Det verkar som om det kanske ordnar sig med jobbet, vilket är skönt såklart men de stora projekten som rullat in innebär också en del mindre trevliga saker. Bla har vi ett jättestort projekt i Kina och det kan mycket väl vara så att jag måste åka dit i flera veckor (!). Jag som hatar att flyga och redan innan vi fick A-V, när det bara var jag och E, tyckte jag att det var jättejobbigt att vara hemifrån (och då var jag bara i Gävle*) *läs 25 mil ifrån där vi bor...

Eftersom jag varit anställd mindre än 5 år (jobbade som konsult innan) skulle jag bli återbetalningsskyldig för fyra veckors semester vilket skulle innebära en väldigt fattig semester iår för oss... men som tur är verkar det som om jag slipper det med!

Om vi måste vänta på ett IVF över sommaren kan vi iaf slappna av i att vi kommer att få undan pengar samt att jag har ett jobb att komma tillbaka till. Enda sedan vi började försöka få syskon har detta varit något vi hela tiden haft i bakhuvudet - hur ska vi ha råd?? Skönt att slippa behöva oroa sig för det iaf.

Det är jättemycket att göra nu och det är jag tacksam för eftersom jag slipper sitta och stirra i kalendern. Stressigt på jobbet betyder att jag kan koppla bort kroppen och slippa känna efter.

För känner jag efter är det en sån otroligt stor skillnad på kroppen nu än innan alla göra-barn-hormoner. Kroppen har verkligen fått vila efter graviditeten med A-V. Det krampar ofta i livmodern och äggstockarna är liksom känsliga, brösten är ömma nästan jämt, jag har huvudvärk oftare och humöret är svajjigare. Jag sover jättedåligt också men det är kanske för att jag har mycket att tänka på.

Idag tog jag min sjätte Provera-tablett och det borde vara ca 10-11 dagar innan mensen kommer. Ser fram emot skrapningen och att få terrorisera TF med ytterligare 10000 frågor.