Har varit ute och sprungit tills svetten sprutade. Det känns alltid lite bättre då allt man orkar tänka på är att få luft. Nu följer de jobbigaste dagarna, de med mens. Måste även berätta för E att det inte funkat denna gången heller...

Nu kom mensen igång med rejäl mensvärk. Det gör 100 gånger så ont i själen som i magen.

Vi har försökt i snart ett år, men för varje gång mensen dyker upp känns det som om någon säger "men ni försökte ju inte riktigt". Jag vet att det inte har gått sååå lång tid, och vi har precis bara avklarat kuren mot bakterierna, men jag börjar på allvar bli rädd. Jag är livrädd för att det alldrig ska lyckas! Så rädd att jag redan genomlevt sådanna hemska scenarion i huvudet om och om igen.

Jag är också rädd för hur jag ska må när min yngre syster, min bästa vän, min sambos kusin och halvbror föder sina barn i början av Juni. Det har varit svårt för mig att var uppe i min syster under hela hennes graviditet. Jag har så många blandade känslor över hela situiationen. Det var min dröm det här med barn, inte hennes... det är vi som planerat för det i flera år. Vi som har grunden, de har nästan inga pengar, ingen plan...det var dom som lyckades på första försöket...vi står och stampar fortfarande. Vårt liv går inte frammåt.

Om 15 dagar ska vi till gynekologen, om 22 dagar kanske jag har nästa ÄL. Det känns som en evighet. Nu börjar det regna också... passande.

...då inväntar vi bara mensen då. För mensvärken har hälsat på, som vanligt. Kommer att ha en cykel på 40 dagar denna gång.

Det hade nog varit bättre om vi inte fått tillåtelse att ligga med varandra på ÄL-dagen under antibiotikakuren. Då hade det inte funnits något hopp om att det skulle lyckats nu. Då hade jag kanske kunnat slappna av och försöka hålla ut i 20-23 dagar till (tills nästa ÄL).

Detta betyder att vi inte kommer att vara gravida när min syster, min sambos kusin och äldre halvbror får barn. Jag har ingen aning om hur jag kommer att må då de börjar föda barn. Antagligen ännu mer värdelös...  

Sitter på jobbet och väntar in mensen. Undrar när den behagar dyka upp idag?

Kommer att tänka på vårt femte försök för några månader sedan. Ägglossningen hade kommit igång och på BIM-dagen hade det namn vi tänk oss till vår framtida barn namnsdag. Vi såg det som ett gott tecken och jag gick t.om med på att testa med ett graviditetstest på morgonen, trots att jag bestämt tror att de har något emot mig.

Jag hann bara gå ur sängen innan mensen kom den gången, precis på morgonen. Det blev ännu en kort gråtattack i duschen.

Gynekologen är så positiv och snäll och försäkrar oss att vi kommer att bli med barn. Efter den 3 Juni, när hon säger att allt ser bra ut, då ska jag vara mer positivt inställd. Kanske ska jag tillochmed ändra inställning till graviditetstesten som ligger och väntar i badrummet.