Sitter med bärbara datorn framför spegelmöblen på hotellrummet i snöyran, helt slut efter en kursdag som heter duga. Har precis pratat med E och det känns så tungt i hjärtat. Tänk att det ska vara så jobbigt att vara ifrån varandra fastän vi varit tillsammans så länge. Imorgon är det 9 år sedan han tog kontakt med mig för första gången. Sen den dagen har vi varit tillsammans varje dag. Vi har kommit varandra så nära att jag ibland måste påminna mig om att han faktiskt är en helt egen person.

Jag hann precis ta en taxi till utkanten av staden efter kursen för att hämta ut mina sista två askar Pergotime. Taxin kostade 260 kr men hade kunnat bli mycket dyrare eftersom chauffören var snäll nog att stanna taxametern medans jag stod i receptkön.

Imorse tog jag sista pergotimetabletten på kur två. Snälla gode Gud låt detta lyckas nu!

Ska lägga mig nu och försöka sova, ironiskt nog har jag på mig min lillasysters gravidmysbyxor.