Snart bär det av till grannkommunen igen. Detta blir det andra besöket denna veckan. Förväntar mig en slemhinna på ca 9.5mm men tror nog inte att det är dags att ta ägglossningssprutan. Visst det känns i magen att något händer men på senaste vul upptäcktes kanske ett ägg som börjat växa. Det gömde sig bakom några andra så det var svårt att se. Jag såg då ingen skillnad. Varken jag eller E verkar ha så värst höga förhoppningar om detta försök. Vet inte varför igentligen eftersom TF säger att ägglossningsrubbningen är vårt enda problem. Lossar ett ägg så finns ju såklart chansen. Det känns väl så jädra långt bort bara.

OM vi får ta sprutan ikväll skulle det inte vara den bästa tajmingen heller. Man ska väl ha sex inom 24 timmar och sen efter 12 timmar? E jobbar nämligen 10-22 Fredag till Söndag...

Jag tror nog längst in i själen att vi kommer behöva IVF tillslut. Men det kan jag inte säga till E för då blir han arg. Tänk om man kunde få se in i framtiden, jag skulle bara behöva en liten liten glimt för att se att vi verkligen får våra barn. Då skulle jag kunna slappna av.

Igår fikade vi hos E´s familj. Eftersom E fortfarande vill ge sprutorna en chans innan vi berättar något så låtsades vi att allt var som vanligt. Det dumma var bara att mitt larm för sprutan gick på mitt under kaffet. Jag orkade inte tänka ut någon slags plan utan gick efter några minuter ut i hallen och fiskade upp asken som sprutan och nålarna ligger i. Sen traskade jag in på toaletten. Orkade inte bry mig om hurvuda asken i handen syntes. Det gjorde den såklart.

I bilen på vägen hem sa E att hans mamma hade kollat efter mig när jag gick in på toaletten. Antagligen hade hon sett asken men jag känner verkligen att det inte spelar någon roll. Det bästa som kan hända oss nu är att hon kanske börjar förstå lite mer och lämnar oss ifred. Tänk att få slippa tjat och dolda kommentarer!

Min kollega som fick barn i mitten av Februari bjöd vårt fikarum på tårta i veckan. Idag var allt uppätet och min gruppchef ville därför införa en ny strategi:

"Folk borde sätta igång att föda barn så att det blir mer fikabröd till de anställda"

Ja man kanske skulle ta att yngla av sig lite snabbt, det är ju så gott med tårta....

Jag tar min spruta klockan 20 på kvällen. Tiden är strategiskt vald eftersom jag vanligtvis är hemma från träningen 19.45 Det ger mig tid att duscha och i lugn och ro ta sprutan när larmet på mobilen påminner mig. *ja jag kör med larm nu*

Jag tränar ju kampsport och på sistone har jag lyckats få med både min pappa och min syster på träningarna. Igår blev jag lite synsk och plockade med mig sprutan i träningsväskan fastän jag skulle ha gott om tid att fixa det när jag kom hem. Detta visade sig tillslut vara en utmärkt idé eftersom min pappa fick för sig att uträtta ett ärende hos sin flickvän direkt efter träningen. Klockan närmade sig 20 och min mobil påminde mig om att det var dags att sticka mig i magen. Jag satt dessvärre i baksätet på motorvägen men jag funderade ändå på att fippla fram sprutan och ta dosen medans vi körde. Eftersom det kan göra nog ont att ta den när man sitter stilla på en stol hemma så övergav jag den idén ganska snabbt. Istället tänkte jag ta den i bilen när pappa hoppat ut. Då skulle det bara vara jag och min syster kvar i baksätet.

Självklart gick även den planen i stöpet när vi blev inbjudna till pappas flickvän. Hennes toalett höll på att renoveras så det gick inte att "låna den". Klockan tickade och jag fick mer och mer panik. Tillslut drog jag upp telefonen och ringde till mamma. När hon svarade började jag prata högt och gick ut ur lägenheten. Utanför dörren svamlade jag en förklaring till mamma och tryckte bort henne. I mörkret drog jag upp tröjjan och tryckte in nålen. Kände mig som värsta sortens knarkare. Men jag lyckades iallafall.

Senare på kvällen ringde mamma upp och jag fick förklara mig. Jag sa att jag varit tvungen att injicera utanför lägenhetsdörren för att inte pappa skulle se. Då berättar hon att hon redan har talat med honom om allt! Hon tog för givet att jag berättat och hade ringt och pratat med honom om att jag har pco-äggstockar. Att han hade låtit som ett stort frågetecken det hade hon inte tänkt på.

Jag kände mig så otroligt kränkt och ledsen när hon berättade det här. Det fanns ju faktiskt en anledning till att vi inte sagt något till honom. Om vi ville att alla skulle veta så hade vi varit öpnna med vår situation. Vår lilla livlina, att få överaska, var nu ännu tunnare. Nu är det bara E´s familj som inte vet.

Till sitt försvar sa hon något som gjorde mig ännu argare:

"Det är klart han har fattat, det förstår väl alla att ni försöker få barn nu"

NÄ! Alla som fyllt 25 vill inte automatiskt föda barn på en gång. Själv var de 27 innan de fick mig och jag tror nog inte att någon var på dom och tjatade. De kom på en morgon att de ville ha barn och så låg dom med varandra en gång, sen var det klart.

Jag är så besviken på henne, att hon inte tar vår barnlöshet och våra önskemål på större allvar. Sen att pappa inte frågat något och låtsas som ingenting är en annan historia.

Jag skrev en kommentar till Solens strålar imorse. Hon tycker att det känns svårt att sätta sig in i tanken av att lyckas bli gravid. Själv har jag samma problem. Tänkte dela med mig av något jag brukar använda mig av ibland:

När jag var liten skjutsade mamma oss till skolan. De gånger jag vunnit passagerarplatsen från min syster brukade jag få hjälpa till att växla. Mamma tryckte ner koppingen och sa "nu" och så fick jag lägga i en passande växel. Det var en uppgift jag tog på största allvar :). Då jag satt där bredvid henne brukade jag ofta försöka tänka mig att jag nån gång i framtiden själv kommer att ha körkort. Nån gång skulle jag sitta i en egen bil och kunna köra runt bland alla andra på motorvägen. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte föreställa mig hur det skulle vara.

När jag blev äldre och träffade E började såklart tankarna om barn gro i bakhuvudet. Självklart skulle vi få barn, vi ville ju det. Jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara och kännas men jag antog att en dag skulle magen börja växa och så fick jag ta det som det kommer. När det senare skulle visa sig att bli med barn inte var det lättaste så började tankarna komma. Samma tvivel som jag hade angående att köra bil. Jag har fortfarande svårt att föreställa mig hur det kommer att kännas. Jag kan inte se mig själv med en stor gravidmage eller fantisera om hur härligt det kommer att kännas när jag äntligen får se ett pluss på stickan.

MEN det kommer att vara samma sak som med bilen. Plötsligt en dag satt jag där bakom ratten. Att köra var det mest naturliga i världen. Visst det hade tagit tid, jag hade troligtvis varit frustrerad och tvivlat på vägen, men en dag fanns körkortet bara där. Jag är säker på att det är samma sak med en graviditet. Det går inte att veta hur det blir och hur det kommer att vara, men när det händer är det självklart!

Var hos TF imorse. Tyvärr så har det inte hänt så jättemycket med äggen. Någon i vänster äggstock hade kanske börjat växa till sig. Det syntes inte så jättebra eftersom den skymdes av nån annan äggblåsa.

Slemhinnan var fin på 8mm (CD13 idag) vilket iallfall talar för att något håller på att hända. Jag ska tillbaka på Fredag kl 12.45 för ett nytt VUL. Har inget hänt tills dess måste dosen höjas ytterligare. TF sa att det kan ta tid den första hormonstimulerade cykeln. Om det inte blir en graviditet av detta försök så vet vi iallafall mer om vilken dos jag ska starta på.

Innan jag gick frågade jag om E´s spermieprov. Det låg ju precis på gränsen för vad som är normalt (20 miljoner/ml). Han sa att det är så olika för varje dag och att det igentligen bara är ett mått man tar för att man ska se att problemet inte ligger där. Våra problem beror på min pco som orsakar ägglossningsstörningar.

Det känns skönt att veta att vi inte blivit gravid av en anledning och att vi jobbar på att åtgärda det. Fortsätter att spruta 50 ie tills mitt återbesök.

Nu är jag tillbaka på kontoret igen. Får ta min lunch vid datorn för att jobba in lite tid men det är det värt. Ingenting annat än sprutorna och våra återbesök spelar någon roll just nu.