EttVanligtLiv

Alla inlägg under februari 2015

Av EVL - 28 februari 2015 22:07

Äntligen är E hemma och har helg med oss och jag har kännt på min första vecka med A-V på 15-timmarsdagis. Hon går Tisdag till Torsdag 9-15. Eftersom Elvis är trött på morgonen har det mest bara varit jobbigt att masa sig upp för att lämna henne och sen har det kännts som om det bara går någon timme så ska hon hem igen. Förhoppningsvis kommer jag in i det och liksom "kommer igång" med saker som jag vill göra med bara Elvis lite fortare. Det är skönt iaf att se hur glad A-V var av att vara tillbaka på dagis. Hon sprang direkt in i lokalen och när det var dags att hämta henne igen var hon nöjd och glad. Inget skrik när overallen skulle på och vi har varit vänner hela tiden. SÅ SKÖNT!


Elvis är en lugn kille som vill mysa. På dagarna sover han jättemycket fortfarande och på nätterna vill han amma hela tiden. Jag tror inte att det är pga att han är hungrig utan för att han ska få somna intill mig istället för i sitt babynest. Har även märkt att han på dagarna inte kommer till ro alldeles själv och ibland har jag suttit i soffan eller vid datorn med en hand på honom för att få honom att somna. Får hans lilla hand greppa mitt finger sover han hur lugnt som helst. Lille skrutt.


Han har hunnit bli hela 25 dagar idag och nu börjar han se och intressera sig för saker, som ex mobilen över skötbordet. Bada har han gjort 3 ggr och det är mysigt. Att byta blöja tycker han inte om, inte alls. Det blir för kallt. A-V är rätt intressant för honom nu också. När hon leker vid honom och kanske låter lite extra tittar han intresserat på henne. Hon tycker nog att han är lika intressant för hon kommer ofta till honom och vill pussa på hans huvud.


I torsdags var vi till BVC och han hade gått upp 200 gram på 6 dagar *YEY*. 328
0 gram vägde han då och alla sömnlösa nätter då jag bara ammar och ammar är so worth it!


Nu ska vi snart sova men jag vill måla lite på datorn innan jag lägger mig, vilket jag kommer att få ångra inatt.

Av EVL - 21 februari 2015 18:31

Idag är Elvis 18 dagar gammal och så självklar samtidigt som vi förundras över att han är här, och att han är en han! Det känns så märkligt att inte ha honom med mig hela tiden som om kroppen inte riktigt fattat att han inte är med mig på insidan längre. Jag tror att han känner likadant för på kvällarna blir han inte lugn utan min närhet och när han sover vill han ligga så nära att han känner mina andetag på hans panna.


   


På dagarna är han mest trött och vill sova ihopkurad till en liten korv. Kvällarna är något annat. Då, precis som i magen, lever han upp och är väldigt aktiv. Helst vill han amma hela tiden och får han inte det vill han bli buren och helst att vi duttar honom i ryggen eller på rumpan hela tiden. Jag försöker färdigställa min förlossningsberättelse men det är nästan omöjligt att få egentid.


 


Igår var vår BVC-sköterska här på hembesök. Vi sprang runt och städade innan (som om sköterskan skulle gå på att vi alltid har det fint och städat hemma *fniss*) medans A-V gjorde sitt bästa för att stöka ner igen. Vi fick lite informationsfoldrar och det mesta var samma saker som vi fick när A-V var alldeles färsk och ny. Det som ändrats sen sist är att det nu inte heter "smakportioner" längre utan "smaksensationer". Det innebär att man ska ge bäbisen små små skedar med mat från ens egen tallrik och istället för att börja ge dem endast ex potatispuré eller majspuré ska man ge dem puré av riktig mat när de ska börja äta.


Jag har nog inte riktigt förstått än att jag är tvåbarnsmamma. Det känns så, vuxet? på något sätt. Vet inte riktigt heller vad det innebär för oss eftersom E varit hemma så länge. Idag är den första dagen vi är ensamma hemma bara jag och barnen. Det är väldiga kontraster kan jag säga. En vild snart 3-åring och en trött nyfödd. Nu märker jag vilket yrväder hon är och att hon inte kan sitta still många sekunder. Hon hoppar upp och ner i mitt knä och är oförsiktig omkring sin lillebror, men självklart är det inte för att vara elak. Jag får bita mig i läppen ibland för att inte irritera mig på hennes upptåg. Det är svårt att växla mellan att springa omkring och leka hästhage och att känna ett lugn inför amningen. För det står ju överallt att man ska ta det lugnt och vara harmonisk när man ammar sitt barn.... det är inte alls lika lätt nuförtiden.


Min första dag som tvåbarnsmamma på riktigt firade vi genom att A-V fick åka och leka av sig lite hos ett kompispar till oss medans jag och Elvis åkte på barnklädesmarknad. Efter det köpte jag fika och så åkte vi till min mormor och myste ett tag (medans A-V fyllde lägenheten med leksaker i varje hörn).

 

 



Elvis har magknip ofta och ännu är han inte uppe i födslovikten vilket oroar mig lite. Det känns som om brösten inte riktigt hänger med i den takt han vill ha mat. Igår vägde han 3080 gram men kissade ner mig direkt efteråt vilket betyder att han till och med är lättare än så. Det betyder att han gått upp lite mer än 100 gram på 10 dagar vilket är mindre än önskvärt.

 

Magknipsleende <3


Anna-Vera är väldigt fäst vid sin lillebror (som hon kallar för lillasyster) och hon säger hela tiden att hon älskar honom jättemycket. När hon kan så gosar hon honom på huvudet och än har hon inte blivit arg över att han är med mig överallt. Hon förstår inte riktigt att man måste kontrollera sina rörelser när han är i närheten och det händer att hon nästan sätter sig på honom så man måste verkligen hålla koll.


 



A-V inte bara känns jättestor nu, hon är rätt stor också. Nu börjar blöjorna vara rätt små på henne och det är mer än dags att pott-träna. Vi försöker med ett kiss- och bajsdiagram men ännu är det ingen hit.

 


Av EVL - 17 februari 2015 19:44

Lilleman har ont i magen och kräver närhet hela tiden. Det är bara att ligga mot bröstet och bli klappad på stjärten som gäller, annars skriker han...högt. Han vill äta hela tiden och det blir som mest två timmar mellan. Mina stackars bröst hinner inte med ibland men på något sätt blir han nöjd iallafall.


Idag är det redan två veckor sedan han kom till oss. På något sätt känns det som om det är länge sedan jag var gravid. Magen har dragit ihop sig jättemycket och jag är inte lika stel som förra gången. Har inte lika ont i fogarna. Kanske tar vi det lugnare nu. Kanske hinner jag inte känna efter.

Innerst inne saknar jag gravidtiden alldeles för mycket men jag låter bli att tänka för mycket på det. Det är det här med avslut. Det är jobbigt. Mycket hormoner i omlopp nu också. Hoppas på att landa mer och mer för varje dag.

   

Elvis verkar vara en kille som iaktar och funderar mycket. Han ligger ofta och bara tittar in i mina ögon. Undrar så vad han tänker på. Hur tänker man när man inte har några ord eller när man inte ens sett de saker man ska tänka på förut i sitt liv?



Vi håller oss fortfarande inomhus och vi låter dagarna bara gå sitt stilla mak. A-V springer omkring och leker så bra på egen hand. Hon är inne i en fas då hon pratar med osynliga vänner eller drar omkring på en osynlig hund. Man får akta sig för att stöta sig med henne ibland. Hon är som en tickande bomb som briserar lite då och då under dagen. Ibland utan anledning som om det är frustration som bara måste ut, oavsett om det finns anledning att vara arg eller inte.

 

Av EVL - 15 februari 2015 19:05

Jag försöker hitta tid till att skriva klart förlossningsberättelsen men den verkar bli en hel roman och Elvis är inne i en äta-period så dagarna går bara åt till att amma och amma och amma. Förhoppningsvis kommer den i början av veckan iaf. Tills dess kommer en liten film på Elvis när han var en vecka. Nu närmar han sig redan 2 v!


Han är en go och trött liten kille som hela tiden vill vara i famnen eller vid bröstet. Han påminner mig så himla mycket om min farfar som gick bort när Elvis låg i magen. Kan inte sätta fingret exakt på vad det är... om det är bara en känsla eller om han är lik honom på något sätt. Kanske finns en liten del av honom där inne. Elvis kommer iallafall att få farfars namn.



 

Av EVL - 13 februari 2015 23:30

   


Hej världen,


Idag är jag 10 dagar och har badat för första gången. Det var ingen jättehit :)

Första besöket hos BVC är också avklarat. Jag väger nu 2985 gram och är 52 cm lång. Jag sover mest och när jag väl är vaken (och inte äter) ligger jag och tittar mycket.

Av EVL - 11 februari 2015 20:29

Elivs a.ka Lilleman är 8 dagar gammal idag. Jag har blivit förkyld och drar ner de andra i slackerträsket. Vi gör verkligen ingenting på dagarna förutom att mysa och snosa och dricker kaffe med alldeles för mycket kakor till :) Igår fick vi ett ryck och gick ut på prommenad med syskonvagnen för första gången, vilketn också ledde till min förkylning, men det var det värt. Det var mysigt men svettigt att dra båda barnen i en vagn och den lutade liksom mot A-Vs håll hela tiden.


Lilleman sover mest hela tiden och gör han inte det så äter han. Det är mysigt att amma så han somnar oftast innan vi hunnit byta bröst vilket gör att de hela tiden är ojämnt stora. Det ser riktigt roligt ut ibland.


Jag försöker hinna med att skriva i hans lilla dagbok men fastän vi inte gör något så springer dagarna iväg ändå. Imorgon hoppas vi att orken finns för att masa sig ut iallafall en liten sväng.


Mina hormoner är "all over the place" och jag är ömsom glad och ömsom lite nedstämd. Kommer ihåg att det var så sist också men inte på samma sätt som nu.  A-V är trotsig mest hela tiden och testar gränser och blir ibland en liten bäbis som bara skriker. Flera gånger varje dag måste vi höja rösten åt henne och det ger mig sådant enormt dåligt samvete! Det känns så hemskt att jag bara gosar och snosar med lilleman samtidigt som A-V och jag mest är arga på varandra. Hon känns så otroligt stor också! När jag tittar på henne känns hon som en jätte... Stort huvud, stor kropp... allt är megastort på henne helt plötsligt. Önskar så jädra mycket att jag kunde gå tillbaka till att få känna att hon är en liten tjej igen.


     

Av EVL - 8 februari 2015 18:45

Vi har en mysig helg tillsammans men tiden bara springer iväg. Mycket besök av släkt och vänner och sen är det redan kolsvart ute. Jag hinner inte skriva så mycket i Elvis lilla bok, inte fortsätta på förlossningsberättelsen och inte ta så mycket kort som jag skulle vilja. Det ger mig lite ångest faktiskt.


Har också tyckt att det har varit jobbigt att brösten inte fattat galoppen. Jag och Elvis har spenderat varje ledig minut och varje natt till att bara försöka amma så mycket som möjligt. Och äntligen, äntligen vaknade jag upp på Lördagsmorgonen med bröst stora som Dolly Partons! Stenhårda och knöliga och sprängfyllda. Tyvärr tyckte inte Elvis att han behövde äta så värst mycket mat just den dagen så jag hade nästan panik när det blev kväll. Satt i soffan utan tröja och försökte värma brösten med en vetekudde. Svärmor kom över med en nyinköpt bröstpump men det var liksom stopp mest hela tiden.


Tacksamt nog känns de bättre idag om än stenhårda och riktigt stora. Elvis har börjat äta ordentligt och nu kissar han så mycket som de ska göra när de får i sig tillräckligt med vätska.


   



Kroppen då. Magen drar ihop sig vilket är skönt. Längtar som en jäkla TOK efter att få ta ett varmt bad! I flera dagar kände jag av gasen i munnen. När man dragit i sig rätt mycket under förlossningen liksom brände det långt bak i munnen/näsan. Den smaken sitter kvar och kommer tillbaka till mig då och då. Det sticker också i överläppen hela tiden, kinden på vänster sida känns som ett blåmärke och jag har problem med hörseln. Är extremt känslig för ljud. Vet inte om de här sistnämnda har med gasen att göra men det är efterdyningar från förlossningen iaf.


Precis som jag trodde så saknar jag magen och graviditeten lite. Inte lika mycket som förra gången tacksamt nog. Det är nog vetskapen om att det kanske var sista gången, eller att det iallafall kommer en sista gång.



Av EVL - 6 februari 2015 23:11

Oj, förlossningsberättelsen verkar bli en hel roman! Dessutom har jag mycket bilder och även lite filmsnuttar som jag vill ta med. Kan ta ett tag att få ihop, men det kommer!


Idag blir Elvis tre dagar och efter en hel del kämpande med amningen verkar det som om brösten fattat galoppen. Nu på eftermiddagen har de växt till säkert dubbel storlek och jag känner igen mjölkspänningarna. Elvis suger jättebra utan mellanlägg (hurra!) så det verkar som om det kanske kommer att gå smidigare denna gång.


Familjen sov ut länge idag. Vi myste i en trång säng till klockan var 10 och sen blev det panik till BB där vi skulle på PUK och hörseltest. Det tar nog ett tag innan vi vänjer oss vid att det är fyra st som ska vara beredda samtidigt och allt vad det innebär. Som tur är är vi vana att ha panikbråttom så det gick rätt bra ändå. Elvis och A-V åkte bredvid varandra  bak i bilen för första gången. Vi parkerade i garaget under sjukhuset och A-V tyckte att det var jättespännande med alla bilar som stod där i mörkret.


E stannade kvar med A-V i väntrummet medans jag och Elvis följde med sköterskan in på rummet. Han fick godkänt på hörseltestet på en gång men det var svårt att sticka honom i handen och han ville inte amma just då. Jag fick sitta med bröstet ute och lillfingret i munnen på en arg bäbis medans sköterskan satte in den enorma nålen i hans lilla lilla handled. Han är verkligen jättestark lilla Elvis. Stretade och lämpade emot.


Kvinnan frågade hur det går med amningen och jag sa att det inte riktigt kommit igång än. Då petade hon mig på bröstet några ggr och sa "jamen du ser lite svälld ut iallafall"... vilket gav mig flashbacks till när vi krånglade med amningen då A-V var liten. Upplevde att alla behandlade mig som ett par bröst som man fick klämma på och prata om hur som helst. Samma känsla nu. När vi sen var klar hade det inte slutat blöda från hans hand så jag fick gå ut till väntrummet med bröstet fortsatt ute och handen om Elvis hand för att stoppa blodet. Som tur var satt bara E och A-V där och läste en bok.



Vi åkte direkt hem för att städa huset som såg ut som ett bombnedslag. Elvis vill ha mycket närhet och vi fick gå skytteltrafik för att kunna städa och mysa samtidigt. E och A-V badade ihop och sen var vi redo för kvällens besök. Morfar med sambo samt Moster Malin mf! Det var så mysigt med dem här. Elvis fick kläder, små stickade skor och sängkläder samt en massa massa pussar och gos. Han sov länge i mosters famn. Det märktes att han kände igen hennes röst.


Har problem med kameran men bjuder på några oredigerade bilder:

   

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards