Lilleman har ont i magen och kräver närhet hela tiden. Det är bara att ligga mot bröstet och bli klappad på stjärten som gäller, annars skriker han...högt. Han vill äta hela tiden och det blir som mest två timmar mellan. Mina stackars bröst hinner inte med ibland men på något sätt blir han nöjd iallafall.

Idag är det redan två veckor sedan han kom till oss. På något sätt känns det som om det är länge sedan jag var gravid. Magen har dragit ihop sig jättemycket och jag är inte lika stel som förra gången. Har inte lika ont i fogarna. Kanske tar vi det lugnare nu. Kanske hinner jag inte känna efter.

Innerst inne saknar jag gravidtiden alldeles för mycket men jag låter bli att tänka för mycket på det. Det är det här med avslut. Det är jobbigt. Mycket hormoner i omlopp nu också. Hoppas på att landa mer och mer för varje dag.

Elvis verkar vara en kille som iaktar och funderar mycket. Han ligger ofta och bara tittar in i mina ögon. Undrar så vad han tänker på. Hur tänker man när man inte har några ord eller när man inte ens sett de saker man ska tänka på förut i sitt liv?

Vi håller oss fortfarande inomhus och vi låter dagarna bara gå sitt stilla mak. A-V springer omkring och leker så bra på egen hand. Hon är inne i en fas då hon pratar med osynliga vänner eller drar omkring på en osynlig hund. Man får akta sig för att stöta sig med henne ibland. Hon är som en tickande bomb som briserar lite då och då under dagen. Ibland utan anledning som om det är frustration som bara måste ut, oavsett om det finns anledning att vara arg eller inte.

 

Sarah

19 februari 2015 13:56

Åh vad fin han är! :) Och vad det värmer i mitt hjärta att ni har storasyster hemma med er och inte lämnar henne på förskolan. Tror det betyder oerhört mycket för henne, även om hon inte är så stor :)

 

Caroline

19 februari 2015 19:58

Åh, jag känner så igen mig i det du skriver om att sakna graviditeten och svårt med avslut :-/ Vi fick tvillingar efter IVF (de enda överlevande embryon vi hade i frysen) så något fler barn blir det inte då vi inte orkar med allt vad IVF innebär en gång till och ngn spontan graviditet vågar jag inte ens fantisera om i min vildaste fantasi... Våra tvillingar är nu 1,5 år och jag kan fortfarande sakna graviditeten! Mest för att jag vet att det aldrig kommer att hända igen - avslut.

Konstiga känslor det där som jag tror att vi som genomgått IVF känner starkare, våra 'val' eller snarare brist på val blir så definitivt. =(

Stort grattis till Elvis, bedårande söt är han =) Ja, A-V också för den delen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...