När vi försökt i ungefär ett halvår fick jag reda på att min bästa vän också skulle ha barn. Det visade sig att dom skulle få sin lilla dotter en månad efter att min syster var beräknad. Hade vi lyckats bli med barn hade jag alltså fått vara mammaledig samtidigt som min allra bästa vän. Istället är det min syster som fått tagit över. Idag är de tillsammans på barnvagnsbio och när jag ringde för ett tag sedan satt de och fikade hemma hos min vän. Barnen lekte så snällt i bakgrunden och de lät så glada.

Fan vad det skar i hjärtat. Det är ju jag som ska sitta där och leka vuxen. Jag kunde inte låta bli att se min syster så som hon såg ut innan hon fick sin son. Omogen och ständigt festandes. Nu sitter hon hemma hos min bästa vän och jag sitter här, fortfarande kvar i "ungdomslivet". Jag känner mig så jävla utanför!