EttVanligtLiv

Alla inlägg under september 2014

Av EVL - 29 september 2014 12:13

Jag har irriterat mig på att det känts som om magen stått stilla ett tag. På morgonen sjunker den ut och blir nästintill platt och den har, istället för att vara rund, pekat liksom neråt i flera dagar. Alla säger att jag inte ser att den växer och försäkrar mig om att den gör det. Tittar man på bilden så ser man ju att den faktiskt är rätt så stor.


 


Imorse låg jag kvar och kände efter och livmodern går väldigt långt upp, minst 7 cm över naveln och när jag legat på rygg ett tag spänner den sig upp till revbenen. När jag lägger mig ner från att ha stått upp så blir hela magen en stor putande bulle/slalombacke som spänner riktigt rejält, för att sedan lägga sig sakta neråt.


Vilken skillnad det är att känna sin bäbis genom magen där moderkakan inte är "i vägen". Jag känner skvalp, precis vilka kroppsdelar det är och hur h*n rör sig jättetydligt. Magen hoppar redan nu hit och dit och det är väldigt enkelt för andra att känna rörelser också. Igår fick min mormor känna ett litet pet för första gången.


H*n kommer igång så fort jag vilar, speciellt när jag lägger mig på rygg. Att sträcka på sig så att h*n når från bäckenet till revbenen är tydligen jättekul och då och då känner jag småfladder av fossingar långt ner i magen. Ibland tycker jag att det är så tydligt att det borde klucka på utsidan :)


Den här perioden man "skulle" ha kring vecka 14-15 när man känner sig som vanligt, den har jag nu istället. Nu kan jag dricka kaffe igen, fast jag är inte direkt sugen och tycker inte att det luktar speciellt gott. Huvudvärken är på en rimlig nivå. Håret är inte fett utan istället superlättskött.  Det som är kvar är att brösten är känsliga när jag tar på dem, den känsliga pannan, känsligheten (humöret) och att jag är osugen på mat på kvällen. Mitt röda märke på magen (som man kan se på bilden) är alltid lilaröd istället för ljusrött och det beror på den förhöjda temperaturen i kroppen. Den ser alltid ut så då jag har feber. Vårtgårdarna är sedan länge mycket mycket mörkare men det känns inte som om brösten växer något speciellt nu. De är fortfarande varma men inte lika spända.


Cravings just nu är mandariner, sura apelsiner och tutti frutti-godis.


Jag slåss varje dag med ångesten över att jag inte åker och träffar min farmor för sista gången, men jag vet att jag är alldeles för känslig (även då jag inte är gravid) för att klara av det. Det är så hemskt att hon är borta fastän hon inte är död än. Hon finns, jag skulle kunna sitta vid hennes sida och hålla hennes hand, men hon kan inte prata eller se mig. Pappa säger att det skulle vara för traumatiskt för mig att åka dit och jag vet att han har rätt. Det är kanske bäst att bara försöka komma ihåg henne som hon var, inte som någon som bara sover och tynar bort. Samtidigt hatar jag att jag inte vet om det är rätt beslut. Tänk om hon kan höra?! Tänk om hon vill att jag ska komma dit... Tänk om jag ångrar mig sen. Det är så jobbigt att tänka på och hela tiden måste jag påminna mig själv om att hon snart inte kommer att finnas. Hur skulle ni gjort?!

Av EVL - 27 september 2014 19:10

Kära farmor, idag ringde pappa och berättade att dina njurar lagt av helt. Det är bara en fråga om tid nu och vi som älskar dig och helst vill ha dig kvar är tvingade att önska att du får somna in så fort som möjligt. Du ligger på sjukhus och du tittar inte upp när de besöker dig. Någon gång rörde du vid dina ögonlock för att visa att du reagerade på att de var vid din sida.


Pappa hälsade att jag älskar dig så mycket men jag orkar inte besöka dig och det gör mig så himla ont. Jag vill inte se dig så, den allra sista gången. Jag klarar inte att veta att det är slut sen. Klarar inte att säga farväl, det skulle göra alldeles för ont. Samtidigt saknar jag dig så mycket och jag får så dåligt samvete för att jag inte åker till dig. Malin känner likadant.


Jag tänker på alla gånger jag kunde ha besökt er men gått förbi. Hur du fick en vink där du satt i fönstret. Varför gjorde jag inte mer för dig? Varför pratade vi inte mer när du fortfarande var du? Kände du att jag älskade dig? Visste du vem jag var den sista gång vi såg på sjukhuset? Du tittade på mig och log men du var liksom inte där.


Jag kommer inte ihåg vad vi sa. Tror inte att vi kramades. Höll jag din hand? Jag är så dålig på att vara på sjukhus, det skrämmer mig så fruktansvärt.


Hur kunde det gå så fort? Förra veckan hade jag chansen att träffa dig men något kom emellan. Då hade vi kunnat prata. Nu ligger du okontaktbar och väntar på att få somna in. Det är så hemskt att du fortfarande lever men du finns inte. Vi kommer aldrig mer att ses, aldrig mer att pratas vid. Jag kan inte ringa dig. Inte vinka till dig genom fönstret. Du som alltid funnits. Som alltid varit så frisk och sett så mycket yngre ut än vad du egentligen är.


Jag hoppas att du drömmer vackra drömmar nu där du ligger, och att du känner att dina söner och din man finns där. Jag hoppas att du inte känner dig ensam. Snälla Gode Gud, säg att du får mötas av din mamma som du saknat så länge. Snälla säg att du alltid kommer att finnas kvar på något sätt och att vi kommer att träffas igen. Snälla vet att jag älskar dig så otroligt mycket!


Idag tog jag med Anna-Vera till lekplatsen utanför ert hus. Det var så märkligt och hemskt att veta att stolen där du alltid satt är tom. Att du inte tittade på. Att jag inte kunde vinka. Jag saknar dig och jag vill ha dig kvar men jag hoppas att du inte måste ligga så som du ligger nu allt för länge.


Jag älskar dig!

 

 

 

 

     

Av EVL - 26 september 2014 15:41

Min pappa ringde precis och berättade att min farmor ligger på sjukhus. Hon är jättedålig och njurarna har plötsligt slutat att fungera. Hon kommer att gå bort, snart. Jag hann aldrig se henne en sista gång. Kommer aldrig att få se henne sitta i sin stol vid köksbordet i lägenheten. Kommer aldrig mer att få prata med henne. Vårt sista möte blev på sjukhuset efter hennes stroke, när hon åt tråkig sjukhusmat och tittade på mig med ögon som lyste av frånvaro men med ett leende på läpparna. Hon var inte samma person men fortfarande någonstans där inne min farmor. Jag trodde verkligen att jag skulle få höra hennes röst igen. Men jag hann inte.



Av EVL - 26 september 2014 08:45

Usch vad jag gruvat mig för den första magsjukan. Den är ju oundviklig, speciellt när barnet går på dagis men ändå. Varför finns det inte bara något botemedel?!


Så fort E ringde och berättade började katastroftämjaren i mig arbeta och jag skrev en massa lappar med saker som måste inhandlas. På lunchen burnade jag iväg till ICA och köpte rengöringsmedel och bra-att-ha-grejjer för typ 700 spänn. Jag satt ett litet tag i bilen utanför huset och hade ångest. Fy vilken ångest att behöva gå in i ett hus där jag vet att magsjukan härjar. Självklart tog jag mig i kragen, jag är ju ändå mamma nu och då får man inte följa impulsen att fly till Kanada istället för att torka kräks.

 



Så fort jag kom innanför dörren kom hon springandes, hur glad som helst. Jag fick en puss på benet och noterade helt ofrivilligt i min hjärna att jag måste hålla händerna borta från den fläcken nu. Som tur var hade hon inte kräkts mer sen imorse och så länge hon inte åt något mådde hon bra och var som vanligt. E fick ett par diskhandskar och instruktioner om att slänga allt i tvätten, ALLT, oavsett färg och tvättråd. Bara bort med det och tvätta det! Han lydde lydigt för han vet hur jag är i krislägen.


Själv tog jag på mig handskar och greppade en flaska klorin. Det första som rengjordes grundligt var hennes matstol som hon kräkts på. Nu var allt borta men jag baxade den till badkaret och sprejade med klorin och tvättade med varmt vatten, länge. Sen tog jag rum efter rum och torkade alla ytor. Vi la ut handdukar överallt istället för sängkläder. A-V fick vara nakis i bara blöjan och alla leksaker förutom hennes röda favoritväska och katten Findus som hon fått av mig helgen innan gömdes undan. Jag vädrade alla rum... ja ni hör ju. Paniken.


E stod i köket och lagade mat när jag gick. Hur han lyckas äta och vila i ett hus med äckelbaciller förstår jag inte men jag är glad att vi inte är lika panikslagna båda två. Jag tog vitpepparkorn, en kapsel med mjölksyrebakterier, lite blåbärssoppa och en shot med proviva innan jag åkte tillbaka till jobbet. Där fick jag äta "lunch" bestående av en yoghurt och en snickers. Handspriten stod också redo såklart.


 



När jag kom hem efter jobbet var det fortfarande lugnt och det luktade klorin överallt. A-V hade fått lite att dricka och äta och det hade stannat kvar. Hon hade blivit väldigt förbannad över att hon inte fått dricka upp allt och det var ju ett bra tecken. Jag fick fler pussar på benen och noterade även de ställena ofrivilligt i hjärnan. A-V fick sova/titta på tv i soffan, omringad av en massa handdukar, medans jag och E tog med oss risgrynsgröt och mackor till sängen och såg på tv där inne. Snart kom A-V och ville vara med och äta av min gröt. Hon fick de sista skedarna och sen fick hon ligga i fotändan på en massa handdukar. Mot kvällen satt hon i mitt knä och surplade proviva med blåbär låååångsamt. Hon var så snäll och protesterade inte över att hon fick så lite att äta. På tv:n såg vi ett family guy-avsnitt och det handlade om tomtefar som var sjuk. A-V sa "mamma tomten sjuk... jag också sjuk....jag har kräkits".

 



Hon somnade tidigt och sov skönt hela natten. Det kan man verkligen inte säga om mig. Jag hade ont i magen och mådde dåligt, antagligen pga att jag var så orolig. Låg och våndades och väntade på att E skulle säga att han börjat må dåligt. Hade dessutom ingen kudde eftersom jag i panik slängt in den i tvättmaskinen. Tacksamt nog var E frisk hela natten och även när jag lämnade honom för att åka på jobbet.


Frammåt 6 imorse började hon ropa efter oss. Hon försökte med en massa saker som vanligt men inget fungerade, tills hon ropade:

"Mammis....Älskling" Det var första gången hon någonsin sagt älskling <3!

Då smälte jag och gick upp. Hon fick min plats i sängen med en massa handdukar och innan jag gick fick hon små bitar av vitt bröd med smör på. Det tyckte hon om och sa "mer mat" men jag sa att hon fick vänta lite eftersom hon varit sjuk. "Ja jag har kräkits" svarade hon. "Ja men nu är du väl bra? Har du ont i magen?" frågade jag och hon svarade nej och klappade mig på kinden. Jag smälte ännu mer men gick direkt och tvättade med handsprit.

 

Av EVL - 25 september 2014 09:47

Så sent som imorse stod jag i duschen och tänkte på att det är sån tur att A-V fått ett imunförsvar som är lika bra som mitt. På två år och två månader har hon bara haft någon typ av magsjuka en gång och då hade hon bara diarré, antagligen rotavirus. Så ringer Emil och säger att hon precis kräkts tre gånger!

Först trodde han att det berodde på att hon hostar så mycket slem, men då jag ringde dagis sa de att det börjat gå magsjuka nu. Ingen på hennes avdelning hade det än men en av föräldrarna var tydligen sjuk.


FAAAAAAAAN också!!!! Jag hatar magsjuka. Jag får panik! Dessutom jobbar E hela helgen till 21.30 så jag blir helt själv! Helt själv!! Stannar han hemma utan att vara sjuk går vi miste om 5000 kr pga allt ob han får för ett helgjobb.


Sitter på jobbet och har panik. Måste åka på lunchen och köpa tvättmedel och blåbärssoppa. Hur ska jag klara det här?! Jag kommer ju att få det jag också, nu när mitt imunförsvar är nedsatt. Det går inte att värja sig. Jag kommer att tvätta ihjäl mig hemma. Sprita sönder händerna. Inte kunna sova.


FAN!!

Av EVL - 24 september 2014 10:00

Jag hade en sån ork igår. Vet inte vart det kom ifrån, jag som brukar behöva sova lite när jag kommer hem. Genast började jag riva i garderoberna och slänga en massa saker som vi har sparat på helt i onödan. Tog mig också för att rensa A-Vs kläder och flyttade över hennes saker till en större garderob. Fem stora påsar blev det med kläder som nu är för små (storlek 74-92). Otroligt vad fort det gick från 74 till 98 som hon har nu. Jag hann inte med! Blundade när jag la ner vissa plagg för förvaring.


A-V tycker om att hjälpa till och lägger gärna saker i påsar och väskor, det är lite av en hobby som hon har. Överallt ligger det påsar med leksaker som hon lagt undan och ibland tar hon upp dom och delar ut saker till oss. Igår innan hon skulle lägga mig räckte hon över två salladslöv i tyg och ett plastlejon. "Till mamma" sa hon stolt. I handen höll hon en tårtbit i trä, "det är pappas!". Hon stannade kvar för att se att jag låtsades äta den som jag skulle, vilket jag såklart gjorde och fick ett nöjt litet skratt till svar.


I ett par byxor hittade jag två kronor och lovade henne dom om hon packade in en klädhög i en påse. "Ja kan hämta" skrek hon då och fick en väldigt fart in i köket. Hon kom stolt tillbaka med en påse och började packa. När hon var klar räckte hon fram handen och fick sina kronor. Vi gick tillsammans till hennes rum och la dem i hennes ugglesparbössa som hon fått av C och Freja. Hon var så nöjd över sina kronor där i och hur bössan blir tyngre och tyngre. Fick mig att tänka på när jag var liten och programmet om systrarna "Spara och Slösa". Jag var en typiskt "Slösa" när jag var barn medans min syster alltid var en "Spara". Undrar vem A-V tar efter?


Det ser ut som ett krigsfält hemma nu så det blir till att fortsätta stöka idag, oavsett om jag orkar eller inte. Nu finns det iallafall en garderob till bäbisen och h*ns kläder. För tillfället ligger det en babybjörnsele och två små pyjamaser där inne. Vet inte när jag ska våga mig på att tvätta upp storlek 50!


Har en massa planer på hur jag ska göra om hemma för att underlätta när vi nu snart blir fyra. Jag vill gärna bygga saker själv medans E tycker att vi ska köpa. Tror jag skiter i honom just i dessa fall och drar iväg på Bauhaus så fort vi får lön. Det första projektet är en lutande hylla till skötrummet där det ska finnas plats att ställa lådor med A-Vs och bäbisens saker (små strumpor, blöjor och trosor mm). Det andra projektet är ett skrivbord till A-V. Jag har letat och letat efter ett som fyller alla krav men det lutar nog åt att jag gör ett själv även där.



A-V fortsätter att förundra oss. Igår vid middagen började hon sjunga på blinka lilla stjärna och kunde nästan hela sången utantill. Imorse visade hon att hon kunde uttala alla färger och när vi gick upp för stentrappen till vårt hus förra veckan räknade hon från ett till tretton alldeles själv. Att gå på en lite större avdelning på dagis har sina fördelar också fastän det är jobbigt att hon vill vara så stor och t.ex vägrar sova på dagarna numera.

Av EVL - 23 september 2014 13:05

Idag diskuteras surrogatmödraskap hos Malou efter 10 (https://www.facebook.com/maloueftertio?fref=nf) och som vanligt blir det vild debatt. Jag har så svårt att förstå hur så många kan vara emot... det kokar lite i mig av de orättvisa och känslokalla kommentarerna som vissa slänger ur sig.


Vissa kommer med det gamla "barn är något man får, inget man skaffar", som om det var 1800-tal fortfarande... Det är som att säga "fungerande hjärta är något man föds med, inget man får".


För mig, och nu pratar jag bara för mig men säkerligen också för många ofrivilligt barnlösa par, är det en självklarhet att det ska bli lagligt i Sverige. Verkligheten ser inte ut så längre att barn är något man liksom bara "får". Det är för mig ett oerhört förlegat tankesätt och jag tror inte att någon som varit med om svårigheten att få barn skulle slänga sig med sådana uttryck.


Många skriver "är barn en rättighet?" och anser därigenom att de som föds utan svårigheter på något sätt har rätt att vara utan barn. Jag tycker att det är en rättighet att få kämpa för det många anser vara det viktigaste i livet.


Om surrogatmödraskap skulle bli lagligt i Sverige skulle det såklart regleras av lagar så att det blir rättvisa villkor för både föräldrar och den bärande kvinnan - det är ju självklart.







Av EVL - 22 september 2014 10:47

Vi har haft en jättemysig helg tillsammans. Det är så skönt när man inte har en massa planerat utan tar det som det kommer. A-V var på jättebra humör när jag hämtade på dagis och jag tog tillvara på det och handlade saker till middagen med henne. Vi gjorde pizza och hon fick bestämma vad vi skulle ha på. Mozarella, fetaost, svamp, skinka, ost och oliver blev hennes val. E fick göra degen medans vi tittade på. Vi har varit noga med att förklara att man på helgen har mys och hon verkar gilla idén. Hon springer inte iväg och leker utan hänger med oss i köket då vi lagar mat.


   

Den här röda lilla väskan ÄLSKAR hon och så fort vi ska någonstans tar hon med sig den runt armen. Hon har stoppat sin lilla tutt där i och tar fram den när hon ska åka bilen. "Jag har äskan" brukar hon säga och när vi frågar "vad har du i den då?" får vi till svar "jag ha saker där".


  


Som Fredagsmys efter maten fick hon en liten skål med snacks, stjärnor. De åt hon med andakt och sa "muuuus" (mys) flera gånger.




På lördagen begav vi oss till skogen för att plocka svamp. Anna-Vera tyckte att det var jätteroligt och njöt av att vara ute. Det märktes dock att hon håller extra koll på mig just nu, för de gånger jag var på egen upptäcktsfärd i skogen och hon var någon annanstans med E och hennes farmor, ropade hon ändå hela tiden på mig för att se vart jag var. Hon uppdaterade mig om hur många svampar de hittat och vart de gick osv. Gullunge.


Det var jättemysigt att vara ute i friska luften men rätt så snabbt blev det jobbigt att sitta på huk. Magen är mycket längre ner denna gång och det började trycka på rätt rejält i ljumskarna. Vi nöjde oss med någon halvliter trattisar och en halvliten gula kantareller. Innan vi åkte hem fikade vi i solen. A-V fick äta sina turtleskakor och dricka MER. Hela familjen var helt slut när vi kom hem så vi halvsov och åt vindruvor i sägnen framför något barnprogram.


 

Cooling i skogen :)


 


Efter det gick vi ut på gården och jobbade. E klippte gräset och jag och Anna-Vera klippte ner träd och häckar. Hon var jätteduktig och hjälpte till genom att lägga alla grenar i en stor hög. Då och då sprang hon till rutchkanan och slängde ner ett äpple eller en gren.


Söndagen regnade bort och vi myste bara inomhus. Det är nästan de bästa dagarna. Jag åkte iväg och fotade en liten spädis medans E och Anna-Vera myste framför en film. Det var så gulligt. Då jag åkt hade hon ropat på E och sagt "pappa sitt här med mig". Hon klappade på soffdynan bredvid henne. Då han satt sig hade hon tagit tag i hans arm och sagt "mmm pappa... mamma på jobbet".


På kvällen tog vi en prommis till min gammelmormor för att fika. Till sin stora förtjusning var mormor där också och hon fick följa med till tvättstugan för att fixa med tvätten. När vi gick hemmåt var det nästan alldeles kolsvart ute och knäpptyst. Bara vi tre (fyra) som sakta gick hemmåt mot vårt hus. Mys på högsta nivå!





Idag måste E jobba (annars är han ledig med A-V varje måndag) och jag fick som vanligt göra iordning henne på morgonen. Hon var ovanligt pigg och glad med tanke på att hon tjatat sig över till vår säng klockan 3 och sedan tillbringat ca två timmar med att peta mig i ansiktet istället för att sova. Tillslut kom jag på att fråga henne om hon behövde en ny blöja och hon sa ja. "Har du bajsat?" frågade jag och hon svarade "nej mamma, bara kiss" :) så jag bytte i mörkret i sängen och sen fick jag äntligen sova!


Det är känsligt det här med kläderna. Varje gång jag ska ta på henne ett plagg är det som att desarmera en bomb. Försiktigt försiktigt trär jag på del för del med vetskapen om att det kan brista när som helst. Idag gick det väldigt bra. Ett litet meltdown när byxorna hasade ner men annars en glad morgon.


Hon har lärt sig att säga "bara en" och det applicerar hon nu på allt. När hon ska ta en kaka, när hon ska ta en tugga av sin mat osv. "Bara en mamma". Det är så roligt och fascinerande att se allt hon lär sig. Vart får hon det ifrån? Igår t.ex visade hon att hon förstått att man kan vara en gubbe och att man kan rita en gubbe. Hur har hon förstått skillnaden?



Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards