Bävar mig inför morgondagen. En fördetta studiekamrat skickade ett sms där hon berättade att de ska ha barn i December. Sedan dess har hon försökt få med mig ut på lunch. Hitills har jag lyckats komma undan. Kände mig allt för labil när vi väntade på det sista misslyckandes innan IVF:en. Men... nu har jag inget att skylla på längre. Imorgon klockan 11.30 måste jag träffa henne och le genom en hel lunch!

Vi har inte träffats på nästan två månader så hon kommer att ha en väl synlig mage och hur ska jag orka låtsas vara så där lagom glad och intresserad över deras graviditet? Dessutom kommer hon såklart att fråga när vi tänker skaffa barn. I vintras när vi lunchade på Birsta såg hon mig köpa hem ett ägglossningstest så hon vet nog att vi försöker.

Jag vet inte om jag orkar berätta allt för henne. Klarar jag att berätta? Usch, kan ingen ge mig styrka eller ta min plats ett tag?