Vad fort tiden går, det är redan September! Varje dag tänker jag att jag ska blogga men har faktiskt inte så mycket att skriva om och när jag har det så hinner jag glömma det tills den där efterlängtade egentiden infaller på kvällen. Inläggen blir inte alls sammanhängande och antagligen väldigt hattiga. Hoppas ni har överseende.

Jag glömmer otroligt mycket, så mycket att jag faktiskt blir rädd för mig själv flera ggr i veckan. Bara igår så skickade jag ett meddelande till en vän på facebook där jag förklarade att jag inte hade möjlighet att följa med på en barnklädesvisning. Då skrev hon tillbaka att det var förra veckan! Pinsamt. En hel vecka har bara flugit förbi och tydligen inte registrerats i mitt huvud. Kommer inte ihåg vad vi gjorde heller :O

Lite kan jag skylla på födelsedagar och fester och bestyr, men inte mycket. Iallafall så har vi haft kalas för mig i helgen och torsdagen innan var vi på sjukhuset för den sista röntgen av A-Vs njurar efter UVIn. Hon fick först en nål i armen och därigenom en kontrastvätska. Sen hem och vila i tre timmar för att sedan ligga på röntgen...i 20 minuter!

Sköterskan började med att säga "ja så ska hon ligga här på britsen, alldeles still i 20 minuter ungefär..." sen skrattade vi båda två.

Oj vilket bestyr jag hade med att få henne att ligga still. Tror jag använde upp hela min arsenal av trix och jag har märkt att man verkligen inte får vara blyg när man har småbarn. Jag fick sjunga och tramsa och hitte-på-dansa framför röntgenapparaten för att ständigt hålla det roligt att ligga kvar där. Vi fick med beröm godkänt när vi gick (svettiga)därifrån och mer provsvar kommer om någon vecka.

I förrgår efter kalaset fick vi ett gravidbeskedet från familjemedelm. Det var väldigt väntat och jag hade nog listat ut att hon är gravid redan innan vi fick det bekräftat. Det var märkligt att få ett sådant besked utan att känna att det sticker knivar i magen och utan att vilja springa därifrån och kräkas. Väldigt skönt att bara kunna vara glad för deras skull.

Deras graviditet betyder faktiskt mycket för oss också. Vi har vetat om att de vill få till ett syskon en tid nu och de fick försöka ett bra tag med första, så vi har sagt lite smått att vi inte vill börja med frysförsök innan de är gravida. Nu när de verkligen har ett barn i magen blev det med ens mycket närmare och aktuellt med våra försök. Det är bara några månader kvar! Vet inte om jag helt beredd med räknar med att lusten kommer att växa i takt med vår släktings mage.