Den värst huvudvärken har släppt men jag känner mig otroligt trött och slut. På lunchen åkte jag och mamma till Ica och handlade mat att ta med i bilen. Resterande timmen tillbringades i fosterställning i baksätet med jackan som täcke. Det känns liksom som om jag är så trött både fysiskt och psyktiskt att det helt har tagit över kroppen. Det måste vara en förkylning på gång. Svårt att vara positiv när kroppen känner sig nedbruten.

En sak som gör mig på bättre humör och som jag tänkt mycket på den senaste tiden är hur lika vi verkar vara varandra. Alla vi som sitter i samma båt. Vi har kanske inte samma problem och vi har kanske suttit där olika lång tid, men alla verkar ha samma tankar. Då jag läser runt på liknande bloggar känner jag igen mig i nästan alla tankegångar. Känner nån igen sig?

Man googlar all oro man känner

Gråter till andras barnlöshetshistorier 

Blir glad för andras solskenshistorier 

Blir desperat och terroriserar läkare

Provar konstiga naturläkemedel

Står på huvudet efter sex

Har sex fast man absolut inte har lust

Slutar äta en viss sorts mat

Blir skengravid

Undviker släktingar och andra med barn eller gravidmage

Får plötsligt en jättebra känsla och tror man har/ska lyckas

...tappar den känslan

Har en gnagande obehagskänsla hela tiden över de saker man så gärna vill men inte kan förändra.

Tror att alla är gravida

Kollar vilka som dricker/har druckit alkohol på middagar

Ber till Gud eller högre makter

Tycker att tiden går för fort

Tycker att tiden går för sakta

Gråter helt plötsligt åt ingenting

...listan kan göras hur lång som helst. Fanns det någon som kände igen sig?

Visst är det skönt att det finns så många som känner samma sak och som kan stötta varandra?

Känner mig otroligt låg idag. Igår gick jag och la mig med två alvedon och en rejäl huvudvärk. En sånn där som sätter sig vid ögonen. Så fort jag vaknade imorse fortsatte det pulsera vid tinningarna och ögonlocken. Sitter på jobbet med migräntabletter, en kopp te och ögon som bara vill stänga sig av smärtan.

On the bright side så har värken i magen försvunnit.

Igår hade jag riktig ägglossningsvärk och var ganska orolig. Vi försökte "få till det" men det gick inte (bokstavligt talat). E får så ont efter att ha "behövt" ha sex tre dagar i rad att han helt inte kunde slutföra. Stackarn. Det här kan ju aldrig vara bra för ett förhållande. Vi blev nästan full i skratt när vi låg där, jag såg oss liksom ovanifrån och tänkte. "Såhär har vårt liv sett ut i ett år nu, tråkigt måste-sex när vi igentligen inte alls har lust". Det är så tragiskt att det ibland blir komiskt...och då är det tragiskt.