Jag inser ofta, flera gånger om dagen att vi plötsligt befinner oss på andra sidan. Från att ha identifierat mig som ofrivilligt barnlös, någon som kämpar, en som stöttar och blir stöttad är jag nu en sån som lyckats. Mentalt finns jag fortfarande kvar i samma tankebanor och jag lider verkligen med de fina bloggvänner jag har som fortfarande kämpar. Många av dom läser nog inte ens här längre. I tankarna kommer jag alltid att vara ofrivilligt barnlös men fysiskt är jag på andra sidan. Magen växer, pyret sprattlar och jag känner mig nästan skyldig. Skyldig till att ha lyckats mycket fortfare än många andra. Mina och E´s tre år känns futtiga i jämförelse med andras.
Idag låg jag med magen i vädret i soffan hemma hos mamma. Tillsammans tittade vi när Pyret pökade omkring där inne. Då berättar hon om en nära släkting till oss som precis gjort sitt första IVF efter många år av kämpande. De fick ut fyra ägg varav ett blev befruktat. Innan de hann åka till kliniken för återinsättning fick de samtalet som alla fasar för. Det hade slutat dela sig. Fruktansvärt.
Det var också fruktansvärt att inse att ni är det jag och E som de inte kommer att vilja träffa i sommar. Min mage kommer att göra dom lika nedslagna och ledsna som andras magar brukade göra oss och fastän vi varit i samma sits kan vi inte längre stötta.
Jag är såklart överlycklig över vårt mirakel i magen men samtidigt lider jag med de som ännu inte är där vi är nu. Önskar det fanns mer att göra, att jag fortfarande kunde stötta på samma sätt som förut. Nu tittar människor på min mage på samma sätt som jag tittade på andra. Nu ser jag vilka som får ont i hjärtat och då gör det ont i mitt också.
Vecka 27 (26+4)
malla
8 april 2012 18:33
Så var det för oss också, det är väldigt vanligt att första IVF försöket blir en testgång. Nästa gång visste de hur de skulle göra, dvs. lång nedreglering.Sen räknas inte försöket. Och det är klart det är inte roligt att vänta och vänta på att bli gravid.
P.s Blev lite chockad när jag läste att BRIO var slut( jag läste inte hela bloggen, men som tur är finns BRIO COT THREE på lager? Som vi vill ha till bebben.
http://hjartegryn76.blogspot.com
EVL
8 april 2012 22:24
Ja visst, skulle vilja trösta dom med det men jag är rädd för att de inte vill vara uppe i oss just nu.
Köp er Cot three från Babyliv i Tranås, de säljer den just nu för samma pris som Cot two inklusive madrass! Man sparar alltså jättemycket.
Kram!
C
8 april 2012 18:45
Det fina är ju dock att du alltid kommer ha den förståelsen som många människor saknar. Du kommer alltid minnas det ni har gått igenom och du kommer alltid att bära med dig alla erfarenheter som det gav.
Den ofrivilliga barnlösheten är ett helvete men den gör oss otroligt starka, även om vi i vissa stunder är otroligt bräckliga.
Ni förtjänar det här! :)
http://spyor.blogg.se
EVL
10 april 2012 15:43
Ja det kommer man alltid att bära med sig. Önskar bara att man kunde ta allt det och verkligen göra något med det.
Tack fina du!
Kramar!
Linnea
8 april 2012 23:17
Åh, jag tror nog visst att du kan trösta och stötta dom, tror att det kan betyda mycket.för dom bara att ni är öppna med er ivf och att det liksom KAN gå. Det kändes fint tycker jag, när man var mitt uppe i det, att veta att det faktiskt fanns barn som blivit till genom ivf! ;) Kramar
http://linneabatsman.blogspot.com
EVL
10 april 2012 15:41
Hoppas verkligen att de kan se det så! :)
Kramar!
Åren går
8 april 2012 23:21
Känner igen känslan av att ha "klivit till andra sidan". Det är jobbigt att känna sig barnlös och samtidigt vara gravid. Man vill säga till alla man möter att det minsann inte var lätt och att man gjort Ivf. För mig har den jobbiga känslan gått över men man glömmer aldrig hur det kändes innan.
Njut av magen, snart är bebisen ute!!
<3 kram
http://Arengar.wordpress.com
EVL
10 april 2012 15:41
Ja visst är det skumt? Att man kan känna sig så delad.
Kramar i massor till er!
Cecilia summerar
9 april 2012 08:31
Jag kan tänka mig att det är en slags sorg. Inte att ha uppnått det efterlängtade, men att själv vara en symbol för orättvisan. Och inte kunna gömma magen som du vet sårar och provocerar andra längtande. Som jag skrev till Medan du finns så kanske längtansgravida skulle kunna bära ett sånt där drottningband snett över magen, med en text som ger andra längtande ett budskap som ger hopp istf sorg ;-)
Jag hoppas du fortsätter kunna njuta av graviditeten trots att det här kommer i tankarna.
Påskkramar
http://cecilia.ekhemmanet.se
EVL
10 april 2012 15:40
Ja absolut. Man vet hur ont det gör i hjärtat bara av att se en gravidmage och nu går jag själv runt och orsakar sådant.
Åh det vore fint! Önskar man kunde visa det på något sätt.
Påskkramar tillbaka!
Min längtan
9 april 2012 12:40
Men tänk vilken erfarenhet du har!
Jag hoppas att du har fel, att ni kommer kunna stötta - för jag tror att ni ger hopp genom att ha lyckats. För mig hade det känts så iallafall, men alla är vi olika. Jag hoppas iaf att era släktingar kommer kunna se det så - att det finns hopp!
Kram!
http://minlangtan.bloggplatsen.se
EVL
10 april 2012 15:39
Jag hoppas också att jag har fel, men samtidigt vet jag ju hur jag själv var. De kanske kan se hopp i oss iallafall även om de inte orkar träffa oss.
Kram!
Karin
10 april 2012 15:14
Hej! Grattis till graviditeten! :D
Jag har också PCOs och jag undrar hur mycket information du fick om det när du fick diagnosen? Jag har nämligen inte fått speciellt mycket information alls förutom att man kan ha lättare att gå upp i vikt och att det kan vara svårare att få barn.. De sa att jag kunde få p-piller (jag är inte i det stadie i livet då jag vill ha barn) om jag ville ha mens men att det inte påverkade någonting annat, vilket jag precis har förstått att det gör..
Jag känner mig mest förvirrad, så jag sökte upp några bloggar där det står om PCOs. Vet egentligen inte varför eller vad jag vill få ut av det, men just nu känner jag mig bara förvirrad och lite rädd.
http://freshyourlifeup.blogg.se
EVL
10 april 2012 15:34
Hej Karin,
Tack så hemskt mycket! Jag fick uppsöka tre olika gynekologer innan jag fick diagnosen pcos. Pga min oro läste jag mig till olika tänkbara diagnoser innan så när jag väl fick svar på vad det var så visste jag ganska mycket redan.
Det läkare ofta säger är att man ska ha problem med hormonerna när man har pcos, men det stämmer inte. Jag har hela tiden haft normala värden men långa menscykler. Det går alltså att ha pcos och "bara" ha väldigt många äggblåsor i varje äggstock. Pco betyder att man har många äggblåsor från födseln (vilket är jättebra eftersom det är gynnsamt vid IVF och man är även fruktsam längre i livet). PcoS innebär samma sak men att ägglossningen på något sätt blivit rubbat pga alla blåsorna.
Jag är skeptiskt till p-piller och känner du också så så tycker jag att du ska leta efter andra alternativ. Om/När tiden kommer då du vill ha barn kan det kännas bra att man inte mixat med hormonerna allt för mycket.
Jag förstår att du letar efter andra med samma diagnos. Det är skrämmande, speciellt när man inte får så mycket information. Det du kan göra själv är att hålla lite koll på dina cykler. Har du väldigt lång tid mellan mensen kan det vara ett tecken på att du inte har ägglossning. Be också att läkarna kollar upp dina hormoner. Om du går upp mycket i vikt finns det bra mediciner att få som hjälper till så att du går ner igen.
Bli heller inte rädd av att de säger att det kan bli svårare att bli med barn. Många med pcos har lätt att bli med barn. Trillskas det finns det mycket hjälpmedel.
Kram!
candra
10 april 2012 15:18
Det är tyvärr så och jag känner mig fortfarande skyldig, man ser det på andra när man är ute oxå.
Dem vet ju heller inte att vi oxå har kämpat så på ett sätt blir vi även dömda utan att ha visat sanningen, tänker massor på det!
Stor kram till er alla 3 i alla fall, har velat köpa något fint till pyret så länge nu men jag vågar inte riktigt. Vågar inte jinxa det.
Kram
http://www.dontbother.com
EVL
10 april 2012 15:36
Ja man skulle liksom vilja ha det skrivet i pannan så att andra skulle förstå. Det är hemskt att min lycka gör andra ledsna.
Stor kram tillbaka! Vad fin du är! Jag har försökt skicka iväg en tavla + något till monstret jag vet inte HUR länge nu, men det är svårt det där med att packetera en tavla. Pratade med E om det igår och nu får han hjälpa mig att få iväg den.
Kramar
A
10 april 2012 17:32
Du, kära vän. Ni förtjänar att vara på andra sidan, tro inget annat. 3 år är en lång tid och ni har gått igenom en mycket mörk period tillsammans. Jag kommer också alltid se dig som ofrivilligt barnlös, just för att du har en oförklarligt efterlängtad ivf-bebis i din mage. Och dels för att syskonförsök förmodligen kommer vara ivf-tillverkade de också.
Jag önskar dig och E all lycka tillsammans som förlädrar och dessutom hoppas jag vi kommer hålla kontakten även fast jag och O är kvar i ivf-träsket.
Här är någon som vill gosa med er bebis när h*n kommit till världen :-)
Många kramar!
http://www.hjartatbloder.blogg.se
EVL
16 april 2012 16:08
Tack fina du! Klart vi kommer att hålla kontakten. Våra barn kommer säkert att leka med varandra i framtiden och du är såå välkommen att gosa med Pyret när du vill
EVL
16 april 2012 16:07
Nej du, du är värd varenda tavla jag gör :)!
Kramar!
Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...
