Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden.

När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller vad det är så att magen får en stenhårt kul på höger eller vänster sida.

Jag hade inskrivningssamtal förra veckan och eftersom jag är 35 fick vi erbjudande om KUB vilket vi såklart tog. Jag lämnade blodprov samma dag och imorgon den 5/5 är det dags för ultraljud. Det ska bli spännande men också lite läskigt. Vad gör man om man får ett jättedåligt värde? Tänk om något är fel där inne? Det uppdagades att jag behövde järn också så det äter jag nu. Och sisådär 700 plommon om dagen :S

Jag fryser och svettas något så otroligt hela tiden. På natten när vi ska sova är det som om någon slår på en knapp och jag känner hur hela jag börjar koka.

Har inte orkat uppdatera här alls. Vecka 8-11 har varit som en lång infuensa och magsjuka på samma gång. Som tur är har jag inte behövt kräkas men det har varit nära. Jag har gått mellan jobbdatorn och sängen hela dagarna men som av ett under har jag lyckats träna ändå. Så fort jag får upp pulsen försvinner illamåendet ett tag vilket är så skönt.

Såhär mådde jag:

Runt vecka 7-8 märkte jag att magen sväller upp väldigt på kvällen. 

Förstoppad och kissnödig jämt.

Jag tänker på mat hela tiden och blir så galet hungrig under dagen.

Mår illa när jag inte ätit och sen direkt efter att jag ätit.

Ont i brösten och de är större och tyngre.

Väldigt ont i huvudet av värme. Klarar inte av varma drycker alls. Te eller kaffe lockar absolut inte.

Inga direkta cravings bara hungrig på ALLT hela tiden.

Och törstig!