Helgen har varit fullspeckad med möhippeplanering och själva hippan. De två lediga dagarna har bara swichat förbi och helt plötsligt sitter jag här på jobbet igen :/

Möhippan blev iaf toppenbra och vi kunde inte haft mer tur med vädret. Eftersom bruden är gravid blev tillställningen alkoholfri och det kan verkligen rekomenderas. Jätteskönt att må bra dagen efter. Jag hade ju ändå inte velat dricka.

Efter en härlig picknick i Merloparken på morgonen skulle vi åka in mot stan i fina Amerikanare. Tyvärr kunde två tjejer inte följa med vilket medförde att jag fick åka själv i en bil, en cadillac, med pappa som chaufför. Eftersom det är så sällan det är bara han och jag så tog jag mod till mig och berättade om våra problem. Det tog några minuter att hitta de rätta orden, men det var inte alls lika jobbigt som att berätta för tex chefen eller mamma. Kanske har jag härdats?

Iaf så svarade han med några klumpiga kommentarer, mest för att han säkerligen var så himla nervös och obekväm. Hans första svar var "ja men ni kan ju adoptera", sen lade han till "kanske jag också borde försöka få till ett barn med *** (hans nya tjej som är mycket yngre än vad han är)" och sen kontrade han med "konstigt att ni har problem, när jag och mamma ville ha barn var det bara att bestämma sig sen kom inte mensen"...

Jag älskar min pappa och vet att han nästan aldrig talar känslor eller något sådant. Jag lät därför kommentarerna rinna av mig och tog istället tillvara på det fina han sa och det faktum att han nu vet. Det är skönt att det inte finns någon oinvigd i vår närmaste krets.

PS. Det drar ihop sig till bloggträff i helgen. Om ni som anmält skickar ett mejl till mig på ettvanligtliv@hotmail.se så får ni vidare instruktioner om plats och tid. Vi vill inte skriva detaljer här på bloggen för att skydda allas anonymitet.