Nu är jag hemma igen. Jobbet sög in mig i möten och deadlines så fort jag satte min fot där efter besöket hos TF så jag hann aldrig med att skriva en uppdatering. Men här kommer den.

TF gick igenom alla steg i en IVF-behandling. Jag visste ju såklart det mesta eftersom man blir lite av en självlärd expert av barnlöshetskarusellen, men det var nog nyttigt för E (som föresten var "drogad" av lugnande tabletter eftersom han blir så nervös av läkare). Vi disskuterade lite om hur det gått med hormonstimuleringen och TF tyckte att det är konstigt att vi inte lyckats eftersom vi fått till fina ägglossningar flera gånger. Jag frågade om det fanns risk att äggkvalitén inte är bra eller om det kan vara något fel med livmodern men det avfärdade han snabbt. Det enda han kunde tänka sig är att mina äggstockar kanske inte rör sig som dom ska och att ägget inte når livmodern pga detta.

Jag berättade om att jag upplever att jag är känslig kring livmodern ibland, oftast veckan innan mens. Han pratade lite om endometrios men jag är osäker på om det verkligen kan vara så, jag har ju inga kraftiga blödningar och inte särskilt ont vid mens. Jag har inte heller ont när vi har sex, det är bara en väldigt svag mensvärk som kommer efter en orgasm ibland. Oavsett så tyckte TF inte att det förändrar något ifall jag har endometrios eller inte, behandlingen är densamma oavsett.

Efter informationsmötet fic vi sitta i ett annat rum med fina T som också jobbar på kliniken. Hon förklarade hur vi ska göra med sprutor, spray och när/var/hur jag ska lämna blod. Som jag befarade så fick jag inte börja direkt utan måste vänta till dag 21 innan vi kan sätta igång. Kommer mensen imorgon blir det äggplock V42. Det är mitten av Oktober!!! Hur långt är det inte dit då?!

Både jag och E är så glada att vi äntligen är på g men samtidigt är det sååå jobbigt att behöva vänta hela tiden. Men vi tar det etapp för etapp. Nu väntar vi de 22 dagarna det är kvar innan vi kan börja spraya och sen går det nog fort.

Istället för Puregon ska vi nu prova Menopur och det känns kul. Det gör att det är enklare att se detta som något helt nytt istället för att tankarna ska gå till våra misslyckade hormonstimuleringar. TF trodde att vi kommer att få ut fler än 5 bra ägg (10-15 st tippade han på) så han förberedde oss på att de antagligen långtidsodlar vilken betyder att vi åker hem mellan äggplocket och ET. Det blir mycket bil men herregud vad det är värt det i slutändan!

Efter besöket åkte vi till sjukhuset i Sundsvall för att lämna blod båda två. Skrev jag att E är rädd för sjukhus? ;) Sjuksköterskan hade skrattat åt honom när han sätt där och kramade armstöden i panik innan hon stack honom i armen. Men han var väldigt stolt efteråt. Vem vet, han kanske har vant sig innan V42... I andra fall har vi många lugnande tabletter kvar i burken :D

Då börjar vi en ny väntan nu då. Eller egentligen två. Vänta på mensen 1/2 dag kvar (förhoppningsvis) och väntan på att få börja spraya 21 1/2 dag kvar!

Sov som en kratta inatt. Äntligen är dagen här då vi kan ta första steget mot IVF! Jag är realistisk och förstår att vi inte kommer att ha sån tur att vi kan börja imorgon. Men har jag väntat 77 låååånga dagar så kan jag klara 21 till.

Nu sitter jag på jobbet med Alf i en påse undangömd från oförstående kollegor. E kommer snart och hämtar upp mig. Tänk att man kan vara så glad åt ett möte hos farbror doktorn ;)