Idag åkte jag hem på lunchen för att hämta E och A-V inför ett återbesök på sjukhuset. De ville väga, mäta, titta och känna hur hon återhämtat sig från urinvägsinfektionen i Januari.

Det känns alltid lika märkligt att åka till sjukhuset. På parkeringen fick jag världens flashback till natten då vi åkte in till förlossningen. Det kändes konstigt att gå förbi både Hiss nr2 som går till förlossningen och dörren till kvinnokliniken mittemot där jag varit många gånger. På KK har jag gråtit hejdlöst på handikapptoaletten pga idiotläkare och ingen hjälp och mittemot i hissen på väg från BB har jag gråtit glädjetårar och burit ett efterlängtat knyte med mig hem. Det var väl bara inbillning men jag tycker att A-V börjar lukta annorlunda när vi är på sjukhuset. Mer nybäbis än äta-vuxenmatsbäbis.

A-V är hur livlig som helst nu och ville inte sitta still. Så fort jag tog upp henne i famnen blev hon lealös som en gelémask och kastade sig bakåt. Vi var tvungna att låta henne leka lite i väntrummet. Jag skämdes för att jag glömt hennes små skor hemma så hon fick krypa omkring i strumporna. Bodyn jag hittat var för stor och håret som hon tvättade igår hade fått nån konstig "den-där-Mary-look" som vägrade lägga sig. Hon kröp omkring överallt och drog med sig en massa smuts på byxorna och när det var dags att träffa fru doktorn var hon helt i gasen. Som tur är hade läkaren ett par stora runda glasögon som verkade fascinera henne tillräckligt för att hinna lyssna både på hjärta och lungor.

Nu väger hon 8460 gram och mäter 72 cm. Vi pratade lite om den senaste undersökningen som vi trodde visade på normala urinvägar men som i själva verkat hade en liten deformering. Tydligen klassades det som typ normalt och därför hade de skrivit bara "normalt" i brevet till oss. Den vänstra klaffen släpper tillbaka urin en bit upp i ledaren men eftersom hon är så liten kan det växa bort med tiden. Ett bra tecken är iallafall att hon inte haft några fler infektioner.

Nu är jag tillbaka på kontoret och räknar minutrarna tills jag får åka hem och gå på mammaledighet igen. Tänk om man kunde få vara bara hemmamamma på heltid! Gruvar mig inför hennes dagispremiär som är tänkt till December eller Januari.  Gruvar mig inför att hon ska bli stor för fort. Gruvar mig inför syskonförsök. Gruvar mig inför mensen som aldrig kommer tillbaka... snart 60 dagar sedan den senaste "mensen".

 

C

3 juli 2013 21:15

Förstår att det är en del funderingar inför allt som kommer. Skönt att det såg bra ut hos läkaren! Kramar <3

http://spyor.blogg.se

EVL

10 juli 2013 08:47

Tack!
Kramar

 

ika

4 juli 2013 22:30

Visst är den korridoren helt sjuk, himmel o helvete. Ja vet att ja sa på specialBB att de inte kan förstå hur jobbigt det var att "ivfa" brevid en korridor fullt m bebisar, som tortyr vägg i vägg har vi här =/
skönt att ni sluppit fler infektioner
kram

http://www.kommandoran.blogg.se

EVL

10 juli 2013 08:47

Ja vad knepigt att det inte är bättre uttänkt, verkar vara så på de flesta ställen.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...