E jobbade igår så jag och A-V flydde kaoset* hemma för att besöka en nära vän och hennes fina son B. De fick honom på sitt nionde IVF-försök och är i startgroparna att sätta igång med syskonförsöken igen efter klinikernas sommaruppehåll. Hon kommer också att få prova Intralipid-dropp och vi håller tummarna hårt för att det ska vara den rätta vägen även för dom. Så skönt att kunna prata av sig lite och se barnen leka så bra, de som nästan växt upp tillsammans. Hoppas att de håller ihop även när de är äldre. Jag och min vän har hållit kontakten sen vi var bara runt året.

Mot kvällen när A-V äntligen somnat efter att ha kastat ut nappen med vilje ca 6 ggr satte jag mig vid datorn för att redigera bröllopsbilder. Plötsligt kände jag ett sprattel vid höger sida! Jag har misstänkt att jag känt något tidigare också men jag har inte alls varit säker. Detta var något helt annat. Det här var inte bubblor eller tarmar som rörde sig utan någon som sprattlade till. En helt magisk stund. Två ggr till hände det på kvällen. En gång i soffan när jag satt bredvid E och mulade i mig hårdbrödmackor med tomat och peppar och sen precis när jag lagt mig i sängen.

* Vi glömde ställa ut soptunnan och har därför levt två (!) veckor utan att kunna slänga en enda påse!! Tänk er blöjpåsarna... The horror!