Anna-Vera har fyllt 8 månader och har snart varit ute i stora världen lika länge som hon låg i min mage. Det händer så mycket nu. På månadsdagen vaknade vi av att hon låg och sa "titta!". Ett helt nytt ord från ingenstans och nu kan hon säga fyra saker: mamma, pappa, tutten och titta. Ibland låter det om om hon säger "där" också men jag är inte riktigt säker på att jag hör rätt så det räknar vi bort nu.

Hennes två små framtänder har ploppat upp och nu är det jättekul att bita på både mina och E´s fingrar. Det gör också att den lilla amningen vi har kvar blir lite mer spännande. Kan inte säga att det är riktigt den där lugna mysiga stunden längre men vi kör på ett tag till. Hon vaknar inte alla nätter och kräver mat men när hon gör det så är jag inte sen att lägga henne tätt intill min kropp och ta tillfället i akt att mysa med hennes lilla hår medans hon äter.

Idag har hon börjat att "dansa". Hon skakar på huvudet och vickar på kroppen tills hon blir alldeles yr och glad. Hon pratar nästan konstant när det är bara vi tre men blir tyst som en mussla när vi är bland folk.

Hon vänder huvudet och tittar efter mamma, pappa, lampan, bilen, tv:n och lyser upp som en sol när jag säger att vi ska bada badkar. När hon ser sina fina badringar som man ska ha på armarna blir hon rädd och nu hatar hon att ligga på skötbordet. Det som brukade vara den enda platsen som gjorde henne helt lugn förut.

Skulle kunna skriva så mycket mer men det flesta är småsaker som bara lämnar små underbara minnen i min hjärna och som är svåra att förklara. En känsla. Det händer så mycket nu.