Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons värme för att kunna sova till morgonen.

Bullen ligger som vanligt superhögt upp i magen. En rumpa trycker något så ofantligt mycket under mina revben och det gör ont och är svårt att andas. Det trycker också bakåt högt upp på ryggen. Jag tar sats för att i fyra steg vända på storkroppen och lägga gravidkudden (A-Vs stora gamla leksakshaj) mellan mig och två höga kuddar så att jag hamnar på min vänstersida istället. Jag kilar in min högerhand mellan Bullens rumpa och mitt revben och tvingar ner hen lite i magen. Det lättar trycket för stunden men snart vaknar jag igen av att det gör ont. Så pågår det tills vår klocka ringer och det är dags att kliva upp. Det är måndag idag och barnen ska till skolan. De sitter som små zombies i soffan med ruffsigt hår och jag ligger bredvid och påminner om att äta upp mackan ca 500 gånger "annars hinner ni inte med nån frukost innan vi åker". Jag äter en macka och försöker hitta en ställning i soffan där det inte gör ont i revbenen. Det går inte.

A-V som tycker det är jättejobbigt att kanske komma för sent frågar flera gånger om hennes schema under dagen. Vi kommer på tillsammans att det är gympa idag och jag får lufsa bort för att försöka hitta några kläder till henne. Elvis spiller ut mjölk från flingorna på mattan i tv-rummet och sprayflaskan med rengöringsmedel får åka fram. Jag har mina vanliga gravidkläder på mig. Har inte orkat köpa en massa olika denna gång. Det går ändå så himla fort. 40 veckor på ca 20! Ett par noppiga mjukisbyxor som sitter dåligt i rumpan och en svart tajt tröja som fått töjas ut samtidigt som magen växt. Det får räcka. Jo, ett par mammajeans med extra stretch har jag också men de är reserverade till när jag måste till kontoret eller som idag då det är utvecklingssamtal för A-V på eftermiddagen.

När jag fått iväg barnen till skolan åker jag hem till datorn och startar upp ett morgonmöte med gruppen. Hela tiden får jag korrigera hur jag sitter för det trycker på högt upp bak i ryggen och mot revbenen. Det blir svårt att andas ibland och jag blir lite snurrig. När mötet är slut lägger jag mig i soffan och trycker tillbaka den lilla rumpan. Jag känner hur Bullen vaknar och ger mig de där första morgonkickarna. Jag säger god morgon och smeker utanpå det lilla knät eller foten. Jag undrar om du där inne tycker om att jag gosar på dig utanpå magen eller om du tycker att det är irriterande. Undrar hur du är. Fattar inte att jag snart ska få veta. Allt är så overkligt.

Vi satte igång med en badrumsrenovering innan sommaren som skulle varit färdigt för länge sedan. Istället får vi spendera veckorna med att jaga hantverkare som smiter undan. Hade allt gått som planerat hade vi kunnat bada tillsammans Bullen och jag men nu står badkaret i ett stort paket i hallen. Tillsammans med all annan inredning. Skötbort och vagn och babyskydd har fått stå i matrummet sen flera månader tillbaka. Idag skulle de komma och kakla men det verkar inte som om de håller det de lovat idag heller. E är orolig för hans 10 dagar tillsammans med oss. Att de inte ska få bli sådär fridfulla och mysiga som vi vill och föreställer oss.

Jag varvar datorstolen med att ligga i soffan. Mår illa av smaken i munnen. Saliven liksom. Det och värmekänsligheten i pannan är det gravidsymptom som bestått genom alla veckor. Jag roterar flera gånger i soffan men hittar ingen skön ställning. Varje gång jag ställer mig upp för att gå hugger det till i bäckenet och det känns som små knivar som skär neråt mot underlivet. Jag vet att det känns så när bäbisen fixerar sig men nu är det tydligt att det finns mycket plats där inne åt Bullen och hen åker liksom lite upp och ner som den vill. Jag känner kickar både neråt och uppåt samtidigt. Ibland kickar hen åt sidorna så att magen blir bred istället. Då kan jag liksom klämma tillbaka den till vanlig storlek igen. 

Huden längst upp på magen är så spänt att det känns som små små stick och hugg när jag drar handen där Jag lokaliserar den lilla rumpan med ena handflatan och trycker till lite. Får en kick av en fot eller ett knä under min andra hand. Det är så mysigt med vår lilla konversation. Jag kommer verkligen att sakna att ha Bullen med mig hela tiden. Fastän det gör så ont och att kvällarna oftast består av mycket sammandragningar och lite mensvärkskänsla så vill jag inte att det ska dra igång. Speciellt inte om det är sista gången jag får uppleva detta. 

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.

Sommaren kom och gick och magen och Bullen i den växte. Pga pandemin fick inte E vara med på RUL men jag hade en supermysig barnmorska som tog sig tid och filmade en massa som jag sen kunde skicka till E på jobbet. Han fick gå iväg till ett hörn och gråta en skvätt. Måste vara jobbigt att inte få vara med.

Jag har fortsattt med träningen genom hela graviditeten och tom blivit starkare (i armarna). Det var otroligt jobbigt i början då tröttheten och illamåendet gjorde mig galen men mellan kanske vecka 14-32 har varit toppen. Efter det började småkrämpor som foglossning smyga sig på. Den där bekanta känslan av att inte riktigt sitta ihop mellan benen. När jag sov på natten (med en stor haj mellan benen som jag snott av A-V) och skulle vända på mig kunde bäckenet knäcka till som ett högt pistolskott. Numera är jag van att hålla ihop knäna och vända mig långsamt i liksom fyra omgångar.

Vecka 38:

Precis som med de andra barnen i magen kan jag inte sova så bra på min vänstra sida. På en gång börjar magen (magsäcken?) låta och jag måste liksom rapa :D Kommer ni ihåg en sån där leksak man hade när man var liten? En stav liksom som lät roligt när man vände den åt olika håll? Exakt så låter kroppen när jag ligger på vänster sida. Har också haft nätter med EXTREM halsbränna då jag fått halsat minst tre samarin pga detta och sen sovit sittandes.

Efter vecka 30 blev det svårt att ligga på rygg och en gång höll jag på att svimma inne hos barnmorskan. Från den veckan har jag också haft stark känsla av andnöd och många kvällar har jag stått på alla fyra i soffan och haft panik över att inte få tillräckligt med luft. BM har förklarat att pga att jag fött två barn förut så finns det mycket plats i bäckenet. Bullen ligger liksom som hen vill och det är, precis som med de andra två, gärna precis under höger revben. Jag känner små hälar eller fötter eller knän som drar på insidan av min vänstra och högra sida. När de är där tar jag tag i dom och gosar med dom. Får nästan panik av att inte få känna detta sen. Det är verkligen magiskt.

Jag känner ingen pepp inför förlossningen vilket gör mig ledsen och lite rädd. Med Elvis var jag superpeppad, även om jag gärna hade varit gravid lite längre än bf+3. Nu är jag mest orolig. Vet inte om det beror på att jag tyckte det var rätt traumatiskt på slutet när jag snurrade bort i lustgasen som jag inte ville ha och sen slutade det inte blöda förens en läkare kom in och körde upp hela näven i livmodern. För att förbereda mig går jag på gravidyoga med Therese precis som förra gången och det har hjälpt mycket. E är mer beredd att vara ett stöd för mig denna gång även om det blir som sist att jag sluter mig och vill vara ifred.

Ett tag trodde BM att Bullen vänt sig med huvudet uppåt och jag fick ett ultraljud för att utesluta säte. Det var första gången som jag kände att jag ändå ville föda vaginalt och skulle bli ledsen om det inte blev så. Det var en fin känsla fastän jag var orolig. Som tur var såg vi direkt en liten, eller rätt så stor, Bulle som låg och sög på sin stortå med huvudet neråt i mitt bäcken. Stortån var 1cm (!!!). Vi hade tur med barnmorskan även denna gång och E fick följa med in. Det var första gången sedan det tidiga ultraljudet som han fick se sitt barn. 

Vi håller på att renovera vårt stora badrum på övervåningen och det har varit ett evighetsprojekt verkligen. Alla toaletter har blivit berörda och allt vatten i hela huset har dragits om. Har knappt fått bada någonting alls under graviditeten och det är ledsamt. Badkaret står i hallen nu i kartong :( Istället får jag duscha ofta. Varje gång sjunger jag mormors låt "I min blommiga blå krinolin" för Bullen, precis som jag brukade göra med de andra barnen när jag väntade dom.

Bullen är superaktiv i magen i omgångar. Jag säger godmorgon när jag känner att hen vaknar runt frukost och så smeker jag magen och myser med de kroppsdelar som sticker upp. Hen rotererar rätt ofta ner mot ligamenten i bäckenet nu och jag känner fladdret av små händer där nere. Ovanför naveln sticker rumpan ofta ut. Bullen verkar vig för hen kan sträcka ut sig så att det blir två små bullar stora som en fot eller knä långt ut mot min högra och vänstra sida samtidigt.

Allt är klart här hemma (förutom badrummet då) och det känns så märkligt att ha en barnvagn och skötbord igen. Det är svårare för oss att förstå att det kommer ett barn denna gång. Men SÅ underbart.

Magen är stor och trycker på väldigt. Det känns som om jag ska sprängas ibland. Naveln har varit utplånad några veckor och nu börjar den nästan puta utåt istället. Jag går omkring i mjukisbyxor eller ett par superstretchiga tajts här hemma. När jag måste till kontoret (varje tisdag och torsdag) så har jag ett par gravidbyxor och två tröjor jag får varva med. De sitter åt och gör mig svimfärdig varje gång. Tror inte jag varit på kontoret en gång utan att känna panik över att jag kanske svimmar. Svetten har runnit längst ryggen och jag har fått stänga dörren till kontoret och lägga huvudet mellan benen ett tag.

Några gånger har jag trott att det varit dags. Senast natten till lördag denna vecka 38. Magen har kajkat ur och svidigt/värkt osv och i lördags hade jag också en konstant molande mensvärk. Försökte klocka dom för att se om det gick men utan framgång. Jag tog det lugnt med träningen i några dagar och det har lugnat ner sig. Vill verkligen inte föda tidigt. Även om Bullen är färdigbakad där inne nu. Jag vill ha kvar det magiska vi har tillsammans ett tag till.

Mina cravings är och har varit:

Iskallt vatten med is i. Sen knaprar jag i mig isen när den smält lite. Har alltid ett gäng isbitar på g i frysen.

Sura äpplen, helst Aroma.

Iskalla morötter.

Yoggi med körsbärssmak.

Riskakor med ostsmak.

Nu på slutet - Julmust! OMG