och lukta på dom. Det brukade göra henne ledsen men nu var hon glad. Ditt rum blev så fint och precis som vi föreställt oss.

 

Nu har magen växt rejält och pappa kan känna sparkar! Han pratade med dig varje dag och berättade hur mycket vi längtade. Vi var fortfarande väldigt oroliga för att något skulle gå snett. Mamma var lycklig för varje spark du gav henne innifrån magen.

 

Äntligen hade värkarna satt igång och mamma och pappa åkte in till BB. Det gjorde ondare och ondare men både mamma och pappa var glada och tacksamma för att vara där. Klockan 09,48 tittade du äntligen ut och du var det vackraste i världen! Vi är så tacksamma för att du finns hos oss. Du är ett mirakel och en påminnelse om att ta tillvara på det viktiga i livet. Vi älskar dig!"

 

Av EVL - 28 mars 2011 10:05

Jag är inte helt uppe från golvet än, kanske halvägs. Vi kan säga att hukandes går jag tillbaka till jobbet efter en skithelg:


     

Lördag - mensdag

Som vanligt jobbade E till sena kvällen både Lärdag och Söndag så jag blev lämnad ensam med sorgen och mensvärken. Tack och lov så var mensvärken uthärdlig denna gången. Två aldedon och värken försvann.


Jag gruvade mig nog mest för att behöva berätta den tråkiga nyheten för E lite senare på kvällen. Dagen innan hade han berättat att han i smyg ritat in ett hjärta i Måndagsrutan i kalendern på jobbet. Det skulle bli dagen då vi äntligen lyckades, då vi skulle få se ett positivt graviditetstest, eller iallafall dagen då mensen inte kom och vi skulle gå runt och vara spända och nervösa inför att testa imorgon. Så blev det ju inte och herregud vad jag grät där ensam i huset. Inte så jättemycket för att mensen kom utan för att det känns så lönlöst allting. Det känns overkligt och fel!


Mamma kom förbi för att göra ett försök till att vara nära mig men jag orkade inte. Tillslut gick jag med på att låta henne skjutsa mig till min syster och hennes familj. De tog hand om mig genom att inte ställa en massa frågor eller vilja prata, de lagade mat och lät mig glida omkring i min egen värld. Med tårar i ögonen försökte jag hjälpa till att mata deras 9 månader gamla son. Vi släkte ner och myste i soffan. Inte ett enda ord sades om det som hänt och de kunde inte ha gjort det bättre. Jag hade inte orkat prata om det.


Det gick ok att berätta för E. Han visar ju nästan aldrig några känslor men jag såg att han också blev lite kortade. Kom lite närmare golvet.


     


Söndag - sprutdag 1

Jag försökte fokusera på att designa inbjudningskort till min mammas bröllop i Augusti. Mamma kom hem till oss och städade och lagade mat. På kvällen gick jag och E på David Batra. Skönt att få skratta lite men svårt att ta en spruta när man sitter i en mörk lokal, inträngd bland en massa okända människor.


På hemvägen åkte vi in på macken och köpte en stor godispåse. De sista timmarna innan sängen låg vi bredvid varandra i soffan och bara höll om varandra.


      


Måndag - Bäbishelvetet på jorden

Efter en urusel natt var jag tvungen att gå till jobbet igen. Dags att se kontoret som jag lämnade i förhoppningar om att vara gravid och lycklig nästa gång jag slog på datorn. Nästan direkt börjar mina två kollegor prata om deras små barn varpå chefen går dit och också börjar fråga högljud hur de sovit osv.

- "har du fått sooooova nånting i helgen då?"

- "det är väl jobbigt med de där bajsblöjjorna eller hur?"

Jag funderade på att stänga dörren då en nyanställd kille kommer upp i vår korridor. Det visar sig att han ska ha barn vilken dag som helst och har begäret att skrika ut det till alla på kontoret. Det hela utvecklades till en riktig orgie i bäbisprat, dvs ett riktigt bäbishelvete för mig som sög ur stackars energi som jag lyckats samla på mig. Jag lyckades släpa mig till fikat en halvtimme senare men jag var så osocial att jag lika gärna kunde stannat vid datorn.


Jag har iallafall ringt TF och berättat om mensen, frågat om spolningen måste flyttas och plannerat för nästa besök. Dags att återgå till det man är bra på: Plannera inför läkarbesök och försöka bygga upp ett hopp inför nästa försök. Ja just det ja, jag ska oroa mig för spolningen också. Men det kanske är bra att oroa sig för något nytt? Omväxling förnöjjer ju sägs det väl? 

 

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10 11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22 23
24
25 26
27
28 29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se