Idag fyller A-V hela två månader. Tänk att hon levt dubbelt så länge nu som förra månaden! Jag får fortfarande overklighetskänslor ibland när jag vaknar bredvid henne. Trots att det såklart är utmattande ibland är allt med henne roligt. Jag kan bli avundsjuk på E när han går iväg för att byta på henne t.ex Vi börjar känna varandra mer o mer och jag känner att hon tyr sig mest till mig. Skulle armkraften finnas skulle jag hålla henne nära varje sekund varje dag. Nu sover hon bredvid mig och jag får nöja mig med att lägga näsan mot hennes runda lilla kind. Jag är så tacksam för alla hennes små ljud och längtar redan efter att hon ska vakna och vilja ha mat.