Efterkontrollen gick jättebra. Barnmorskan var förvånad över hur smidig förlossningen var och att jag nästan inte sprack nånting. Vi pratade lite om lillan och hur vi upplevt föräldrautbildningen. Jag förklarade att vi inte vill tillföra några extra hormoner nu när min kropp äntligen kan få vila ifrån dem ett tag. Med mig hem fick jag därför ett paket kondomer.

Både jag och E har ju tänkt oss att det är det vi kommer att använda nu ett tag framöver men herregud vad fel det känns att se dem ligga där bredvid sängen! Tvärtom liksom. Det har nog inte gått in i mitt huvud att vi inte behöver ha ångest över sex längre. Nu vill vi ju faktiskt inte bli gravid, som om det nu skulle kunna hända... Skulle inte förvåna mig om jag lägger mig med benen i vädret efteråt bara av ren vana, eller om vi fortfarande bara kör med de där barngörarvänliga ställningarna.

Det känns bara skumt hela grejjen. Lusten finns inte riktigt där heller. Dessutom är vi aldrig någonsin ensamma och jag skull aldrig kunna göra det med A-V i samma rum, eller när hon är vaken i något annat rum för den delen.

Imorgon är det redan 10 veckor och sex dagar sedan A-V kom till världen och det betyder både efterkontroll och babymassage. Jag vet redan vad BM kommer att säga, "knipövningar, knipövningar, knipövningar". Måste bli bättre på det... eller ja, börja göra dem. Vi kommer säkerligen också att prata preventivmedel vilket känns otroligt onödigt. Har verkligen ingen lust att äta mer hormoner nu och det känns ju verkligen inte som om det skulle behövas i vårt fall.

Direkt efter kontrollen bär det av till mvc för babymassage. Vi är instruerade att ta med kallpressad rapsolja att smörja dem med. Funderar på hur hon kommer att reagera på att bli insmord. Själv har jag alltid tyckt att det varit jobbigt med feta krämer och massageolja på kroppen. Det kan bli lite problematiskt om det visar sig att hon inte heller uppskattar det. Tänk att ha en hysterisk ålande bäbis som dessutom är hal som en liten ål ;)

Ikväll fick vi en liten stund för oss själva jag och E. Vi satte oss i källaren och såg en film tillsammans medans mamma och hennes man vaktade A-V. Det känns att vi borde försöka få fler sådana stunder tillsammans. Det tar liksom ett tag att komma tillbaka till "parläget". Nu sover A-V mellan oss i sängen och det är ju mysigt men jag saknar att bli omhållen av honom. Ska försöka göra nya försök att få henne att sova i egen säng på natten, nu när hennes kräkningar lugnat ner sig *ta-i-trä*

Det var nästan på dagen ett år sedan vi träffades på ett fik och sedan en restaurang och åt tillsammans. En av oss väntade på testdag medans fyra andra spänt stod i startgroparna för IVF och sprayade för fullt. Tänk om vi vetat då att hela fem stycken skulle plussa och få barn nästan samtidigt, OCH att alla fem skulle få döttrar! Fantastiskt!

Vi träffades igen när magarna knappt syntes och tog en långfika på samma café. Efter det följde vi varandras bloggar och väntade spänt på både vår egen men också varandras förlossningar. Så kom då fem fina underbara längtansflickor till världen, nästan samtidigt <3.

Igår träffades vi. Nu med barnen i våra famnar. Vilken underbar dag det var! Det känns fantastiskt att kunna fortsätta följas åt och att en dag kunna berätta för våra barn att de delade resan tillsammans på ett sätt. Tack för en fantastisk dag!

En mamma och ett barn saknas på denna bild :)

Det har alltid varit något jag längtat efter, att äntligen få vara med i tidningen med vårt nyfödda barn. Länge trodde jag att det aldrig skulle hända. En dag på jobbet fick jag se en annons där mamman hade samma förnamn som jag. När jag tittade snabbt kunde jag nästan fantisera om att det var våra namn och vårt barn som var på bilden. Jag sparade sidan som pdf och hade den på skrivbordet så att jag kunde öppna den och drömma lite då och då.

Idag är vi äntligen med i tidningen, jag och E och vårt nyfödda barn. Hon fyller 10 veckor idag men det är fortfarande svårt att helt förstå att det inte är bara en fantasi.

Här hemma har det varit hektiskt ett tag. Man tror att man har mycket tid när man är ledig men herregud vad dagarna bara flyger förbi!

Jag ringde bvc för att prata om A-V's läskiga episoder där hon sätter i halsen. Vi fick komma in samma dag på kontroll men fick svaret att det antagligen är dykreflexen och eftersom hon inte blir blå och livlös så ska jag sova lugnt om nätterna (yeah right!) Som tur är har hon inte haft några fler sådana incidenter *ta-i-trä*.

Vi tittade på film från A-V's första veckor och insåg att det händer så otroligt mycket med henne nu. Nu är hon med och ler åt oss och sina favoritsaker. När jag lägger henne brevid mig för att amma på natten slutar hon skrika och gapar för hon vet vad som kommer :)

När det är dags att sova brukar det fungera jättebra att lägga något över hennes ögon. Om hon fortfarande är orolig lägger jag näsan mot hennes och snosar på henne medans hon blundar.

Nu är videokameran tömd och jag ska bli bättre på att filma vardagen, det är ju trots allt den man brukar glömma. Imorgon väntar barnklädesmarknad och det ska bli jättekul att fynda! 10 kr för en body som i affärerna kostar 100 kr känns ju helt ok :) dessutom är det ju redan tvättat och innehåller mindre gifter.

Idag har vi varit och skrivit på faderskapsintyget som gör att E numera är pappa även på papperet. Självklart skrev vi också på för gemensam vårdnad. Detta betyder att A-Vs valda efternamn (E's) kommer att gå igenom.

Innan vi visste hur svårt det skulle vara att bli med barn hade vi planerat att vara gifta vid det här laget men de pengarna fick gå till annat. Till något, eller någon ;) mycket viktigare. Det spelar ingen roll att vi ännu inte haft tid/ork/råd att bli man och hustru. Nu har A-V hans efternamn och förhoppningsvis är det min tur snart :)

Jag trodde att kaffesuget kom tillbaka direkt efter förlossningen men inser nu att så inte alls var fallet. Sen en vecka tillbaka har begäret växt och växt tills jag inte klarar en dag utan några koppar. Nu känns det så avlägset att jag för några månader sedan plågade i mig en halv mun kaffe om dagen.

Efter noggranna efterforskningar på nätet (pålåtliga google) verkar det som om det är dykreflexen som gör så att hon inte andas. När saliv eller kräks kommer i fel strupe så täpps halsen igen. Det växer bort när de blir äldre och på kräksbarn är det vanligare att reflexen sitter kvar längre.

Jag tror att jag drömde om detta innan hon var född. Kom på att jag flera gånger under graviditeten drömde att halsen slöt sig och jag vaknade av att jag var tvungen att dra efter andan. Kanske kroppen kände på sig något?