Vet ni vad, det är 6 dagar kvar till bim och jag har så jädra svårt att hålla uppe något slags hopp. Fastän jag lovat E att vara mer positiv den här gången. Det känns bara omöjligt nuförtiden, som om det aldrig kommer att gå. De flesta får tydligen tre försök med Puregon och det betyder att detta igentligen är vår sista omgång. Nu kommer vi att få ett försök till, men någonting annat måste ju vara fel eller hur?
TF tyckte det var konstigt att det inte funkat. Det känns som om alla läkare bara tycker att det är konstigt. Om man har så många och fina ägg med PCO-äggstockar, normal vikt, inga fel på hormonerna, fri passage och normala spermier, VARFÖR funkar det inte? Är det inte meningen att vi ska få bli föräldrar? Hur många försök med Puregon ska det behöva ta?
Jag hatar mig själv som inte kan hoppas. Jag kan inte se att detta skulle kunna gå bra. Det känns hopplöst.
Jag är rädd för hur jag ska må i framtiden, för IVF gör mig så jävla livrädd. Inte för att det ska göra ont eller vara jobbigt fysiskt, utan för att misslyckas. Det är den sista utvägen.
Alla läkare och människor omkring oss säger att det kommer att gå så bra. Ändå sitter jag här som ett stort misslyckande, fortfarande utan bäbis i magen. På Torsdag är det Vårruset igen. Förra året mådde jag pissigt dåligt runt den här tiden, men jag lugnade mig själv med att vi iallafall måste ha lyckats till nästa år.
Jag skulle inte springa ett till Vårruset, jag skulle gå med barnvagn eller sitta hemma med en bäbis i magen. Detta år orkar jag inte lova mig själv sådanna saker. Jag vågar inte.
Åren går
16 maj 2011 08:59
Jag var också rädd för IVF, att det skulle vara sista utvägen och att det inte skulle gå. Men som flera läkare har sagt till mig: IVF fungerar för de allra flesta (klen tröst när man är orolig, jag vet). Tänk så många det är som gör IVF som inte har bloggar. Jag tror att vi ibland i IVF-världen lever så mycket med frågorna/hoppet/rädslan/misslyckanden osv så att vi bara ser hur "lätt" det är att få minus. Det finns ju ingenting som säger att IVF inte skulle funka för er. Jag ska inte peppa dig till att vara mer positiv (för det är svårt att tvinga fram såna känslor), men till att tänka att IVF kommer fungera för er.
kram!
http://arengar.wordpress.com
EVL
16 maj 2011 22:48
Tack vännen, känns skönt att höra. Din peppning var precis vad jag behövde. Ska försöka att inte vara så jädra rädd inför det. Har ju sommaren på mig att försöka vänja mig.
Kram!
EVL
16 maj 2011 22:46
Tack Tea, ska försöka!
www.mininfertila.blogg.se
16 maj 2011 10:30
Åhh du har nog rätt, jag är på ägglossning+11 idag så på onsdag borde jag veta.. testade - idag igen.. :(
Usch jag hatar det där när alla säger att det kommer gå, att allt kommer funka nu så gör det inte det! När till och med läkaren räknar med att man ska lyckas och man inte gör det så känner iallafall jag mig sämre än sämst! :( Hellre att ingen tror så jag slipper den pressen oxå.. :(
Skönt att kalaset gick ok, jag hade dött av snacket om sågen men dom menar ju så väl..
Har ni försökt sedan augusti -09? har för mig det.. vi har försökt sedan september-09 så vi ligger ganska lika där..
Håller tummarna för att du plussar på bim! Kramar!
EVL
16 maj 2011 22:46
Håll ut vännen, det är många som inte plussat förens efter bim. Det finns fortfarande hopp.
Förstår att det är jobbigt men Pergotime brukar förlänga cykeln.
Förstår vad du menar. Känner mig helt värdelös när jag måste ringa kliniken och säga att jag fått mens igen. Samtidigt så hade man nog mått pyton om ingen trodde på att det skulle lyckas.
Ja precis, sen Augusti 09. Vi tänkte börja tidigare men jag väntade in husköp och jobb. Ganska dumt såhär i efterhand.
Tack! Håller tummarna för att du plussar på bim du med!
Kramar
amanda
16 maj 2011 10:35
Jag vet precis hur du känner och jag önskar att jag kunde hjälpa dig må bättre.
Det är precis samma tankar som jag bär på. Håller verkligen tummarna för ett plus för er nu.
Kram!
http://amandabergklint.bloggplatsen.se
EVL
16 maj 2011 22:41
Tråkigt att vi ska behöva må så här. Hoppas att ni lyckas snart ni med!
Kram!
Orättvisan
16 maj 2011 10:58
Shit vad jag har missat ser jag. Nu har jag läst ikapp. Att ni berättat för hans familj och allt. Det var säkert ett alldeles jättebra beslut även om det är lätt att känna sig konstig och obekväm bland de som vet.
Jag tycker inte du ska vara rädd för IVF, det KOMMER att gå bra och förhoppningsvis har det gått bra redan innan ni behöver ta till IVF!
Stoooor megakram!
http://www.orattvisan.blogg.se
EVL
16 maj 2011 22:39
Ja det känns jätteskönt att de vet. Jobbigt att träffa dom just nu men det blir nog bättre med tiden.
Tack vännen!
Stor megakram tillbaka!
Icka
16 maj 2011 12:07
hoppet kommer ja går, man kan inte tvinga sej att va positiv hela tiden man är inte mer än männske =)
kram
http://www.ickans.blogg.se
EVL
16 maj 2011 22:38
Nej, det har du rätt i. Speciellt veckan innan bim är för det mesta fruktansvärd.
Kram
Cecilia summerar
16 maj 2011 18:52
Åh denna fruktansvärda slitning mellan hopp, skräck, hopp, förtvivlan, sorg, hopp.... och alla dessa plågsamma minuter, timmar, dagar som går innan man vet säkert.
Önskar att jag kunde putta dig med ilfart till en lyckodag framöver. Men en dag i taget är allt som går. Och fastän det kan kännas osannolikt så går det framåt.
Det är så knepigt med de här specialisterna som man vill ska ge en hopp, men som ändå med sin kompetens borde kunna ge realistiskt hopp. Ni är i början och jag tror också att ni har goda chanser, bara ni orkar med turerna i den här påfrestande resan.
När vi höll på med alldeles för många IVF:er var det aldrig, aldrig nån på klinikerna som gav oss en hint om att det kanske var dags att avsluta. Peppingen bara fortsatte: det borde absolut fungera, vi kan prova att stimulera så här, eller om vi testar...
Inte förrän vi själva sa att vi hade beslutat oss för att sluta sa en barnmorska att "åh, det var alldeles rätt beslut" - som om hon inte hade fått lov att säga det tidigare.
Så jag önskar att ni ska hejas på just så länge som ni har ork till detta och naturligtvis önskar jag att det får bli plus på stickan långt innan den gränsen är nådd. T ex om en vecka.
KRAM!
http://www.villhabarn.se/blogg/3395
EVL
16 maj 2011 22:38
Tack vännen, jag försöker se fram emot att vi till sommaren vet hur vi ska gå vidare. Det är en liten liten tröst iaf.
Ursäkta den närgånga frågan men varför ville det inte fungera med IVF? Fick ni någonsin något svar på det?
Har svårt att se hur vi nånsin skulle orka sluta kämpa. Det är otroligt jobbigt att slitas mellan hopp och förtvivlan, men samtidigt finns det inget alternativ. Att ge upp skulle förstöra mig.
Tack för att du hoppas för oss.
Kram!
Anna
16 maj 2011 19:35
Jag har varit så hoppfull och säker på att vi lyckats typ hundra gånger men det har inte hjälpt. De två gångerna jag blev gravid var jag däremot säker på att det INTE skulle gå... Så klandra dig inte för att du inte kan hoppas, vill det sig så spelar det ingen roll hur vi känner.
Då var vi två som deppade vid Vårruset, tror det var i fjol (ev för två år sen) jag mamma och min kompis gick halva rundan bakom en tjej med "Barnlängtan?" på ryggen. Gissa om jag kunde tänka på något annat?
Då "ses" vi på torsdag, hoppas vi får det trevligt trots allt!
Kramar!
http://www.enmammawannabe.bogspot.com
EVL
16 maj 2011 22:29
Tack Anna, skönt att höra att man inte måste tro för att lyckas. Kände du som vanligt innan mens när ni lyckades?
Vad tråkigt att vi var två som mådde dåligt, det var nog tyvärr väldigt många där med samma tankar och känslor :(
Ja det hoppas jag med. Detta får f*n vara sista gången vi är med utan att ha/vara med barn!
Kramar!
Evelina
16 maj 2011 21:01
Jag förstår vad du menar, innan BIM vill jag helst gå i ide fram tills det går att få ett resultat. Det ÄR plågsamt. Är det någonting som jag har lärt mig av barnlösheten så är det att jag tycker ovisshet är värst av allt. Ursäkta den närgångna och nyfikna frågan men hur ställer ni er till adoption? (Jag menar inte alls att jag tycker att ni borde överväga det.) Jag håller tummarna för att ni ska slippa göra IVF någonsin!
http://morgonpigg.nu
EVL
16 maj 2011 22:27
Jag håller med dig, det är absolut den värsta tiden. Sekunden då man ser de första tecken på blod är de värsta i livet.
Vi ser inte adoption som någon möjlighet just nu. Det är så otroligt viktigt för mig att få bära och föda ett barn att jag inte kan tänka mig det. Men får vi så svårt att bli med barn att vi kanske bara får ett barn så kommer vi absolut att asoptera. Det är ett jättefint sätt att få barn på. Men just nu så fokuserar vi på att lyckas bli gravid på något sätt.
Tack! Hoppas så klart att ni lyckas snart ni med!
Kram!
Cecilia summerar
16 maj 2011 23:06
Nej, vi vet inte varför det inte funkade. Tösen kom ju till på allra första IVF:en och två av syskonförsöken ledde till positivt test men mkt tidigt mf (om man nu får kalla det mf när det bara har fäst och lossnat. Det KÄNDES missfall iaf). Klinikerna kunde inte heller förstå varför det inte funkade. Det HADE ju gått förut. Jag är glad att vi så småningom kunde sätta punkt utan att veta. Och hoppas att er punkt kommer att bestå av en kula! (På magen)
http://www.villhabarn.se/blogg/3395
EVL
17 maj 2011 20:04
Vad oerhört frustrerande att inte få något svar! Skönt att se att ni tog er vidare och att ni idag har en fantastisk familj
M
17 maj 2011 00:34
Håll ut och ge absolut inte upp!! Tanken på IVF var så skrämmande för mig till en början och jag hade väldigt svårt att ta till mig att det skulle bli vi som skulle gå igenom det. Men tillslut förlikade jag mig med tanken, även om det många gånger var mycket jobbigt.
Hoppas det inte behöver bli något IVF, utan att det lyckas denna gång för er!! Håller varje ben i kroppen på att det nu är eran tur.
Kramar!
http://myhartfordhome.blogspot.com
EVL
17 maj 2011 20:06
Tack M, jag kanske bara behöver landa i det.
Tack för att du hoppas för oss
Min längtan
17 maj 2011 08:52
Jag tänker så här:
Kanske måste du få närma dig tanken kring IVF ett tag, för att få känna på känslan.
Jag återkommer till det; känslor är inte farliga, det är vårt sätt att kunna närma/förbereda oss på det som händer.
Jag håller tummarna hårt att det aldrig kommer att behövas, men om det väl behövs så har ni väl väldigt fina odds för att lyckas då.
Switcha fokus - jag vet hur svårt det är.
Ni har inga medicinska hinder som står ivägen.
KRAM!... hoppas orden kommer fram på rätt sätt, i all välmening.
http://minlangtan.bloggplatsen.se
EVL
17 maj 2011 20:08
Ja du har nog rätt. Det är väldigt skrämmande men samtidigt är det ju kanske rätt väg att gå.
Mm de säger att kvinnor med PCO har stor chans att lyckas vid IVF, men eftersom vi inte lyckats på snart 2 år så är jag rädd att det är någonting annat som spökar. Eller så har vi bara haft otur hela tiden. Hoppas på det sistnämnda.
Tack vännen! Det gjorde orden verkligen.
Kram!
Anna
17 maj 2011 10:48
Kännde INGENTING förän precis vid bim/några dagar efter, fick gå upp på natten och kissa. Sen så dröjde det ett tag till innan brösten började ömma.
Kram!
http://www.enmammawannabe.blogspot.com
EVL
17 maj 2011 20:09
Tack Anna, så skönt att höra att man inte måste känna någonting innan bim. Dum man är som inte bara kan komma ihåg det.. känns som om man sitter och tänker på exakt samma sak varje gång man närmar sig bim ;O
Kram!
Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...
