Jag får alltid lite ångest innan saker och ting ska förändras utan att jag har någon kontroll över det. Som minuterna innan det slår om till ett nytt år, eller sekunderna innan jag fyller år - då vill jag på något sätt hålla mig kvar. Behålla kontrollen.

Ni kan ju tänka hur jobbigt det var på nyår 1999! ;) Jag sprang omkring och skrev små lappar om att det fortfarande var 1900-tal och höll andan när de andra ropade "Gott Nytt År!" bara för att få vara kvar i det förflutna lite lite till.

Nu när jag snart fyller år finns samma tankar där, önskar att det fanns nånting jag kunde göra. Som höll mig kvar. Som ändrade på det faktumet att jag inte blivit mamma eller gravid detta året heller. Kommer så väl ihåg min 25 årsdag då jag sa till både mig och mamma: '"det här är året då jag blir mamma eller åtminstone gravid". Det blev inte så. Vi var säkert inte ens nära.

När klockan inatt slår om till den 27:e Augusti kommer jag inte att vara så dum att jag lovar mig själv att vi ska lyckas. Jag kommer inte att ta för givet att jag kommer att få se magen växa medans jag fortfarande är 26, eller ens att jag kommer att må bättre då än jag mår nu.

Istället lovar jag att kämpa. Orka fast det inte finns nån ork. Fortsätta fastän vi säkert är livrädda. Hålla ihop trots tårar och frustration. Det är nånting jag kan påverka. Det kan ingen ta ifrån mig. Vi ska fortsätta tills våra älskade barn finns hos oss. Inte bara i hjärtat och tanken utan också fysiskt.

Snart är jag 26, det är året då jag inte tappar hoppet.

Imorgon fyller jag 26. Suck. Det är absolut ingenting jag ser fram emot. Ändå är man tvingad att hålla kalas och skåla för ännu ett år av barnlöshet. De två sista åren känns verkligen bortkastade. Jag ska inte skriva ner allt jag lovade mig själv för ett år sedan för det skulle bara göra mig deppig. Ingen idé att tänka "nästa år" eller "innan jag fyller..."

Nä, skit i det nu. Idag ringde jag TF och fick en plan för IVF:et. Såhär ser det ut:

Spraystart - 15 September

Ett sprut i vardera näsborre morgon och kväll.
(trots att jag sa att mensen kom igårkväll så valde de att se denna dagen som cd1, förlorade alltså en hel dag!)

Sprutstart - 5 Oktober

Menopur 125 ie.

Tar nu bara en halv dos/dag av sprayen.

Äggplock - Vecka 42

Till min förvåning slog jag upp min kalender och såg att jag skrivit "Vad hände idag?" på Onsdagen. Detta skrev jag in på måfå för mer än ett halvår sedan. Hoppas att det betyder någonting bra. Kanske äggplocket blir på just den dagen!

Trodde aldrig att jag skulle behöva blogga om en planering inför ett IVF. Jag undrar hur jag förändrats som person under de här två åren? Då jag gick in i åldern 24 var jag stensäker på att bli med barn fort. När det inte blev någonting började jag ana oro men jag var fortfarande positiv. Ett år senare var jag bekant med olika fertilitetsbehandlingar och dess biverkningar. Jag hade lämnat E´s spermieprov i en syltburk till en gynekolog, blivit van med gyn-undersökningar, börjat prata om barnlöhet med E, gråtit på kontoret och toaletten på jobbet. Vi hade börjat känna ångest över vår situation. Berättade för vår omgivning. Gick igenom de flesta anhalterna innan provrörsbefruktning utan resultat.

Nu går jag in i åldern 26 och jag känner mig nästan som en veteran. Ofrivillig barnlöshet har liksom blivit en del av mig, av oss. Tänk vad mycket mer jag vet nu än för två år sedan. Undrar hur jag varit som person om jag lyckats bli gravid som 24-åring. Det kan ju inte bara vara negativt. Kanske blir jag en bättre mamma i framtiden av det här. Jag tror det.