A-V är mycket bättre men jag och E är bara vrak. Jag börjar känna mig lite som en människa idag så jag fick "nöjet" att åka och handla allt sånt där nödvändigt (glass, mer glass, läsk, soppa... ja sånt). Halsen knöt såklart ihop sig redan i bilen så jag fick panikhandla och försöka djupandas så gott det bara gick. Passade på att köpa ett gott te och mörk choklad till mamma som nu också ligger hemma hos sig i influensa.

Precis innan jag gick utanför dörren började A-V att skrika otröstligt. Hon satt i Es famn i soffan och sträckte armarna mot mig. Lillhjärtat verkar ha förstått att jag ska åka iväg när jag tar på mig jackan. Jag gick in till henne och gosade ett tag och då blev hon glad. När jag gick till hallen började hon igen. Verkligen hjärtslitande!

Som om det inte var nog med en rejäl förkylning så tyckte mensen att det var jättebra läge att komma tillbaka just nu! Än så länge inte så mycket blod men väl molvärk och en välkänd känsla. Min syster som hade en hemsk upplevelse när hon födde sitt första barn tyckte att den första mensvärken påminde så mycket om värkarna att hon fick lite ångest. Jag kommer nästan inte ihåg alls hur det kändes så det blir intressant att se om jag får några flashbacks.

E var ju lite rolig idag också:
Jag - nu får jag nog mensen tillbaka känns det som
E - vad bra då kan du ju bli med barn
...
Båda - *Gapskratt*