Idag är det 99 dagar kvar till Pyret är beräknad, vilket (såklart) betyder att vi är nere på tvåsiffrigt nu! Trots att vi kommit en bra bit in i graviditeten, ja vi är ju närmare förlossning än befruktning, känns det mer och mer overkligt att vi verkligen ska få barn tillsammans. Jag och E. Hur gick det till? Hur kunde vi gå från att ständigt misslyckas och bara se svart till att magen växer och barnrummet fylls med bäbissaker? Hur lyckades vi stå ut, tillsammans?

Det finns så många exempel i vardagen då jag måste påminna mig själv om det underbara som verkligen har hänt, då tacksamheten nästan blir alldeles för stor.

Måndagar

Jag kommer hem till E som varit ledig hela dagen. Han har grejjat med Pyrets rum eller planerat ett inköp av en bäbispryl vi fortfarande inte har. Tillsammans lagar vi mat. Allt är bra. Huset är städat (oftast iallafall) och båda är glada. Ingen gråter en skvätt innan vi somnar. Han håller inte om mig utan både mig och vårt barn i magen. Inte för att jag behöver tröstas utan för att vi är lyckliga och vill vara nära varandra.

Tisdagar

E jobbar sent och jag är själv. Det gör inget. Jag fyller upp min tid med att bada eftersom benen är svullna.

Jag orkar laga mat tills E kommer hem och jag behöver inte möta honom rödgråten i hallen och berätta att vi misslyckats igen.

Onsdagar

Jag går på gravidyoga och sitter i en mörk lokal med många andra blivande mammor. Vi andas och håller händerna över våra barn. "Ett andetag till dig själv och ett till barnet". Då och då känner jag att Pyret kickar men jag känner mig ändå inte som en av gänget. "Denna övning är jättebra inför förlossningen"... va? ska jag verkligen få föda barn?!

Vi byter vecka! Plötsligt är jag gravid i en helt ny vecka. Gravid, jag! Vi tar ett kort på magen. Den har blivit större!

Torsdag

På Torsdagar går jag på medicinsk yoga på jobbet innan lunchen. Oftast är jag allt för trött att jag somnar på mattan istället för att delta. Benen sväller upp av promenaden till lokalen. Tycker det var alldeles nyss som jag låg där och oroade mig över hur behandlingen skulle gå. Försökte få paniken att lägga sig. Nu är jag bara lycklig, och trött.

Fredag

Arbetsveckans sista dag brukade innebära extra hårt pass i dojon. Oftast för att slå ur mig all ilska och uppgivenhet som stod mig upp i halsen men också för att träna av de extra kilon som behandlingarna kommit med. Nu åker jag raka vägen hem till E. Vi somnar i soffan alldeles nöjda av att bara få vara nära varandra. Jag blir tjockare och tjockare och tycker att det är helt ok :)!

Lördag och Söndag

Vi ligger kvar i sängen på morgonen och känner på magen. E får känna pyret sparka och buffa. Det är verkligen någon där inne! På nattduksbordet ligger en massa böcker om graviditeten och bredvid mig i sängen ligger ALF. Han finns alltid där bäbisen är och bäbisen finns verkligen!

Vi åker en sväng till staden för att handla något till hemmet. Vi boar istället för att bara slita på varandra och på huset. Nu finns det snart färg på alla väggar, glada färger för det är så vi känner oss.

Vecka 26 (25+6)

 

Anna

3 april 2012 19:05

Så härligt det låter, det är ni värda! :)

Kram tjejen!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

7 april 2012 12:24

Tack så mycket vännen :)!
Kramar tillbaka :D

 

kajsa.

3 april 2012 19:51

Åh, tvåsiffrigt! GRATTIS! <3

http://www.honhanochbullen.blogspot.com

EVL

7 april 2012 12:27

Tack så hemskt mycket :)!

 

A

3 april 2012 20:02

Så jäkla härligt att ni får uppleva denna lycka tillsammans. Du och E. Ni kommer bli fantastiska föräldrar!!! <3

http://www.hjartatbloder.blogg.se

EVL

7 april 2012 12:27

Tack så mycket fina vän. Ni kommer också att bli underbara föräldrar! Ni är så mysiga med varandra.
Kramar!

 

Linnea.

3 april 2012 21:11

Hmm?
Nu vet jag inte om min kommentar kom iväg? Om den inte gjorde det så skrev jag iaf att det här inlägget gjorde mig så glad, såhär på tisdagkvällen! ;) Kramar! <3!

http://www.linneabatsman.blogspot.com

EVL

7 april 2012 12:26

Åh vad fin du är. Tack!
Kramar !!

 

E

4 april 2012 10:45

Det finaste inlägget på länge <3
Är glad för er skull!
Kram

EVL

7 april 2012 12:26

Tack så mycket

 

Mitt här och nu

6 april 2012 21:29

Åhhh grattis till att det "bara" är två siffrigt kvar. Följer din blogg och graviditet med spänning men är dålig på att kommentera just nu. Vill dock att du ska veta att du/ni finns i mina tankar och att jag ofta kikar in för att se hur ni har det. Glad påsk! Kram från mig och mitt Pyre som nu blivit tre månader gammal.

http://www.mittharochnu.blogspot.com

EVL

7 april 2012 12:25

Tack så mycket vännen! Det känns otroligt overkligt att det är så pass kort tid kvar :D!
Glad påsk till er med och kramar till dig och fina pyret!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...