Jag är inte helt uppe från golvet än, kanske halvägs. Vi kan säga att hukandes går jag tillbaka till jobbet efter en skithelg:

Lördag - mensdag

Som vanligt jobbade E till sena kvällen både Lärdag och Söndag så jag blev lämnad ensam med sorgen och mensvärken. Tack och lov så var mensvärken uthärdlig denna gången. Två aldedon och värken försvann.

Jag gruvade mig nog mest för att behöva berätta den tråkiga nyheten för E lite senare på kvällen. Dagen innan hade han berättat att han i smyg ritat in ett hjärta i Måndagsrutan i kalendern på jobbet. Det skulle bli dagen då vi äntligen lyckades, då vi skulle få se ett positivt graviditetstest, eller iallafall dagen då mensen inte kom och vi skulle gå runt och vara spända och nervösa inför att testa imorgon. Så blev det ju inte och herregud vad jag grät där ensam i huset. Inte så jättemycket för att mensen kom utan för att det känns så lönlöst allting. Det känns overkligt och fel!

Mamma kom förbi för att göra ett försök till att vara nära mig men jag orkade inte. Tillslut gick jag med på att låta henne skjutsa mig till min syster och hennes familj. De tog hand om mig genom att inte ställa en massa frågor eller vilja prata, de lagade mat och lät mig glida omkring i min egen värld. Med tårar i ögonen försökte jag hjälpa till att mata deras 9 månader gamla son. Vi släkte ner och myste i soffan. Inte ett enda ord sades om det som hänt och de kunde inte ha gjort det bättre. Jag hade inte orkat prata om det.

Det gick ok att berätta för E. Han visar ju nästan aldrig några känslor men jag såg att han också blev lite kortade. Kom lite närmare golvet.

Söndag - sprutdag 1

Jag försökte fokusera på att designa inbjudningskort till min mammas bröllop i Augusti. Mamma kom hem till oss och städade och lagade mat. På kvällen gick jag och E på David Batra. Skönt att få skratta lite men svårt att ta en spruta när man sitter i en mörk lokal, inträngd bland en massa okända människor.

På hemvägen åkte vi in på macken och köpte en stor godispåse. De sista timmarna innan sängen låg vi bredvid varandra i soffan och bara höll om varandra.

Måndag - Bäbishelvetet på jorden

Efter en urusel natt var jag tvungen att gå till jobbet igen. Dags att se kontoret som jag lämnade i förhoppningar om att vara gravid och lycklig nästa gång jag slog på datorn. Nästan direkt börjar mina två kollegor prata om deras små barn varpå chefen går dit och också börjar fråga högljud hur de sovit osv.

- "har du fått sooooova nånting i helgen då?"

- "det är väl jobbigt med de där bajsblöjjorna eller hur?"

Jag funderade på att stänga dörren då en nyanställd kille kommer upp i vår korridor. Det visar sig att han ska ha barn vilken dag som helst och har begäret att skrika ut det till alla på kontoret. Det hela utvecklades till en riktig orgie i bäbisprat, dvs ett riktigt bäbishelvete för mig som sög ur stackars energi som jag lyckats samla på mig. Jag lyckades släpa mig till fikat en halvtimme senare men jag var så osocial att jag lika gärna kunde stannat vid datorn.

Jag har iallafall ringt TF och berättat om mensen, frågat om spolningen måste flyttas och plannerat för nästa besök. Dags att återgå till det man är bra på: Plannera inför läkarbesök och försöka bygga upp ett hopp inför nästa försök. Ja just det ja, jag ska oroa mig för spolningen också. Men det kanske är bra att oroa sig för något nytt? Omväxling förnöjjer ju sägs det väl? 

 

Min längtan

28 mars 2011 10:40

Vi tar oss igenom denna dag tillsammans. Vi finns inte långt ifrån varandra.
Tänker på dig och kan riktigt ta på din smärta och jag vet hur det känns, hur hoppet raseras.

Gör man spolningen under ÄL, före ÄL eller efter?

Tänker på dig!
KRAM!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

EVL

28 mars 2011 11:13

Tack vännen! Känns så pissigt att det inte funkade för er heller ;(

Har du facebook? Om du vill kan vi "bli vänner" in real life? Men du kanske vill vara anonym ett tag till?

Spolnignen gör man från någon vecka till 12 dagar in i cykeln tror jag. Jag har tid 6 Arpil. Då är jag på dag 12.
Tack så mycket, tänker på dig med!
Kram!

 

Icka

28 mars 2011 10:52

Usch vilken helg du har haft o fyfan för bäbisprat på jobbet tillome...dräm igen dörren! Så duktigt att mata en 9månaders bäbis, starkt gjort!
Ta en timme i taget...ta den tid du behöver för att skapa upp dej från golvet!
Kram

http://www.ickans.blogg.se

EVL

28 mars 2011 11:11

Ja jag tänkte verkligen göra det men det hade varit så uppenbart då. Blev lite feg av mig.
Tack för omtanken Icka!
Kram!

 

Kix

28 mars 2011 20:05

Det var ju tråkigt!... eller jag menar David Batra var ju skitkul. Jag såg dig inte där, men det var ju några andra så att säga! :)

På förmiddagsfikat pratades det om den stundande förlossningen för min chef... å så halkade de ju in på serien "En unge i minuten"... å så blev det lite förlossningshistorier... å slutligen hur jobbigt det är att vara gravid.... Det är tur att vi har tidningar som man kan läsa när man inte vill lyssna...

På lunchen pratades det om hur den ene fick ligga på prematuren i flera veckor innan de fick komma hem. Och den andre hade ett barn med hjärtfel och fick åka in och ut ur sjukhuset i flera månader...

Gaaa... !!!! Kix

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

29 mars 2011 08:28

Ja visst var han?! Jag håller med St, en femma. Skrattade nästan konstant. Vad synd att jag inte dåg dig där. Hade varit mysigt att träffas. :)

Usch vad jobbigt det är med sånna där situationer. Man vill ju inte visa hur ledsen man blir så man försöker hålla minen. Det där med att ta upp en tidning var ju en bra idé. Synd bara att man inte kan stänga av hörseln.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...