Idag åkte jag hem på lunchen för att hämta E och A-V inför ett återbesök på sjukhuset. De ville väga, mäta, titta och känna hur hon återhämtat sig från urinvägsinfektionen i Januari.

Det känns alltid lika märkligt att åka till sjukhuset. På parkeringen fick jag världens flashback till natten då vi åkte in till förlossningen. Det kändes konstigt att gå förbi både Hiss nr2 som går till förlossningen och dörren till kvinnokliniken mittemot där jag varit många gånger. På KK har jag gråtit hejdlöst på handikapptoaletten pga idiotläkare och ingen hjälp och mittemot i hissen på väg från BB har jag gråtit glädjetårar och burit ett efterlängtat knyte med mig hem. Det var väl bara inbillning men jag tycker att A-V börjar lukta annorlunda när vi är på sjukhuset. Mer nybäbis än äta-vuxenmatsbäbis.

A-V är hur livlig som helst nu och ville inte sitta still. Så fort jag tog upp henne i famnen blev hon lealös som en gelémask och kastade sig bakåt. Vi var tvungna att låta henne leka lite i väntrummet. Jag skämdes för att jag glömt hennes små skor hemma så hon fick krypa omkring i strumporna. Bodyn jag hittat var för stor och håret som hon tvättade igår hade fått nån konstig "den-där-Mary-look" som vägrade lägga sig. Hon kröp omkring överallt och drog med sig en massa smuts på byxorna och när det var dags att träffa fru doktorn var hon helt i gasen. Som tur är hade läkaren ett par stora runda glasögon som verkade fascinera henne tillräckligt för att hinna lyssna både på hjärta och lungor.

Nu väger hon 8460 gram och mäter 72 cm. Vi pratade lite om den senaste undersökningen som vi trodde visade på normala urinvägar men som i själva verkat hade en liten deformering. Tydligen klassades det som typ normalt och därför hade de skrivit bara "normalt" i brevet till oss. Den vänstra klaffen släpper tillbaka urin en bit upp i ledaren men eftersom hon är så liten kan det växa bort med tiden. Ett bra tecken är iallafall att hon inte haft några fler infektioner.

Nu är jag tillbaka på kontoret och räknar minutrarna tills jag får åka hem och gå på mammaledighet igen. Tänk om man kunde få vara bara hemmamamma på heltid! Gruvar mig inför hennes dagispremiär som är tänkt till December eller Januari.  Gruvar mig inför att hon ska bli stor för fort. Gruvar mig inför syskonförsök. Gruvar mig inför mensen som aldrig kommer tillbaka... snart 60 dagar sedan den senaste "mensen".