Usch vad jag gruvat mig för den första magsjukan. Den är ju oundviklig, speciellt när barnet går på dagis men ändå. Varför finns det inte bara något botemedel?!

Så fort E ringde och berättade började katastroftämjaren i mig arbeta och jag skrev en massa lappar med saker som måste inhandlas. På lunchen burnade jag iväg till ICA och köpte rengöringsmedel och bra-att-ha-grejjer för typ 700 spänn. Jag satt ett litet tag i bilen utanför huset och hade ångest. Fy vilken ångest att behöva gå in i ett hus där jag vet att magsjukan härjar. Självklart tog jag mig i kragen, jag är ju ändå mamma nu och då får man inte följa impulsen att fly till Kanada istället för att torka kräks.

Så fort jag kom innanför dörren kom hon springandes, hur glad som helst. Jag fick en puss på benet och noterade helt ofrivilligt i min hjärna att jag måste hålla händerna borta från den fläcken nu. Som tur var hade hon inte kräkts mer sen imorse och så länge hon inte åt något mådde hon bra och var som vanligt. E fick ett par diskhandskar och instruktioner om att slänga allt i tvätten, ALLT, oavsett färg och tvättråd. Bara bort med det och tvätta det! Han lydde lydigt för han vet hur jag är i krislägen.

Själv tog jag på mig handskar och greppade en flaska klorin. Det första som rengjordes grundligt var hennes matstol som hon kräkts på. Nu var allt borta men jag baxade den till badkaret och sprejade med klorin och tvättade med varmt vatten, länge. Sen tog jag rum efter rum och torkade alla ytor. Vi la ut handdukar överallt istället för sängkläder. A-V fick vara nakis i bara blöjan och alla leksaker förutom hennes röda favoritväska och katten Findus som hon fått av mig helgen innan gömdes undan. Jag vädrade alla rum... ja ni hör ju. Paniken.

E stod i köket och lagade mat när jag gick. Hur han lyckas äta och vila i ett hus med äckelbaciller förstår jag inte men jag är glad att vi inte är lika panikslagna båda två. Jag tog vitpepparkorn, en kapsel med mjölksyrebakterier, lite blåbärssoppa och en shot med proviva innan jag åkte tillbaka till jobbet. Där fick jag äta "lunch" bestående av en yoghurt och en snickers. Handspriten stod också redo såklart.

När jag kom hem efter jobbet var det fortfarande lugnt och det luktade klorin överallt. A-V hade fått lite att dricka och äta och det hade stannat kvar. Hon hade blivit väldigt förbannad över att hon inte fått dricka upp allt och det var ju ett bra tecken. Jag fick fler pussar på benen och noterade även de ställena ofrivilligt i hjärnan. A-V fick sova/titta på tv i soffan, omringad av en massa handdukar, medans jag och E tog med oss risgrynsgröt och mackor till sängen och såg på tv där inne. Snart kom A-V och ville vara med och äta av min gröt. Hon fick de sista skedarna och sen fick hon ligga i fotändan på en massa handdukar. Mot kvällen satt hon i mitt knä och surplade proviva med blåbär låååångsamt. Hon var så snäll och protesterade inte över att hon fick så lite att äta. På tv:n såg vi ett family guy-avsnitt och det handlade om tomtefar som var sjuk. A-V sa "mamma tomten sjuk... jag också sjuk....jag har kräkits".

Hon somnade tidigt och sov skönt hela natten. Det kan man verkligen inte säga om mig. Jag hade ont i magen och mådde dåligt, antagligen pga att jag var så orolig. Låg och våndades och väntade på att E skulle säga att han börjat må dåligt. Hade dessutom ingen kudde eftersom jag i panik slängt in den i tvättmaskinen. Tacksamt nog var E frisk hela natten och även när jag lämnade honom för att åka på jobbet.

Frammåt 6 imorse började hon ropa efter oss. Hon försökte med en massa saker som vanligt men inget fungerade, tills hon ropade:

"Mammis....Älskling" Det var första gången hon någonsin sagt älskling <3!

Då smälte jag och gick upp. Hon fick min plats i sängen med en massa handdukar och innan jag gick fick hon små bitar av vitt bröd med smör på. Det tyckte hon om och sa "mer mat" men jag sa att hon fick vänta lite eftersom hon varit sjuk. "Ja jag har kräkits" svarade hon. "Ja men nu är du väl bra? Har du ont i magen?" frågade jag och hon svarade nej och klappade mig på kinden. Jag smälte ännu mer men gick direkt och tvättade med handsprit.

 

-Jenny-

29 september 2014 11:28

Åhhhhh! Tack tack tack för ditt inlägg! Jag är såååååå himla rädd för kräksjukan/magsjuka.
Men jag oroar mig mest innan. Har oroat mig flera timmar varje dag och varit på helspänn i snart två veckor helt i onödan för ännu har inget hänt. Jag tror och hoppas att när det väl händer tar mamma-genen över och jag bara gör. Är så rädd för att det ska komnm kräks överallt och för att jag inte ska palla att ta hand om det. Jag kommer säkert inte att sova en blund och jag kommer också att ha handdukar överallt, men nu vet jag att jag kommer att överleva.

Jag har beställt hem en slags självhjälpsbok idag för att se om jag kan ta tag i oroandet och mina negativa tankar själv och ska ringa min läkare (som dock har semester nu) för att se om jag kan få gå i någon form av terapi/kbt för dem här himla fobin.... Kan inte må så dåligt för ingenting. Jag äter sämre och mår sämre även om jag försöker slappna av. Du är inte ensam!

Tack för en bra blogg!

http://jennyspyyysventil.wordpress.com

 

Emma - i väntan på vårt mirakel

1 oktober 2014 23:15

Har du fobi mot att kräkas eller enbart mot magsjuka? Låter riktigt hemskt och jobbigt :(

http://Memjo.blogg.se

EVL

2 oktober 2014 13:50

Fobi mot allt som har med kräks att göra. Det har blivit lite bättre eftersom A-V kräktes mycket som liten bäbis men det är fortfarande riktigt jobbigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...