EttVanligtLiv

Direktlänk till inlägg 29 september 2014

Magen vecka 23 och ångest

Av EVL - 29 september 2014 12:13

Jag har irriterat mig på att det känts som om magen stått stilla ett tag. På morgonen sjunker den ut och blir nästintill platt och den har, istället för att vara rund, pekat liksom neråt i flera dagar. Alla säger att jag inte ser att den växer och försäkrar mig om att den gör det. Tittar man på bilden så ser man ju att den faktiskt är rätt så stor.


 


Imorse låg jag kvar och kände efter och livmodern går väldigt långt upp, minst 7 cm över naveln och när jag legat på rygg ett tag spänner den sig upp till revbenen. När jag lägger mig ner från att ha stått upp så blir hela magen en stor putande bulle/slalombacke som spänner riktigt rejält, för att sedan lägga sig sakta neråt.


Vilken skillnad det är att känna sin bäbis genom magen där moderkakan inte är "i vägen". Jag känner skvalp, precis vilka kroppsdelar det är och hur h*n rör sig jättetydligt. Magen hoppar redan nu hit och dit och det är väldigt enkelt för andra att känna rörelser också. Igår fick min mormor känna ett litet pet för första gången.


H*n kommer igång så fort jag vilar, speciellt när jag lägger mig på rygg. Att sträcka på sig så att h*n når från bäckenet till revbenen är tydligen jättekul och då och då känner jag småfladder av fossingar långt ner i magen. Ibland tycker jag att det är så tydligt att det borde klucka på utsidan :)


Den här perioden man "skulle" ha kring vecka 14-15 när man känner sig som vanligt, den har jag nu istället. Nu kan jag dricka kaffe igen, fast jag är inte direkt sugen och tycker inte att det luktar speciellt gott. Huvudvärken är på en rimlig nivå. Håret är inte fett utan istället superlättskött.  Det som är kvar är att brösten är känsliga när jag tar på dem, den känsliga pannan, känsligheten (humöret) och att jag är osugen på mat på kvällen. Mitt röda märke på magen (som man kan se på bilden) är alltid lilaröd istället för ljusrött och det beror på den förhöjda temperaturen i kroppen. Den ser alltid ut så då jag har feber. Vårtgårdarna är sedan länge mycket mycket mörkare men det känns inte som om brösten växer något speciellt nu. De är fortfarande varma men inte lika spända.


Cravings just nu är mandariner, sura apelsiner och tutti frutti-godis.


Jag slåss varje dag med ångesten över att jag inte åker och träffar min farmor för sista gången, men jag vet att jag är alldeles för känslig (även då jag inte är gravid) för att klara av det. Det är så hemskt att hon är borta fastän hon inte är död än. Hon finns, jag skulle kunna sitta vid hennes sida och hålla hennes hand, men hon kan inte prata eller se mig. Pappa säger att det skulle vara för traumatiskt för mig att åka dit och jag vet att han har rätt. Det är kanske bäst att bara försöka komma ihåg henne som hon var, inte som någon som bara sover och tynar bort. Samtidigt hatar jag att jag inte vet om det är rätt beslut. Tänk om hon kan höra?! Tänk om hon vill att jag ska komma dit... Tänk om jag ångrar mig sen. Det är så jobbigt att tänka på och hela tiden måste jag påminna mig själv om att hon snart inte kommer att finnas. Hur skulle ni gjort?!

 
 
Bortom längtan

Bortom längtan

29 september 2014 12:53

Men åh så tråkigt att din farmor är så dålig. :( Har inget riktigt bra råd att ge, men jag tänker ofta när jag ska göra nåt som känns jobbigt att jag oftast mer ångrar det jag INTE gjort än det jag faktiskt gjort, hur jobbigt det än må vara.

Min mormor gick ju bort i höstas och jag åkte aldrig och hälsade på henne efter att hon blivit så där jättedålig. Då tyckte jag att det inte behövdes eftersom jag hälsat på henne bara någon vecka innan, men jag kan känna nu att jag nog ändå borde ha åkt. Det gnager fortfarande lite inom mig att jag inte åkte och hälsade på en sista gång.

Hoppas du hittar ett sätt som du känner funkar mitt i allt det jobbiga. Stor kram!

http://bortomlangtan.blogspot.se

 
Du + jag och framtiden

Du + jag och framtiden

29 september 2014 14:05

Nu talar jag enbart utifrån mig. Jag hade åkt och träffat henne. Jag tror att människor kan höra in i det sista. Och jag hade mått bra av att åka dit, även om det är tungt. Men det är jag.

Jag åkte och träffade min farmor när hon hamnat på ett korttidsboende. Hon var dålig, men ingen av oss förstod att hon var så dålig som hon var. Jag förstod att det var tal om någon vecka, men ack så fel jag hade. Hon gick bort, bara några timmar efter att jag lämnat henne. Hade jag bara stannat kvar några timmar till så hade hon sluppit att dö i ensamhet. Inte ens personalen fattade. Hon dog, själv i ett rum på ett korttidsboende. Jag ångrar mig idag. Hade jag förstått hur nära det var hade jag agerat på ett annat sätt. Jag hade bestämt att jag skulle åka hem, hämta kläder, ordna med jobbet, för att sedan åka ner igen (60 mil) för att finnas hos henne. Men jag hann aldrig.

Så mitt råd är att träffa din farmor medans du kan. Men, du måste såklart utgå från dig, vad du orkar och inte. Alla är vi olika och ingen kan dömas för vad eller hur man väljer att göra. Följ ditt hjärta, då kommer du må bäst!

Kram!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

 
Ingen bild

Millie

29 september 2014 16:19

Åka dit!

 
Ingen bild

Frida

29 september 2014 16:24

Eftersom du frågar så ska jag vara ärlig: jag skulle ha åkt och träffat henne. Hur traumatiskt det än må vara. Men det är dITT beslut och det viktiga är att du känner dig "nöjd" (dumt ordval men du förstår) i ditt beslut och känner att det var rätt för DIG

 
Ingen bild

Carina

29 september 2014 17:03

Jag har varit där du är och jag åkte och det var rätt beslut. Även om man är känslig och mötet/besöket kommer vara jobbigt på alla sätt så får du säga det sista du ville säga. Jag tror att din farmor väntar på dig och kommer i te släppa taget förrens hon fått hålla din hand en sista gång. Ta med ett fint foto på din farmor att titta på. Eller försök se dig själv om ca 10-20 år och se hur du skulle känna av ha träffat/inte träffat henne en sista gång, hur känns det då? Innerst inne har du svaret vad du ska göra och du kommer välja rätt. När du väl har bestämt dig skriv ner hur du resonerade/tänker/känner, då kan du ta fram när du tvivlar i framtiden om du gjorde rätt. Lägg ett foto på din farmor där du skriver om ditt beslut. Svårt men du gör rätt hur du än väljer men välj väg innan du går och lägger dig i dag!

 
Ingen bild

Sandra/zazzriz

29 september 2014 18:09

För mig som är sjuksköterska är sjukdom och sjukhus ( inte heller förväntade dödsfall) något skrämmande så det är svårt för mig att råda.
Dock tror jag att det är risk att man ångrar sig i efterhand men man måste samtidigt känna vad man själv vill. När min sambos morbror dog hastigt och oväntat "tvingade" jag honom att se honom i kistan innan begravningen för att ta farväl och förstå, han tyckte det var otäckt då men tackar mig i efterhand.
Lita på din magkänsla vad som känns bäst för dig.
Kram!

 
Ingen bild

Malin

29 september 2014 18:40

Hej!
Usch så jobbigt med din farmor! Lider verkligen med dig. Kanske ska du tänka vad du tror är värst; att träffa henne i detta tillstånd eller att eventuellt ångra dig. Om du överhuvudtaget överväger att träffa henne och tror att du klarar det så skulle jag gissa (kan ju verkligen inte veta) att du borde göra det. Tänker eftersom du redan har ångest över att du inte gjort det. Men jag känner ju inte dig och bara du vet om det blir för jobbigt. Massa styrkekramar!!!!!

 
Ingen bild

lilla jag

30 september 2014 08:46

Jag skulle ha åkt tror jag. Man ångrar sällan det man gör, men ofta det man inte gör. En sista chans att hålla hennes hand och att tala om för henne hur mycket du älskar henne <3

 
Ingen bild

Sara

30 september 2014 09:34

Jag skulle ha åkt.
Jag förlorade min gammelmormor för fyra år sedan, när jag var 19 år. Jag, min mamma och pappa satt hos henne en hel kväll, pratade, höll i handen och klappade på henne, bara för att visa att vi var där. Hon var inte vaken då, men jag tror på att hon kände av vår närhet, och det känns så bra nu i efterhand.
Min älskade, fina gammelmormor, inget kan ta bort de fina, levande minnena jag har av henne, och att finnas där för henne på slutet känns som det enda rätta jag kunde göra.

 
Ingen bild

Fia

30 september 2014 17:54

Du tvekar = gört! Du kommer ändå minnas det fina mest men om du inte åker så kanske du alltid kommer att undra.

 
Marielle

Marielle

3 oktober 2014 00:04

Beklagar så oerhört mycket vännen!! <3 Så jobbigt och tråkigt! :( Nu kan jag inte ge några råd och skulle nog ha svårt för att göra det om jag varit tidigare med att kommentera, jag vet vad jag hade gjort, men alla gör vi olika och vad som känns bäst för oss själva. <3 Skickar en massa massa kramar och hade jag kunnat så hade jag gjort mer för att få det att kännas bättre!

http://mariellear.blogg.se

EVL

8 oktober 2014 14:05

Tack så mycket för din omtanke fina vänenn!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av EVL - 10 februari 2022 15:51


Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Av EVL - 15 december 2021 19:53

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Av EVL - 15 november 2021 09:18

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Av EVL - 2 november 2021 11:34

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Av EVL - 4 maj 2021 16:00

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards