Sitter vid datorn och har lite (mycket) ångest över att det redan gått ett år sedan de första känningarna av att Elvis var på väg. Imorgon fyller han ett år. Helt jädra galet att det gått så fort. Tror ångesten sitter mycket i att jag känner att så mycket av tiden som varit gått till "fel" saker. Borde kanske ha insett själv att det inte skulle bli lika fluffigt och lugnt som med första barnet men det känns ändå liksom som om jag kunde njutit mer. Tagit mer kort. Filmat mer. Varit en lugnare och mer harmonisk mamma. Sånt där som man i ostressat tillstånd tycker är egentligen helt självklart.

En läsare önskade ett inlägg om vad jag såhär i efterhand skulle ha berättat för mitt gravida själv om hur det är att ha två barn. So here it goes. Det är alltså endast det jag skulle vilja gå tillbaka och säga till mig själv när jag väntade Elvis. Väldigt ärligt och inte förskönat.

Till Lise!

Snart är det dags att föda barn. Fy vad avundsjuk jag är på dig!! Här kommer några råd från en som vet bättre. Några viktiga punkter som du nog blir glad över att ha med dig i bagaget.

Förlossningen

Jag vet att du tror att du kommer att hinna njuta och filma och lyssna på en massa musik när du föder barn. Det blir inte så. Precis som första gången tar processen liksom över och du kommer inte att tänka på något annat än att fokusera. Du kommer att klara det JÄTTEBRA men du kommer inte att ha någon långfilm att se tillbaka på, men faktiskt så saknar du det inte heller. Jag tror att det skulle vara jobbigt att se det faktiskt. För redan när magen började växa så började du ju nojja över att det snart var över. Att det skulle gå jättefort (och det gjorde det verkligen)...men du kommer att ha alldeles för mycket att göra för att längta tillbaka lika mycket som du gjorde efter första gången.

Du har varit duktig och inte tänkt allt för mycket på förlossningen. Tränat på att låta kroppen visa vägen och inte vara rädd för smärtan. Du kommer att ha jättemycket hjälp av detta när det väl är dags. Det enda jag skulle vilja ändra från Elvis födelse är att säga åt dig att strunta i, alternativt bprova lustgasen mycket tidigare. Den gör dig bara fruktansvärt okontaktbar och helt borta. Smärtan kommer att ta över helt i slutet men det går fort. Lita på att du klarar av det hela vägen istället för det gör du!

Tiden

Om du tyckte att tiden gick fort med A-V så vänta du bara. Du hinner bara blinka så är det dags att sluta amma och barnet fyller ett år. Det går dubbelt så fort med barn nr 2....om inte fortare.

Att plötsligt ha två barn är faktiskt så chokerande som alla säger. Men det kommer inte "pang-bom" utan liksom smygande.  Först tror du att du har kontroll över läget och du kommer att hinna fota bäbisen och hålla koll på första tanden osv. Efter det är det som om någon tryckt på gasen och dagarna bara virvlar förbi. Plötsligt står du på BVC (om du kommit ihåg att gå dit på rätt dag och tid!) och ska förklara vad barnet kan och hur många tänder hen har och vad hen lärt sig på sista tiden. Har hen pincettgrepp eller inte? Hur gammal var hen när hen fick börja prova smaksensationer? osv. Ofta kommer du att känna dig som ett fån som inte hunnit/orkat med att skriva upp alla underbara små saker som bäbisen lär sig. Du vet den där boken du köpt till bäbisen, där du ska skriva allts som händer varje dag. Not gonna happen. Du kommer att ångestskriva två veckor i efterskott och glömma hälften.

Sexet

Det tar lååååångt tid innan lusten kommer tillbaka. Ett tag tror du att du ska bli nunna istället och tycker att det är helt ok. När den väl kommer tillbaka (efter totalt 1 år av nunneliv) kommer E inte att fatta nånting.

Om det var svårt förut att hitta tillfällen och platser för det så är det nästintill omöjligt nu. Var kreativ. Och skit i att räkna hur lång tid det gått mellan gångerna. Sexet är ändå bäst när båda är svältfödda.

Ålderskrisen

Du kommer att få en ålderskris när barnet är fött och du fyller 30. Det är oundvikligt och vi visste ju att det skulle hända, du som har så svårt att släppa saker. Tyvärr har jag inga tips. Du kommer att känna dig märklig och fundera på vem du är. Ibland är du arg, ibland ledsen. Bara träna när du är arg och lita på att skiten läker ut med tiden bara. Grubbla inte säger Tina.

Det dåliga samvetet

Du kommer att ha dåligt samvete precis hela tiden. Är det inte för att du glömt att skriva ner bäbisens framsteg så är det för att du inte haft ork till A-V. Barnen kommer att få vara inne rätt mycket eftersom det är svinjobbigt att ta sig ut med två barn när man är så mycket själv som du är.

A-V kommer att gå dig på nerverna eftersom hon går in i en trotsfas som börjar när du är i 9:e månaden och slutar..... ja säg det? Ni kommer att bråka mycket och du kommer många många gånger att lova dig själv att du ska bli en bättre mamma. Ibland kommer du att muttra "jag är världens sämsta mamma!" - gör inte det för det är inte sant. Andas och räkna till 10 istället.

Tröttman

Man har inte sån tur att man får två barn som är sjusovare. Det blir lite sömn. Tacksamt nog älskar du kaffe igen efter graviditeten. "Sov när bäbisen sover" brukar de säga och det kommer du faktiskt att göra men alldeles för lite. SOV MER! Skit i att det är stökigt.

Kroppen

Amningen sköter det mesta som tur är. Försök att inte stressa över kroppen. Fixa byxor i en större storlek och köp mer mjukisbyxor. Det finns ingen anledning till att försöka klämma in sig i sina vanliga kläder på en gång. Ändå försöker du vilket slutar i att du blir arg. Amningen kommer att komma igång men det går segt som första gången. Köp en pump i tid. Lösningen med pumpen är att låta bäbisen suga på det ena bröstet och pumpa det andra medans mjölkutdrivningsreflexen kickar in. Detta kommer du på alldeles för sent!

Det sliter som fasen på kroppen att vara skör från graviditet och förlossning samtidigt som man ska bära på både en bäbis och en nästan treåring (för det stora barnet går liksom tillbaka till bäbisstadiet och vill också bli buren och ompysslad). Du kommer att få ryggskott minst 4 ggr som gör att du typ bara kan ligga ner. Så fort du känner att det gör ont i svanken - stretcha! Kolla på You Tube hur man stretchar för att motverkar ryggskott och gör det slaviskt.

A-V och känslorna

Det stämmer så väl att första blöjbytet/toalettbesöket med barn nr 1 är chockartat. "VILKEN STOR STJÄRT! herregud ungen är ju nästan vuxen!" Plötsligt växer hon typ 8 år i dina ögon. Du kommer att ställa alldeles för höga krav på A-V och tro att hon kan allt. Hon är faktiskt bara 2.5 år när bäbisen kommer. Försök se henne i den åldern som hon är.

Jag vet att du är rädd för det här med kärleken, hur den ska räcka till. Nu innan bäbisen är här är du rädd att du ska älska den mindre än A-V men när bäbisen väl är hos er blir det nästan tvärtom. Du får jättemycket tid att gosa med den lilla bäbisen som är snäll och sover mest medans A-V trotsar och tjurar. Du har inte alls ork till detta vilket leder till att du känner dig superfrustrerad över er relation. Ett tag får du ångest och tvångstankar om att du älskar bäbisen mer, vilket såklart inte stämmer alls men det kommer att göra dig spyfärdig. Det blir lite jobb att orka med att växla mellan ammande mamma med öm kropp till att vara busmamma som orkar med trots och hopp och skutt. Försök ge henne minst en timme om dagen då det bara är ni. Läs en bok eller pyssla. 

A-V kommer att gå tillbaka lite i utvecklingen. Hon vill ha napp och blöja på dagen. Inte sova i sin säng. Bli buren hela tiden osv. Detta motverkas nog också av att ge henne mer egentid. Be också mormor och farmor att vara med henne mer.

Relationen

Det blir komplicerat. Tvåbarnschock och trettioårskris samtidigt. Ni kommer att bråka och det är fasiken inga rosa moln ni sover på. Det blir värst för dig och du kommer att ha dåligt samvete över att du är mer irriterad på honom än vad han är på dig. Ibland klarar du inte av att se honom. Låt då bli. Du klarar inte av att bli omhållen på natten för du är så less på att inte få ha kroppen ifred. Låt då bli att ligga nära. Tyvärr kommer det att hända en massa runt omkring er som inte gör saken bättre, men bara håll ut och lita på att det blir bättre med tiden. Tids nog sover barnen längre tider och ni kan ta ett glas vin tillsammans. Ett tips är att redan nu göra klart för varandra att det nog kan bli jäkligt jobbigt stundtals men att ni ska hålla ut och inte lägga allt för mycket krav på varandra. Det som händer under småbarnsåren räknas fan inte.

Är du för gravidtrött för att läsa all text kommer det viktigaste här:

* Mjölkpump - låt barnet suga på andra bröstet medans för att få igång utdrivningen

* Var inte rädd för att det blir lite frustration mellan dig och det stora barnet. Kärleken är lika stor till båda barnen ändå.

* Be om hjälp från omgivningen

* Skit i städningen! Sov!

* Det som händer under småbarnsåren räknas inte riktigt.

* Sexlusten kommer tillbaka.

* Om du ska skriva upp allt den nya bäbisen gör - skriv det på mobilen och försök inte skriva en jäkla roman som du gjorde med A-V

* Be BVC skicka påminnelser dagen innan så att du inte missar besöken.