Jag har inte tänkt så mycket på förlossningen faktiskt, tills nu. Nu börjar läsa-alla-förlossningsberättelser-som-finns-nerven göra sig påmind. Det är märkligt det där att man glömmer helt hur ont det egentligen gjorde... för när jag låg där kommer jag ihåg att jag tänkte "det här kan jag aldrig göra om". Man tycker ju att man borde blivit lite rädd av upplevelsen också, men än så länge känns det faktiskt bara mysigt med tanken på den stora dagen. Däremot är jag mer rädd för komplikationer denna gång, nu när man vet allt som ska klaffa. Man kan nog vara allt för påläst ändå.

E känner som alltid, att han nästan kissar på sig av nervositet av bara tanken.

Då jag knarkat förlossningsberättelser har jag sett att många väljer att ge storasyskonet en present när h*n träffar sin nyfödda lillasyster eller lillebror för första gången och av en slump snubblade jag in på disneystore.se. Där finns det världens mest klockrena present att ge A-V. En stor Musse Pigg-docka! Man kan dessutom brodera in något under ena foten. Vi tänker oss texten "Storasyster Anna-Vera". Visst kan det bli ett fint minne?

Jag fick det stora nöjet att fota "Inte som vi tänkts" gravidbilder för ett tag sedan och nu börjar jag göra mig redo att själv ställa mig framför kameran. Det känns som igår som jag och E stod i parken på Merlo och kände oss nervösa inför att det snart var dags att bli föräldrar. Samtidigt tittar jag på bilderna och känner att jag är en helt annan person nu än då.